Det var som fan! Han Kang fick årets Nobelpris i litteratur – och därmed är det första gången någonsin som priset går till en sydkoreansk författare. Och därtill en tämligen ung (född 1970) och populär sådan – bland såväl kritiker som läsare.
I hemlandet Sydkorea läses hon av alla. Men hon har också en bred läsekrets internationellt.
Därför är det symptomatiskt – och ganska kul – att det är min mamma och hennes bokklubb på Limhamn som läst ”Vegetarianen” (för vilken Han Kang tilldelades Bookerpriset 2016) – men inte en grinig litteraturgubbe som jag själv.
Uppenbarligen hänger jag inte alls med i svängarna.
Detta ska det naturligtvis bli ändring på – men tills vidare frågar jag mamma om hennes åsikter.
”Vegetarianen är en brutal berättelse som drabbar”, skriver hon. ”En kvinna gör motstånd mot makten i hemmet, i samhället, envist, uthålligt, med alla medel hon har. Inte helt lätt att ta till sig, den kräver något av läsaren. Jag tyckte om den och ska läsa den igen.”
Däremot var den känslig att tala om i bokklubben, eftersom författaren inte väjer för närheten mellan det ömtåliga och det brutala.
Detta gäller förstås även för romanen ”Levande och döda”, där Han Kang skriver om Gwangjumassakern 1980 ur en 15-årings perspektiv.
En vän till mig menar att Han Kang stilistiskt påminner om Lina Wolff.
”Hon är nog lite mer ”samlad” än jag, men jag blir glad över jämförelsen”, skriver Lina Wolff.
Själv säger Han Kang (i en intervju med Patrik Lundberg i ”Vi Läser”) att det är titeln och formen som är hennes viktigaste utgångspunkter. Som färgen vitt i ”Den vita boken”, till exempel. En annan väsentlig detalj är förstås att författaren började som poet. Redigeringsprocessen är en viktig del av hennes skrivande och hon lär sig varje mening utantill.
Lägg allt detta intill Akademiens prismotivering: ”för hennes intensiva poetiska prosa som konfronterar historiens trauman, och blottlägger människans sårbarhet” – och det börjar bli riktigt, riktigt intressant!
En märklig detalj dyker dock upp i mina efterforskningar. Han Kang slog alltså igenom med ”Vegetarianen” 2016 – i översättning till engelska.
Men – det skulle visa sig att denna översättningen skilde sig ganska mycket från originalet. ”Lost in (mis)translation”, skrev The Guardian i januari 2018. ”Fraught with errors”, skrev The Korea Times.
Så frågan är vilket språk Akademien har läst på – och hur stora skillnaderna egentligen är.
Jag är outsägligt nyfiken.
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
