Laura Ingemarsson: I Jonas Sjöstedts deckare låter alla som ett partiprogram

Vänsterns toppkandidat till EU-valet skriver deckare där blodet flyter i parlamentets korridorer. Tyvärr försitter han inte ett tillfälle att predika sitt politiska evangelium, skriver Laura Ingemarsson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Gillade du stycket om Nato i Vänsterpartiets partiprogram, men hade önskat att det fanns en dramatiserad version på 185 sidor?

Då kommer här ett boktips!

Jonas Sjöstedts nya bok ”Svekens tid” (Ordfront, 2024) är den femte, fristående kriminalromanen med den politiska tjänstemannen David Lööf. Denna gång arbetar Lööf inte i Bryssel, utan på Vänsterpartiets riksdagskansli. Att Lööf, vars karriär kantats av mord, klarat sig igenom ännu säkerhetsprövning är verkligen ett under.

”Svekens tid” är inte den första boken av en toppkandidat i detta EU-val, men det är den enda som innehåller ond, bråd död. Såvitt jag vet är det i alla fall mycket lite blod i Helene Fritzons (S) barnbok ”Det heter demokrati!” (2024), Alice Teodorescu Måwes (KD) GP-broschyr ”Frihet under ansvar” (2017) och Alice Bah Kuhnkes (MP) biografi över kronprinsessan Victoria, ”Victoria” (2002).

ANNONS

Men ”Svekens tid” ska inte läsas i ljuset av EU-valet – den ska läsas i det gröna ljuset som Turkiet gav Sveriges Natoansökan den 23:e januari i år.

Han beslutar sig för att själv undersöka fallet, vilket leder honom ner i den djupa staten

Mikail Yüksel från partiet Nyans hittas brutalt mördad i en trappuppgång. Nej, fel. “Mehmet Yilmaz” från “partiet Skiftet” (ett nystartat, Erdoganvänligt och LVU-kampanjande parti inriktad på muslimer i förorten) hittas brutalt mördad i en trappuppgång. Kurden Azwer Kobane misstänks för mordet och det dröjer inte länge förrän Turkiet blandas in i utredningen. Vi är mitt under Nato-processen och Turkiet pressar Sverige.

Eftersom den misstänkte Azwer Kobane kort före mordet deltog i Vänsterpartiets panelsamtal, dras Lööf in i mysteriet. Han beslutar sig för att själv undersöka fallet, vilket leder honom ner i den djupa staten.

Samtidigt som David Lööf dras in i en internationell konflikt, får vi följa polisen Jessika Fasts kamp för att upprätthålla svensk rättssäkerhet när Turkiets underrättelsetjänst MIT röjer runt i polishuset.

Precis som Sjöstedt förklarar i efterordet är historien påhittad, men ramen för berättelsen verklig. Många karaktärer är också inspirerade av riktiga personer, däribland den twittrande advokaten Emma Persson, den fritt spekulerande terrorforskaren Magnus Ranstorp och en anonym, dickpic-skickande sverigedemokrat. Graden av anonymisering varierar.

Sjöstedt missar inte heller ett enda tillfälle att väva in sina åsikter om Nato-processen och landet som går att “betrakta som en demokrati, men med allvarliga problem” (för att citera utrikesminister Tobias Billströms beskrivning av Turkiets statsskick). Antalet talepunkter, mer eller mindre diskreta, i den skönlitterära texten gör att läsningen inte helt flyter på. Är det här Lööfs inre monolog eller en ingress till en debattartikel i Altinget?

ANNONS

Sjöstedt hade dock kunnat lita mer på läsaren

Men ”Svekens tid” innehåller även romantik. Lööfs situationship, den kurdiska kvinnan Evin (en fiktiv karaktär, inte en anonymisering av Socialdemokraternas tredjenamn Evin Incir), underlättar mordutredningen med kontakter och geopolitisk expertis. Hon lägger också mycket tid på att pedagogiskt besvara Lööfs frågor med utförliga förklaringar av den turkiska rättsstaten och hänvisningar till Transparency Internationals korruptionsindex.

“Det finns inga rättvisa rättegångar i Turkiet, det spelar ingen roll vad du har gjort eller inte gjort. Polisen torterar fångar. Många kurder litade på Socialdemokraterna och den svenska regeringen, de är väldigt besvikna nu”.

Partiprogramsk dialog.

Men ja, Sjöstedt är ju politiker. Därför är det inte konstigt att åsikterna vävs in i den politiska mordgåtan. Och han har säkert också många poänger i sin kritik av den förhastade processen och de tveksamma eftergifterna till Erdogans Turkiet.

Sjöstedt hade dock kunnat lita mer på läsaren. Jag hade nog fortfarande varit emot tortyr och utlämningarna av oppositionella, även om Evin inte förklarat att det var fel.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Jag följde med på EU:s bisarra jakt på unga väljare

LÄS MER:Vi bör oroa oss över EU-kandidaternas musiksmak

LÄS MER:Kanske blir SSU:s vallåt årets sommarplåga

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS