“Vi kan fortsätta leva våra liv med symtom”. Orden är Åsa Kadowakis, psykiatriker och själv drabbad av långdragna symtom efter en covid-19-infektion. Hennes förhållningssätt är ovanligt, men mycket talar för att det skulle hjälpa många med postcovid.
Det pågår en infekterad debatt om huruvida långvariga symtom efter milda eller misstänkta coronainfektioner “finns på riktigt eller [är en] påhittad kultursjukdom”, för att citera en rubrik i denna tidning.
Pudelns kärna är dock inte huruvida symtomen är kroppsliga eller ej, utan hur människor bäst blir hjälpta. När farlig och behandlingsbar sjukdom har uteslutits kan det vara kontraproduktivt att fortsätta fokusera på det sjuka, menar Kadowaki i en youtube-föreläsning för allmänläkare.
LÄS MER: Vi borde känna tacksamhet över vaccinen
För att ta ett exempel. Hjärtklappning är en vanligt förekommande och mätbar företeelse vid postcovid, liksom i efterförloppet av andra virussjukdomar. Hypotesen är att viruset påverkar regleringen av basala kroppsfunktioner, vilket leder till överaktivering av det sympatiska nervsystemet med förhöjd puls som följd. Låt oss säga att hypotesen stämmer.
Det vi också vet är att det sympatiska nervsystemet påverkas av tankar och känslor. Om en person blir orolig över hjärtklappning, aktiveras sympatikus ännu mer, vilket ytterligare ökar hjärtklappningen och skapar ännu mer oro och obehag. Det blir omöjligt att särskilja den fysiska och den psykiska komponenten bakom hjärtklappningen. Och det spelar heller ingen roll. Varken hjärtklappning, eller de flesta andra symtom vid sympatikuspåslag och postcovid, är farligt.
En ond cirkel kan däremot vara svår att bryta. Hjärnan är designad för att upptäcka hot, och därefter undvika dem. Till slut kan modesta fysiologiska reaktioner som förhöjd puls eller lätt stegrad kroppstemperatur bli så pass jobbiga att minsta påslag undviks. Vardagen blir oöverstiglig.
Kanske finns en biologisk orsak till att äldre män är den grupp som drabbas värst av covid, medan yngre kvinnor i högre utsträckning lider av postcovid. Risken är emellertid stor att det inte finns ett enkelt svar på sjukdomsbilden.
Det är inget ovanligt. Ungefär en tredjedel av alla som uppsöker en vårdcentral har symtom som inte kan förklaras. Många nöjer sig med att utesluta det farliga och behandlingsbara, något den moderna medicinen i regel är mycket bra på. Andra fastnar i sökandet efter svar, vilket inte är särskilt konstigt.
Det förhärskande tankesättet är att den som mår dåligt måste utredas tills felet hittas, annars går det inte att få rätt behandling och bli frisk igen. Roten till soten ska leda till boten. Visst är det viktigt med forskning, men frågan är vad som hjälper den som lider här och nu.
Under föreläsningen ger Kadowaki vårdcentralsläkarna råd om hur de själva undviker sympatikuspåslag. Att möta människor med stort lidande, som vill utreda och utreda och inte kännas vid att terapi åtminstone skulle kunna minska den psykologiska komponenten, är nämligen så pass stressande att läkarna själva behöver hjälp av terapeutiska metoder.
Forskning och kunskap är viktigt, men överutredning kan få konsekvenser. Få av oss är Homo normalis helt utan avvikelser. För det mesta går det dock att leva ett gott liv ändå.
LÄS MER: Dödstalen i en pandemi beror på politiska beslut
LÄS MER: Nu måste förorten vaccineras
