Recension: ”Demokratin dör i hettan” av Erika Bjerström

På hela SVT fanns fram till 2024 endast en klimatreporter: Erika Bjerström. Nu finns ingen. I stället ska ”alla” bevaka klimat och miljö men sådant fungerar sällan när frågorna man ska rapportera om är komplexa och kräver goda kunskaper för att göras begripliga. Fältet är dessutom nedlusat av lobbyister och köpta forskare med uppdrag att förvilla och främja fossilbolagens agendor. Erika Bjerström konstaterar i sin nya bok ”Demokratin dör i hettan” att man knappast skulle resonera på samma sätt med idrott: detta kan alla skriva om så några specialister behövs inte.

I boken tar hon med läsarna på reportageresor jorden över. Vi får läsa om klimatförändringarnas konsekvenser för såväl glaciärer och fjällrävar som människor och företag. Hon har intervjuat makthavare och pratat med forskare men vi får också följa med in på SVT:s nyhetsredaktion – och på möten med säkerhetsexperter.

Att rapportera om klimat och miljö blir nämligen allt farligare. När invandringen minskat har klimatet fått bli den nya fråga som ska ena en radikal högerrörelse som ständigt söker fiender. Klimat och miljö har kommit att betraktas som ”vänster”, trots att naturkatastrofer och klimatupphettning kommer drabba oss alla.

Hoten och hatet Erika Bjerström mötte efter varje reportage tärde. På redaktionen kände hon sig alltmer ensam. Till sist sade hon upp sig.

Klimatförnekelsen har i grunden drivits fram av starka ekonomiska intressen. Bjerström visar hur fossilindustrins kampanjer har byggt många av de konspirationsteorier som nu underminerar möjligheterna till effektiv politik på området.

Klimat och miljö har gjorts till en fråga om individers privata moral snarare än staters regleringar och företagens ansvar.

De matar hela tiden debatten med argument av typen ”Kina har störst utsläpp så innan de gör något så ska inte vi andra anstränga oss”. Klimat och miljö har gjorts till en fråga om individers privata moral snarare än staters regleringar och företagens ansvar. Det var British Petroleum som lanserade begreppet ”ekologiskt fotavtryck”. (För Sveriges egen ’oljelobby’, skogsindustrin, har ”Äganderätten måste skyddas” blivit en favorit. Varje enskild skogsägare ska efter eget gottfinnande få ta ansvar för det svenska skogsbrukets påverkan på klimat och miljö.)

Trots att klimatet redan idag kommit att bli ett slagträ för auktoritära och antidemokratiska krafter så höjs återkommande röster, även från vänsterhåll, för en världsregering som styrs av experter.

Tanken är att frågan är så stor, och så långsiktig, att politiker som kan väljas bort inte är lämpade att få en effektiv klimat- och miljöpolitik till stånd. Länge har det gått att peka på att det inte finns några exempel på diktaturer med progressiv klimatpraktik men Bjerström visar att länder som Kina och Vietnam faktiskt ligger i framkant när det gäller produktion av förnyelsebar energi.

Ändå, lösningen är inte diktatur, utan att stärka demokratin och öka tilltron till den, genom att renovera våra demokratiska institutioner, skriver hon.

Mot SVT uttrycker hon tacksamhet för 27 fantastiska år som anställd, men också kritik

Erika Bjerström ger ett bitvis uppgivet intryck men verkar tack och lov fast besluten att fortsätta berätta om klimat- och miljöfrågorna. Mot SVT uttrycker hon tacksamhet för 27 fantastiska år som anställd, men också kritik. Hur kan man sjabbla bort ”århundradets story”, och missa att ge människor förståelse för något som kommer påverka exakt alla på den här planeten, och för många få enorma konsekvenser?

Hon berättar om redaktionell anpassning för att slippa utfall och drev från klimatskeptiker och högerextrema, och återkommande krav på att leverera positiva nyheter om klimatet. Tittarna orkar inte ta till sig mer negativa inslag om klimatförändringarnas effekter, säger cheferna.

Jag har själv ibland valt att stänga av, eller sluta läsa, när jag nås av dystra forskarrapporter eller nyheter om naturkatastrofer. Jag vet redan hur illa det är ställt, är mitt självförsvar. Men att mer kunskap och ständiga påminnelser verkligen behövs behöver ingen tvivla på.

Så mycket mer angelägen kan en bok knappast bli.

De svenska koldioxidutsläppen ökar och fredliga klimataktivister svartmålas av ledande politiker när de försöker få upp frågorna på agendan. Det vi behöver komplettera lägesrapporterna med är kanske inte just ”positiva” nyheter utan konstruktiva. Sådana som berättar vilka problemen är men också säger något om de existerande lösningar som faktiskt finns.

Erika Bjerström ger oss dem också, med exempel från bland annat Gambia och Polen. Hon lyfter medborgarråd som en väg för förnyad demokrati och vassare klimatpolitik och konstaterar att för att engagera behöver miljöfrågan också bli lokal – vad kommer hända där jag bor, och vad kan vi tillsammans göra just här?

”Demokratin dör i hettan” är en på alla sätt brännande bok om tre frågor som går in i varandra och som avgör hur vårt samhälle ska utvecklas: klimatet, demokratin och journalistiken. Så mycket mer angelägen kan en bok knappast bli. Visst är det i långa stycken tung läsning fakta- och känslomässigt, men språket är enkelt och alla som är intresserade kan begripa, även utan förkunskaper. Dessutom skriver Bjerström med ett personligt tilltal som ger glöd och nerv. Alla borde ta sig an denna bok.

Eva-Lotta Hultén

kultur@gp.se

Följ