Energipolitiken var ett tema där det hettade till under söndagens partiledardebatt i SVT. Men frågan är knappast lika het som tidigare. Kärnkraft, elpriser och vindsnurror kom att dominera valrörelsen 2022 och bidrog då till Tidöpartiernas valvinst.
Moderaterna och Sverigedemokraterna ville gärna hålla glöd i frågan över ett val till. Det är en delförklaring till att det inte blev någon energiöverenskommelse med S i höstas, något som då fick energi- och näringsminister Ebba Busch att gå ut och surna till offentligt. Men Socialdemokraterna bär delvis också skuld till haveriet. Partiet hade kunnat kompromissa mer kring den havsbaserade vindkraften.
En överenskommelse behöver hur som helst komma på plats. Industrin har upprepade gånger vädjat till politikerna om behovet av långsiktiga spelregler. Det är inget konstigt krav. Ska man göra mångmiljardinvesteringar måste man veta att förutsättningarna inte ändras var fjärde år. I det säkerhetspolitiskt och ekonomiskt utsatta läge Sverige befinner sig i har vi inte råd att sjabbla bort något så strategiskt centralt som elförsörjningen.
Rent partipolitiskt var det troligen också en missräkning från M och SD:s sida om de trodde att energipolitiken ska ha någon avgörande betydelse i årets val. Huvudorsaken till att frågan kom att dominera 2022 var elprischocken under den föregående vintern.
Idag kommer frågan betydligt lägre ned på väljarnas prioriteringslista samtidigt som en klar majoritet av dem vill se en överenskommelse. En sådan skulle dessutom bara beröra elproduktionen, inte exempelvis bensinskatten.
Hur skulle då en uppgörelse då kunna se ut? Det viktiga är att alla de tre stora partierna, Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna står bakom den. Det är knappast omöjligt i sak. Det gäller även för Ebba Busch eget parti, KD, liksom för Liberalerna. Tidöpartierna och Socialdemokraterna är i stort sett överens sedan S accepterat statliga investeringsstöd för fler kärnkraftbyggen, något som Sverige långsiktigt tjänar på och som är nödvändigt för att över huvud taget få till ny kärnkraft.
Kärnkraften har många fördelar. Framför allt är det en stabil och pålitlig energikälla som inte är väderberoende. Problemet är att den tar tid att bygga. Regeringens målsättning är att de första nya kärnkraftverken ska stå klara 2035 och att det sedan ska ske en kraftig utbyggnad fram till 2045. Erfarenheten från stora offentliga infrastrukturinvesteringar är dock att tidtabellerna sällan håller och att man därför får lägga till några år.
Socialdemokraternas motkrav till att ställa sig bakom regeringens kärnkraftssatsning har varit att staten även underlättar för havsbaserad vindkraft, inte minst dess anslutning till stamnätet. Motivet utåt är att den kan komma på plats snabbare. Men lika viktigt är att S behöver få något i utbyte att visa upp. I sak kan man diskutera om och hur mycket staten ska subventionera vindkraft till havs. Det finns i varje fall ingen anledning att subventionera den i närheten lika mycket som kärnkraften. Havsvindkraft bidrar inte på samma sätt till stabilitet i systemen, något som dessutom är nödvändigt för att kunna ha fler väderberoende energikällor. Men en mindre subvention till havsbaserad vindkraft hade varit ett ganska lågt politiskt pris för att få till en energiöverenskommelse.
Havsbaserad vindkraft är dessutom av flera skäl att föredra framför landbaserad. Det blåser mer och jämnare till havs och framför allt stör den inte lokalsamhällena på samma sätt, förutsatt att man håller sig en bit från kusten. Till nackdelarna hör att den är relativt dyr att bygga och underhålla, speciellt i relation till effekten och bidraget till systemets stabilitet. Försvarsmakten har dessutom stoppat byggen av havsbaserad vindkraft på flera ställen.
Storskaliga subventioner till havsbaserad vindkraft är inte försvarbara. Men en överenskommelse där Socialdemokraterna inte behövt tappa ansiktet, genom att få igenom en mindre subvention hade ändå varit att föredra framför alternativen som står till buds – osäkerhet eller en sämre uppgörelse. S-ledaren Magdalena Andersson har lovat återuppta energisamtalen om hon vinner valet, men i ett sådant läge kommer styrkeförhållandena att se annorlunda ut. Miljöpartiet kommer sitta i regeringen och ha möjlighet att sabotera kärnkraftsutbyggnaden, alternativt kräva orimligt stora satsningar på vindkraft i utbyte.
Politik handlar sällan om att få igenom den mest optimala lösningen. Oftare om att få igenom långsiktigt hållbara lösningar som är tillräckligt bra för att alla ska kunna leva med dem och samtidigt inte avviker för mycket från det optimala. Det hade legat i Sveriges intresse att få till en sådan överenskommelse under den här mandatperioden. Mycket talar för att det blir betydligt svårare efter valet, såvida inte Tidöpartierna blir omvalda och då kompromissar i frågan.
