Så har även jag sett SVT:s påkostade serie om ett Ryssland som saknar fientliga avsikter, det krigshetsande svenska militära ledarskap som går bakom ryggen på regeringen och den amerikanske president som inte ens känner till ordet ”diplomati”.
”Whiskey on the rocks”, heter serien. GP:s recensent beskriver den som ”trivsam” (25/12).
Den ska föreställa humor och anses därför vanligtvis gå fri från all politisk kritik. Så låt oss inleda med humorn.
Serien handlar om när den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund utanför Karlskrona. Historien är skriven av Jonas Jonasson, med Henrik Jansson-Schweizer som manusförfattare.
Skämten utgörs av trädgårdens lägst hängande frukter. Svensk komedi har därför bland annat berikats med en scen där en gråtmild svensk elitsoldat får 26 fästingar på pungen, och det stående inslaget med en general som kontinuerligt tilltalar sin hjälpreda med fel namn. Motviljan delas lika djupt av elitsoldaten, hjälpredan och tevetittaren.
Precis som i Jonassons ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” bygger ”Whiskey on the rocks” på stereotypa karaktärer. I ”Hundraåringen”, alltså Gekås Ullared-versionen av ”Forrest Gump”, kan man dock skymta den flyende skuggan av originalitet om man kisar med ögonen. Teveseriens vodkaryssar och cowboyamerikaner når aldrig så högt.
”Jag måste gå och skita”, sluddrar den dyngrake Leonid Brezjnev. Två gånger, så att tittaren inte missar ögonblicket.
Det svenska militära ledarskapet representeras av en blodtörstig uppviglare som vilseleder det folkvalda styret.
SVT:s humorkollegium har därtill, sannolikt medelst omröstning, berövat svenskarna möjligheten att få skratta åt bondlurkar. Två fiskare med obegriplig dialekt – bleka kopior av fyrvaktarna från bröderna Eggers ”The Lighthouse” – balanseras nämligen ut med att fårbönder räddar Sverige genom att kidnappa överbefälhavaren. Finns det bondlurkar i en svensk teveproduktion måste varannan vara pajas och varannan hjälte.
Åter till det viktiga, som inte får sägas eftersom det gäller humor. Eller?
I det sämsta säkerhetspolitiska läget sedan världskriget släpper SVT en teveserie där premissen är att Ryssland inte vill någonting illa. Dessutom är amerikanerna ett lika stort hot.
Det svenska militära ledarskapet representeras av en blodtörstig uppviglare som vilseleder det folkvalda styret. Militärens förtvivlade kamp att få regeringen att inse allvaret ska demonstrera att skrået är kroniskt övertänt. Situationen är egentligen inte oroande, bara man pratar lugnt och stilla med de kloka och välvilliga ryssarna.
Premissen och strukturen hos ”Whiskey on the rocks” hör inte till det från kritik fredade innehållet. De utgör scenen på vilken dramat ska utspelas. Får man kritisera upplägget, utan att beskyllas för att ha en pinne i röven?
Det tror jag. Och då måste det sägas att scenen är riggad så att tittaren ska ta med sig budskapet att Ryssland och Amerika är lika goda kålsupare. Är man inte övertygad finns endast en karaktär att sympatisera med: Den lögnaktige krigshetsare som i serien hängs i ett rep av rådiga fårbönder.
Rysslands propagandaapparat hade inte gjort det bättre – men möjligtvis roligare. De hade nog inte producerat putinistisk buskis, utan någonting med humoristisk verkshöjd.
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
