För första gången på 13 år har jag bokat en flygresa.
Vår familj tar i juni tåget till Florens och den internationella kongressen för den genetiska sjukdom vår dotter har. Hem blir det – kanske – flyg.
Medan jag skriver detta dånar det utanför: Flygvapnets årliga träningsläger för uppvisningspiloter. Hundratusentals människor i Uppsala med omnejd får i dagarna tre acceptera decibelnivåer långt över dem som drabbar de innerstadsboende surpupporna som klagar sönder nattlivet.
Jag vet inte hur många liter fossila kolväten uppvisningslägret förbrukar. Men oavsett tar flygbränslet i Europa slut om sex veckor, om inte det beryktade Hormuzsundet öppnar, varnar IEA.
Alltsammans väcker tankar om prioritering.
Låt oss leka med scenariot att samhället omgående fasar ut de fossila bränslena. Alltså inte bara säger att vi ska göra det, utan gör det.
Vem får behålla privilegiet att fortsätta bränna urgamla växtplankton ett tag till?
Uppvisningspiloter? Kanske hellre flygvapnets prioriterade verksamheter, så som övningar och skarpt läge?
Patientföreningar? Kanske bara de mest behjärtansvärda?
Hårt eller synnerligen hårt arbetande människor med särskilt ömmande skäl för relax på Maldiverna?
Den som ”behöver” flygbränsle får fortsätta, det vill säga den som kan betala.
Av alla saker den liberala ekonomiska modellen (läs: kapitalismen) inte hanterar perfekt finner jag oförmågan till planering som den mest flagranta.
Vi vet alla svaret: Den som ”behöver” flygbränsle får fortsätta, det vill säga den som kan betala.
När hotellen är fullbokade finns ofta sviten kvar.
Vår tids utopister, transhumanister som Jeff Bezos och Elon Musk, tänker sig ett slags intergalaktisk svit, en rymdstation eller planet där särskilt utvalda – som kan pröjsa för sig – säkrar mänsklighetens fortlevnad.
Är det en akut prioriteringskris vi lever i?
När våra västliga grannar försvarar sin moraliskt korrupta sockel-produkt är det med argumentet: Är det någon oljeindustri i världen som ska prioriteras, så är det vår rena och elektrifierade (som av en slump ger oss råd med hytte, Tesla och relax på Maldiverna).
De internationella klimatförhandlingarna har gnisslat i decennier. Vad ska prioriteras, att alla länder drar ner på sin produktion och konsumtion av olja, gas och kol? Eller att vissa får fortsätta sin produktion, så att alla kan fortsätta sin konsumtion (och att vi sedan löser problemet på ett ännu inte uppfunnet sätt)?
Allan Edwall – den store uttolkaren av modernt dubbeltänk i visformat – har skrivit om detta i låten ”Bestäm dig”:
”Vill du ha gulsparvar och ogräs på banvallen eller ogräsfritt och gulsparvsfritt?”
Idag hade Edwall kanske skrivit:
”Vill du ha sänkt pris vid pump och maktfullkomliga despoter eller andra energislag och desarmerade despoter? Det är bara att bestämma dig.”
