Justitieminister Gunnar Strömmer är känd för att vara motsatsen till en papegojpolitiker, alltså en sådan som bara rabblar talepunkter och upprepar sina favoritfraser. I stället erkänner han målkonflikter, vänder och vrider på resonemang. Lite som en gammaldags folkpartist – som dessutom lyckas vara folklig.
Förslaget att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för vissa grova brott har han kommenterat så här: “Ingen vill att 13- eller 14-åringar ska sitta i fängelse. Inte jag heller”.
Det är i grunden en sund inställning. Ingen vettig människa vill sätta barn bakom galler. Debatten har tagit sig orimliga proportioner – till och med Jesus är emot, om man ska hårdra Svenska Kyrkans kritik.
Men Sverige kommer att fortsätta vara ett humant och barnvänligt land även med hårdare straff för tonåringar som begår grova brott. Vi har ett exceptionellt läge med gängkriminella ungdomar som spränger och skjuter. Staten måste agera – och klara av att upprätthålla tryggheten på gator och torg.
Tyvärr är det just vad lagförslaget kommer att misslyckas med att göra. Men inte för att 13-åriga mördare ska låsas in för länge – utan för att de snart är ute igen.
I regeringens förslag ingår nämligen inte bara sänkt straffbarhetsålder, utan också rejäla straffrabatter till de unga förbrytarna. En 14-åring ska få 80 procents rabatt, en 13-åring hela 90 procent. Det ger helt orimliga effekter. Om en 13-åring döms för försök till mord och straffet i grunden skulle ha varit 12 års fängelse, blir han frisläppt efter bara 1 år och 2 månader.
En 13-åring som avlossar skott mot någon men misslyckas med att döda hinner alltså inte ens bli byxmyndig innan han är ute igen. Även brott som för en vuxen skulle ge livstid – som mord – lär för en 13- eller 14-åring landa på ett fåtal år.
Kommer Kriminalvården klara av rehabiliteringen under den tiden? Knappast. Risken är att de kommer ut som samma impulsiva tonåringar – men med starkare gängkriminell identitet och högre status.
En vanlig 13-åring förstår mycket väl att det är fel att döda, skjuta och spränga. Men om omognad är skälet till rabatt, varför släpps de då ut tidigare? Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän långt in i 20-årsåldern. Svaret borde vara långa straff, inte korta.
Fast det är svåra avvägningar. För långa och rigida straff kan givetvis kväva unga människors möjlighet att förändras. Men mer än något eller ett par enstaka år som inlåst, följt av en lång och kraftigt övervakad utslussning, vore antagligen det bästa, både för tonåringen och för samhället.
Att Tidöregeringen släpper igenom juristförslag på så stora straffrabatter är obegripligt. Reformen är en halvmesyr som bara riskerar att göra gängkriminella tonåringar farligare. Och på köpet ge kritikerna rätt.
Uttrycket “att brösta en fyra för att bli en hundragubbe” – alltså att dömas till fyra år för mord för att vinna status – kan nu få en renässans. Även om du inte gillar att sätta 13-åringar i fängelse, var det väl inte detta du tänkte, Gunnar Strömmer?
