“Och den fattige sade blekt: Vore jag inte arm, vore du inte rik.” Med denna korta strof uttryckte den kommunistiske dramatikern Bertolt Brecht sin marxistiska syn på samhällsekonomin som ett nollsummespel.
Att ekonomin inte är ett nollsummespel, utan präglas av tillväxt genom innovation, är i dag en väletablerad vetenskaplig sanning. Från Henry Ford till Jeff Bezos erhåller entreprenörer sitt kapital genom att skapa nya produkter, effektiviseringar och värden – inte genom att dränera den övriga ekonomin.
Ändå är föreställningen om samhällsekonomin som ett nollsummespel utbredd. Den tyske historikern och managementkonsulten Rainer Zitelmann beskriver i sin bok ”Förebilder och syndabockar” (Förlagsaktiebolaget Svensk Tidskrift, 2021) hur vanföreställningen om samhällsekonomin som ett nollsummespel utgör den enskilt viktigaste faktor som driver negativa attityder mot rika människor och deras värdeskapande.
LÄS MER: Svensk politik liknar katastrofprojektet Concorde
Ett problematiskt exempel på detta är hur skattefinansierade public services program Agenda nyligen ägnade 15 primetime-minuter åt en i stort sett oemotsagd redogörelse för den tydligt vänsterprofilerade hjälporganisationen Oxfams årliga ojämlikhetsrapport.
Organisationens företrädare Abby Maxman gavs väl tilltaget utrymme att ondgöra sig över att företag under pandemikrisen tjänat pengar på att producera vaccin och hantera onlinebeställningar, vilket i rapporten beskrivs som “ekonomiskt våld” i ett “riggat system” utövat av “en rik, mäktig och korrupt elit” (Inequality Kills 2022).
Ändå allvarligare är det att socialminister Lena Hallengren nyligen slog fast att privata sjukvårdsförsäkringar skrämde henne mer än skjutningar (Expressen 21/1).
Hallengren betraktar det alltså som ett mindre problem med öppen våldsbrottslighet än att somliga betalar extra för vård — efter att de redan betalat för den gemensamma vården.
Socialministerns häpnadsväckande uttalande talar i förlängningen för att hon föredrar jämlik misär framför differentierat välstånd. Denna attityd är ett skolboksexempel på Zitelmanns analys av negativa attityder mot rika – eftersom privat vård enligt nollsummelogiken antas beröva utsatta människor resurser.
Dessa negativa attityder leder till ressentimentsdrivna politiska beslut syftande till att omfördela resurser man uppfattar ha koncentrerats på ett omoraliskt vis. Samtidigt som dessa beslut i själva verket försämrar möjligheterna för marknaden att fortsätta skapa det välstånd man vill omfördela.
Konsekvensen av att dessa negativa attityder reproduceras av politiker och media tydliggjordes nyligen i samband med Uppdrag Gransknings program om det kriminellt belastade bostadsområdet Tjärna Ängar i Borlänge. När några ungdomar tillfrågades om deras eget ansvar för bostadsområdets framtid var svaret entydigt: “De som har makt och pengar – det är deras ansvar” (Uppdrag Granskning 26/1).
För de som hyser nollsummeföreställningar av denna typ finns ett bättre citat av Brecht: “Ingen kommer att förbättra din lott om du inte gör det själv.”
LÄS MER: Kortsiktigt tänkande har orsakat energikrisen
LÄS MER: Demokratisk katastrof att låta stollarna styra samtalet
