När statsministerhustru Birgitta Ed bar prästkrage på Nato-toppmötet 2023 tyckte många att det var fel att blanda religion och politik. Men Joel Halldorf var positiv. In hoc signo vinces. Att bekämpa sekularismen i Sverige är ju hans mission.
Älska era fiender är en floskel. Tomma ord. Sådana kan utnyttjas politiskt. Det vet nog de flesta. Men för svenskt vidkommande var det längesedan det framgick så tydligt som då. Kyrkan har kunnat framstå som radikalpacifistisk i drygt 200 år.
Halldorfs nya bok ”Makten och det heliga” är lika motsägelsefull som exemplet ovan illustrerar. Jag vill inte skriva hyckleri, det får var och en själv ta ställning till, gudfruktiga som frimodigt ateistiska. Men Halldorf skriver å ena sidan att religionen bör hålla sig borta från makten eftersom makt korrumperar. Det låter sympatiskt. Och det är dessutom sant. Å den andra har boken som helhet en tendens och agenda som stretar iväg åt ett helt annat håll.
Udden i ”Makten och det heliga” är riktad mot auktoritär och nationalistisk kristendom (Putin, Trump, svensk högerkristendom).
”När religionen används för att sakralisera den svenska nationen, då reduceras universums skapare och världens frälsare till en kosmisk butler som ska passa upp på politiken.”
Udden i ”Makten och det heliga” är riktad mot auktoritär och nationalistisk kristendom
Jag håller med. Men samma kosmiska butler kunde användas för att sakralisera Nato-inträdet, utan att Ordets förvaltare tyckte det var något att orda om, det räckte med en applåd för klädvalet.
Halldorf drar sig inte för att beskriva det heliga som ”politiskt potent”, en kraft som bör utnyttjas även av andra. Partipolitiskt, som jag uppfattar honom. Att ropa för att överrösta ekot, fake it till you make it, politiken måste oundvikligen koppla upp sig till ”det heliga” för att ge högerkristendomen en match, enligt Halldorf.
”Religionernas förankring i det heliga gör dem till enorm politisk kraft /…/ men hur ska denna kraft bäst komma politiken till godo?"
Halldorf är vag när han ska definiera det heliga. Han skriver å ena sidan att det heliga är laddat med ”transcendent energi” och har en ”vertikal förankring i tillvarons högsta punkt”. Det borde ju syfta på någon form av gudomlighet. Å andra sidan skriver han att det kvittar var kraften har sitt ursprung.
”Är det heliga ett fönster mot en högre verklighet, eller en spegel där vi i själva verket bara ser oss själva och vår värld? Den frågan är inte oviktig, men inte heller nödvändig att besvara för att vi ska kunna konstatera att det heliga är en politisk kraftkälla. Man måste inte veta var kraften har sitt ursprung – om källan är andlig, sociologisk eller psykologisk – för att se att den är verklig.”
Sånt kallas instrumentalisering av religionen
Här någonstans blir det uppenbart att Halldorf, trots allt tal om gräsrötter och civilsamhälle som han är hyvens nog att uppmuntra, huvudsakligen riktar sig till det politiska och massmediala etablissemanget. Det heliga är en resurs, skriver Halldorf. Sånt kallas instrumentalisering av religionen.
Sverige är värdegrundsrubbat på många sätt, men postsekulärt är det faktiskt inte. Folk tror inte mer på gud och går inte mer i kyrkan idag än tidigare. Tvärtom. I den senaste SOM-undersökningen framgår det att 36 procent tror på Gud – jämfört med 47 procent 2010. Jag tycker att det är ett gott tecken. Folk har motståndskraft både mot partipolitiska manipulationer och kampanjer på kultursidorna.
Till sist vill jag vara besserwisser och påpeka ett litet korrfel. SOM-rapporten ”Sakralisering efter sekularisering?” blir av med sitt frågetecken i Halldorfs bok. På hela två ställen. Det är alltså inte längre en fråga utan ett påstående.
Ett litet slarvfel, säkert. Men håll ögonen öppna, nästa gång kan det råka bli utropstecken.
Joel Halldorf
Makten och det heliga
Fri tanke
248 sidor
