Carl Milles ”Poseidon”, 1931
”Poseidon” är en staty som många älskar att hata. Havsguden har för långa ben och pytteliten snopp. Milles nazistsympatier gör inte saken bättre. Ändå är skulpturen synonym med Göteborg.
Ragnar Sandberg, ”Den blå bussen”, 1938
Stadens råa väder och grå ljus är lika ogästvänligt som deppigt mysigt. Ingen har fångat murrigheten lika bra som Göteborgskoloristen Sandberg. I denna målning sammanfattas alla tiders novemberdagar.
Jens S Jensen, ”Hammarkullen”, 1974
Jensens dokumentationer av Göteborgsförorten är ett omistligt tidsdokument. Vi bjuds in på kafferep i lägenheterna men får även ta del av de limsniffande ungdomarnas verklighet.
Sandra Ikse, ”Mor och barn framför höghus II”, 1975
På 1970-talet revolutionerade kvinnorna utställningsrummen med sin textilbaserade konst. Att vara mamma och yrkesverksam konstnär ansågs inte längre vara omöjligt. Ikses gobeläng är signifikativ och ikonisk.
Annika von Hausswolff, ”Tillbaka till naturen”, 1993
Denna svit, inspirerad av brottsplatsfotografier, kan tolkas som en kommentar på kvinnohatet som sprids och populariseras i olika medier. 1990-talet var en brytpunkt: kvinnliga konstnärer började dominera fotoscenen.
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
