I september förra året hittades kvarlevorna efter den 14-åriga flickan i bagageutrymmet på en Tesla i Beverly Hills. Bilen var registrerad på David Burke, även känd som sångaren och Tiktok-sensationen D4vd.
När jag läste nyheten sög det till i magen. D4vd, det var ju den där unga amerikanske killen jag intervjuade i Frihamnen för några år sedan. Han var då 18 år och skulle spela på den stora Jubileumsfestivalen som Göteborgs stad anordnade i samband med 400-årsfirandet.
Det kan inte stämma, tänkte jag först. Det var ju bara bilen som var registrerad på honom. Vem som helst kan ha lånat eller snott den. D4vd själv var ute på världsturné när kroppen hittades och artisten sades samarbeta med polisen.
Men sen kom det fram fler och fler oroväckande detaljer i fallet och D4vd ställde in sin turné, bland annat en konsert på Fryshuset i Stockholm.
Enligt mamman skulle flickan ha dejtat någon som hette David. Tonåringen och D4vd ska också ha haft matchande tatueringar, en text som löd ”Shhh…” på sina respektive pekfingrar (en tatuering som dock inte är unik, Rihanna och Lily Allen har till exempel likadana).
Nu, flera månader senare, har han gripits, officiellt misstänkt för mordet.
Trots de enorma framgångarna kändes han fortfarande väldigt ung.
Det gick förstås inte att ana när jag träffade honom. När jag tittar tillbaka på intervjun (”Artisten D4vd gick från gamer till världsstjärna”, publicerad i GP i augusti 2023) uppstår bara en märklig känsla.
Det känns bisarrt att den där unga killen jag mötte skulle kunna mörda någon. Jag minns honom som glad men lite reserverad. Han broderade inte ut sina svar särskilt mycket utan svarade på mina frågor så som han antagligen svarat på hundratals journalisters frågor före mig.
Fram trädde bilden av den Fortnite-spelande gamern som började spela in musik direkt i sin telefon, som snart kom att göra succé på Tiktok med sin melankoliska lofi-pop och som sedermera blev signad till samma skivbolag som stjärnor som Billie Eilish.
Trots de enorma framgångarna kändes han fortfarande väldigt ung. När jag frågade om han hade tid att ta in allt som hände honom blev svaret nej, och han berättade att han egentligen hade velat åka och kolla in ”ett stort tivoli” här i stan men att han tyvärr inte hann med det.
Såhär i efterhand är det förstås uppseendeväckande att han vid intervjutillfället bar en vit skjorta täckt i något som såg ut som blodstänk. Det var hans scenkläder och skulle förstås vara coolt och konstnärligt, men visst ger det en sur eftersmak.
Det gör också några av D4vd:s låttexter, som fans och andra på internet har börjat analysera och se på med en ny blick efter att det misstänkta mordet uppdagades.
I genombrottslåten ”Romantic homicide” sjunger han:
”In the back of my mind I killed you / And I didn’t even regret it. I can’t believe I said it / But it’s true / I hate you”
Man ska vara försiktig med att tolka in för mycket i låttexter eller ta dem bokstavligt. Det visar inte minst rättsfall i USA där det inte alls är ovanligt att gangsterrap-rader används som bevis i domstol, trots att det lika gärna skulle kunna röra sig om metaforer, överdrifter eller rena påhitt i texterna.
Men, trots att D4vd bara är misstänkt och inte dömd i nuläget, kan vi nog ändå konstatera att just den här låttexten inte åldrades speciellt bra.
