Hur styrs samhället bäst: genom en stark grundlag och mäktiga domstolar som uttolkar lagen, eller genom folkviljan? Det är en klassisk höger-västerfråga. Traditionellt sett har Socialdemokraterna varit anhängare av det senare perspektivet. Gudagivna rättigheter som de har i Amerika har ansetts stå i vägen för sociala reformer, som ska omdana samhället via folkviljan (det vill säga det socialdemokratiska partiet).
Till höger har man i regel haft uppfattningen att folkviljan kan vara nyckfull och att universella principer måste skyddas från det ”pöbelvälde” som kan uppstå om för många frågor avgörs av majoritetens vilja.
De senaste åren har dock ett attitydskifte skett, inte minst i takt med att Socialdemokraterna tappat väljare till Sverigedemokraterna. Nu hör man både borgerliga och socialdemokratiska politiker tala sig varma om starka grundlagar och mer makt till domstolarna.
Till stor del har det att göra med vad man uppfattar som otrevliga politiska trender i vår omvärld. ”Polen och Ungern” är i svensk debatt inte bara två europeiska länder utan också en synonym för auktoritära politiska strömningar där domstolarnas oberoende inskränks. För att inte samma sak ska ske i Sverige vill därför svenska politiker både till höger och vänster stärka den svenska grundlagen och domstolarnas makt.
En av dem som länge drivit frågan är Gunnar Strömmer (M). I rollen som justitieminister har han nu tillsatt en parlamentarisk grundlagskommitté för att stärka demokratin. Den ska utreda frågor som rör deltagande i terrororganisationer och återkallande av medborgarskap, men också stärkt äganderätt och rätten att inte bli diskriminerad. Även rätten till abort ska eventuellt skrivas in i den svenska grundlagen – en bisarr konsekvens av att några amerikanska sydstater förbjudit abort efter att landets högsta domstol gjort en omtolkning av grundlagen.
För Gunnar Strömmer och många andra som förespråkar ökad maktförskjutning till domstolarna tycks USA ofta ses som ett föregångsland, där grundlagen och rättighetsdeklarationerna inte bara utgör stommen i rättssystemet, utan också i den amerikanska självbilden.
USA har också ett starkt skydd för många rättigheter, exempelvis en långtgående yttrande- och religionsfrihet. Men USA är knappast en mer välfungerande demokrati än Sverige. Som i fallet med aborträtten blir det bråk ändå. Och varje gång en ny domare ska tillsättas i högsta domstolen blir det ett herrans liv eftersom de sitter på livstid och har ett stort politiskt inflytande.
Att flytta makt från riksdagen till domstolarna leder inte per automatik till en mer välfungerande demokrati. Snarare kan det bli tvärtom.
För att ta ett exempel. De flesta är numera överens om att något måste göras åt den svenska friskolemarknaden. Oseriösa aktörer tjänar pengar på möjligheten att driva skolor i aktiebolagsform. Vinstbegränsning är ett av förslagen. Men om rätten till näringsfrihet – som redan finns i grundlagen – förstärks, finns risken att det inte går att reformera skolsystemet på demokratisk väg. I stället blir det upp till domstolen att avgöra om Fuffens Education AB får fortsätta sin verksamhet eller inte. AB-friskolornas vara eller icke vara blir då en fråga för domstolen att tolka, inte för medborgarna och politikerna att avgöra.
Det kan i sin tur leda till att folk känner vanmakt, vilket riskerar att leda till ökat missnöje och därmed populism.
Den svenska politiska kulturen grundar sig inte på en rättighetsdeklaration som skrevs för tre hundra år sedan. Vi är vana vid att politiska frågor avgörs demokratiskt i riksdagen, inte av domstolar. Den mentaliteten är djupt förankrad i den svenska kulturen och går inte att ändra genom att tillsätta en kommitté.
Självfallet är det viktigt att värna individuella rättigheter och självfallet bör det inte gå att rösta bort dessa genom ett enkelt knapptryck i riksdagen. Men grundlagen bör innefatta just en smal katalog med grundläggande rättigheter och principer för hur riket ska styras.
Politiska frågor bör däremot avgöras av väljarna, på demokratisk väg, i allmänna val.
