Det var 2020 som den började talas om att det i Göteborgs Stad fanns en ”tystnadskultur”. Vad detta innebar var att anställda inom Göteborgs Stad inte vågade larma om arbetsmiljöproblem och att deras chefer inte agerade på varningar som faktiskt inkom. Kommunledningen ville ha en lägesbild och beställde därför en rapport. En sådan kom året därpå betitlad ”Finns det en tystnadskultur i Göteborg Stad” och det var ingen munter läsning.
Tjänstemän filmas när de kommer till jobbet av hotfulla gäng, anställda som ser narkotikaförsäljning eller upptäcker vapen i kommunens fastigheter "håller i stor utsträckning tyst om det" och "ärendet kommer ändå att läggas ned" var enligt rapporten en utbredd uppfattning bland de anställda. Många av dessa händelser enbart ”noteras”, stod i rapporten.
Vad hände sedan? Inte mycket, tyvärr. Innehållet i rapporten från 2021 återkommer på olika liknande sätt i radioprogrammet Kalibers reportage ”Den tystade staden” från april månad. Tillbudsrapporterna som kommunens personal skriver när det sker något allvarligt vittnar om en offentlig miljö fylld av våld, hot och rädsla.
Men polisanmälningar görs inte, berättar en polisman som Kaliber talar med, för att de kommunanställda inte vill figurera i några utredningar. Inte heller görs några orosanmälningar, vilket måste ske då barn är inblandade, vilket ofta är fallet då de som är hotfulla ofta är omyndiga. Anställda på fritidsgården i Hammarkullen, som har blivit hotade vid ett flertal tillfällen, vill inte heller ställa upp med namn på intervju.
Det här att polisanmälningar eller orosanmälningar inte görs är ett återkommande fenomen. Och det är ingen oväsentlig detalj. Det som har skett i just Hammarkullen och Angered generellt är att det finns en makt som står ovan polis och kommun och den makten vill man inte bråka med. Skriva tillbudsrapporter är en sak, men att agera mer än så är inte risken värt. Det är svårt att beskylla stadens personal för att de tänker så här. Tänk att konfronteras med gränslösa personer vars hot om våld bevisligen inte är tomma?
Det är sedan länge känt att det finns allvarliga problem i vissa utanförskapsområden och de försvinner inte. Att chefer längre upp i hierarkin ser mellan fingrarna och gärna slätar över var då, för ett par år sedan, något många upprördes över. Samma problem återkommer nu och uppmärksammas av Sveriges Radios Kaliber. Varken chefer eller socialtjänsten gör sitt jobb, uppger stadens anställda. Men går det ens att beskylla cheferna för handlingsförlamningen?
Inga kommunanställda, oavsett titel, är förberedda på att hantera människor som lätt och ledigt brukar våld och hot när de interagerar med sin omgivning. Enskilda dårar kommer alltid finnas. Men problemet som uppdagades i rapporten om tystnadskulturen och bekräftas i Kaliberreportaget är ett mönster – en social kultur bland en grupp unga män. De tycks tro att de äger gemensamma ytor, att de kan utöva makt hursomhelst. Denna makt är dessutom inget ungdomsfenomen, de är inte sällan uppbackade av föräldrar och släktingar som redan byggt upp starkt inflytande i området.
Det går inte att snällt be personer som ägnar sig åt en sådan maktdemonstration att avvika från platsen. Till slut fick väktare dagligen besöka biblioteket och även polisnärvaron ökade, berättar personal från Hammarkullens bibliotek. Det var också det som delvis gjorde att det blev lugnare på biblioteket. Men blir problemet löst då?
Svaret på den frågan beror på vilket problem man menar. Det innebär inte att de som tar över offentliga platser får hjälp att hamna på rätt bana i livet. Däremot innebär det faktiskt att personer som vill nyttja de gemensamma ytorna får göra det utan att behöva vara rädda.
LÄS MER: Hur tystnadskulturen hjälpte klanerna
LÄS MER: Så åt sig rädslan in i Göteborg
Många av de som bor i Angered har dagligen behövt känna av läget och hålla utkik efter personer som de vet är farliga och har inflytande. Det ska inte behöva sägas att det är ovärdigt ett modernt och, sägs det, välfungerande land. Det är dessa personer, samt den personal som jobbar i stadens tjänst, vars rätt att leva i lugn och ro som är rubbad.
De är förtjänta av samhällets stöd, inte dess rynkade pannor och ännu en utredning. Den enda akuta åtgärden som gör någon skillnad är att offentliga ytor får en ständig vaktnärvaro – som signalerar att den här platsen är gemensam och inte möjlig att ockupera. Vi är inte ”ett sånt land”, tänker nog en och annan, där man behöver vakter som upprätthåller ordningen. Men det är precis vad Sverige har blivit. Vakt- och polisnärvaro är inte lösningen någon vill ha, men det är vad som behövs.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
