Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Förare i ryska armén förbereder inför paraden den nionde maj. (AP Photo/Alexander Zemlianichenko) Bild: Alexander Zemlianichenko
Förare i ryska armén förbereder inför paraden den nionde maj. (AP Photo/Alexander Zemlianichenko) Bild: Alexander Zemlianichenko

Adam Cwejman: Ryssland kommer inte att ge sig

Förhoppningen om en snabb rysk ekonomisk och militär kollaps bygger på önsketänkande. Ryssland har en historia av uthållighet trots dåliga odds och militär inkompetens. Kriget kan bli långt.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Den ryska ekonomin skulle kollapsa och Putins regim tvingas backa. Kanske skulle han rentav bli avsatt. Under krigets första veckor kunde man hävda detta utan att bli beskylld för naivitet. Den ryska militärmakten staplade misstag på hög samtidigt som självaste ryske utrikesministern Lavrov offentligt uttryckte förvåning över de skarpa västliga reaktionerna.

Det blev snabbt en etablerad sanning: Ryssland har misslyckats, frågan var bara hur illa det skulle gå för landet. Samtidigt slog ukrainarna världen med häpnad. Vilket mod och beslutsamhet!

Ukrainarnas heroiska motstånd svetsade samman västvärlden. Vapenstöd, sanktioner och en hastigt omvärderad säkerhetspolitik visade att en ny epok hade inletts. Tyskland har gått från att i praktiken vara demilitariserat till att genomföra den största satsningen i modern tid på försvaret. Sverige och Finland ansöker i detta nu om Nato-medlemskap.

Det kunde väl inte ha gått sämre för Ryssland?

Några månader in i kriget framträder däremot en ny verklighet. Initiala ryska misslyckanden och hot om förestående ekonomisk kollaps har förbytts till stabilitet på fronten och återhämtning av den ryska ekonomin. Det går nu allt mer tydligt att se resultaten av det ekonomiska krig som inleddes i början av kriget. Tyvärr är vinsterna för väst magra. Ryssland har återhämtat sig på många vis, och det från en väldigt låg nivå.

I slutet av februari månad kraschade den ryska rubeln. En dollar kostade 160 rubel, vilket var en dubblering från 80 rubel före kriget. Men rubeln är i dag värd något mer än innan kriget inleddes. Av förklarliga skäl var nyheten om kraschen betydligt mer intressanta– och glädjande – än nyheten om återhämtningen.

Den ryska centralbanken agerade snabbt i början av invasionen som svar på sanktionerna och den förestående kapitalflykten ut ur landet. Räntorna höjdes till 20 procent. Utförsel av kapital och försäljning förbjöds, både för privatpersoner och företag. Numera är det tillåtet att både föra ut utländska valutor och flytta kapital. Och räntan har sänkts något till 14 procent.

Den ryska ekonomin kommer att minska i storlek under 2022. Exakt hur mycket är ännu osäkert. Som minst handlar det om några enstaka procent, som mest om uppemot 15 procent. Det låter som mycket. Men under 2015, efter annekteringen av Krim, minskade med två procent samtidigt som bnp per capita minskade från 15 till 8 tusen dollar. Ryssland har i närtid varit med om kraftiga ekonomiska motgångar.

När invasionen inleddes föll den ryska börsen handlöst. Börsen stängdes därför helt under en månad. Många stora bolag som oljebolagen Rosneft och Lukoil har minskat i värde med en fjärdedel. Rysslands största IT-bolag, Yandex, har tappat 67 procent i värde sedan krigets början. Men oljebolaget Gazprom har faktiskt ökat med omkring 15 procent. Börsen kvarstår på låga nivåer men förlusterna har planat ut.

Vad gäller exporten och importen så har de ändrat karaktär. Före kriget var sju av tio av landets största handelspartners Nato-länder eller till Nato-närstående länder, som Sydkorea. Nu ökar handeln med Kina och övriga Asien. Men alltjämt säljer Ryssland olja för omkring en miljard dollar till Europa.

Det europeiska råvaruberoendet har, trots de skarpa orden, inte kullkastats av kriget. Trots frysta tillgångar i västbanker och exkludering från banksystemet Swift, växer den ryska krigskassan tack vare länder som Tyskland och Ungern. Ryssland har inte ont om pengar. De ekonomiska sanktionerna har varit kännbara men de har inte förhindrat den ryska militären från att omgruppera och inleda en ny sorts krigföring, mer metodisk och långsam.

Rysk ekonomi liksom tidigare propagandan, har nu skiftat sin uppmärksamhet mot Asien och Afrika. Detta är i linje med vad den Putin-nära ryske statsvetaren Sergej Karaganov länge efterlyst: Rysslands geopolitiska omorientering österut.

Samtidigt sitter Ryssland på makten att öppna eller stänga kranen för den så kritiska veteexporten från Ukraina. Så länge det råder en blockad av den sista kvarvarande ukrainska hamnen, Odessa, ökar de globala vetepriserna och därmed risken för svält. Det är ett vapen Putin garanterat kommer att bruka.

De västliga sanktionerna har varit omfattande, rentav historiska. Men Ryssland har funnit en väg ut ur den mest omedelbara krisen. Och det är där vi är nu. Ryssland har som under många tidigare krig begått fullkomligt osannolika misstag.

Felbedömningar, överdrifter, bristfälligt underhåll och en korrupt militär organisation har alltid varit normalläget i den ryska försvarsmakten. Ur denna inkompetenta oreda har dock Ryssland nästan alltid funnit en utväg. Och den insikten behövs om man ska förstå vad som kan hända härnäst.

Under första världskriget kastades miljoner ryssar mot de österrikiska och tyska linjerna. Den ena offensiven var blodigare än den andra. Endast en, Brusilovoffensiven, resulterade i någon större framgång. Ren uthållighet och västmakternas insatser på västfronten vann det kriget.

Samma sak skedde under andra världskriget. Trots att Sovjetunionen var helt oförberett på krig mot Tyskland (som man dessutom hade allierat sig med!) och stora delar av officerskåren avrättats före kriget på grund av Stalins paranoia så hämtade sig landet och lyckades, med stöd av västmakterna även denna gång, nedkämpa Tyskland.

Helt annorlunda var det inte under de två krigen i Tjetjenien, 1994 respektive 1999. Ryssland började med total förlust. Naivitet och inkompetens i ett inledningsskede förbyttes tids nog mot uthållighet och målfokus. Ryssland är i krig som en alkoholiserad långdistanslöpare som aldrig ger upp och till slut kommer i mål på något vis. Annorlunda är det inte heller nu. Den ryska regimen och militären har skärpt sig.

LÄS MER: Kreml har aldrig övergivit imperietanken

Problemet för Ryssland är inte primärt västs sanktioner eller pengar, utan manskap, tränad sådan. Ryssland är ännu ett land som i teorin befinner sig i fredstillstånd och har därför inte gjort någon bred mobilisering. Stora kontanta engångsbelopp och höjda soldatlöner har ännu inte lockat några massor. Om Ryssland ska mobilisera kräver det att Putin erkänner att det inte räcker med en ”speciell operation” för att uppnå det absurda målet att ”denazifiera” Ukraina.

Sanktionerna, även om de kanske inte varit fullt så framgångsrika som många hoppats på, har fått en del verkan, men det är av en mer långsiktig natur. Många högteknologiska delar kommer inte att kunna importeras till Ryssland.

Reservdelar till flygplan och annan elektronisk utrustning som tillverkas i väst kan inte ersättas av Kina. Det kommer förstås att vara kännbart. Men det är inte säkert att det är avgörande för den ryska krigsinsatsen det närmsta året. Ryssland har stora mängder äldre materiel på lager som nu skickas till fronten.

Ukraina har, trots tillförsel av stora mängder västproducerat militärmateriel, inte kunnat flytta fronten betydligt. Den terräng som Ryssland lämnat har man, överlag, lämnat frivilligt. Förändringarna som sker nu i Donbass är några kilometer hit eller dit. Det är förstås inte omöjligt att Ukraina, som till skillnad från Ryssland är helt mobiliserat, kan vända krigslyckan i öst och jaga ryssarna på flykt. Men mer troligt är ett orörligt stillestånd.

LÄS MER: En trängd Putin är en farlig Putin

Så vad innebär det här för väst och Ukraina? Att helt knäcka den ryska ekonomin och försvarsmakten är nämligen inte ett troligt alternativ. Det inrikespolitiska stödet för Putin är, trots krigsförbrytelser och västs sanktioner, fortfarande högt.

Antingen krävs därför en acceptabel diplomatisk lösning som både Ryssland och Ukraina accepterar, vilket är osannolikt i nuläget, eller att alla inblandade, inklusive Ukrainas västallierade, förbereder sig på ett långvarigt krig. Den som utkämpar ett sådant krig med förhoppningen att Ryssland kan tröttas ut kommer att bli besviken.

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.