Det berömda konstverket Le Jardin de l’artiste à Giverny (Konstnärens trädgård i Giverny) av Claude Monet visades våren 2023 på Nationalmuseum och hade lånats in från Musee d'orsay i Paris. Aktivisterna kastade färg på den och limmade fast sig på skyddsglaset.
Enligt Nationalmuseum har restaureringen kostat 21 319 kronor ”jämte en arbetskostnad om 159 830 kr”. Totalt cirka 180 000 kronor.
Syftet med aktionen? Ett sådant finns förstås. Men det var nog ingen som noterade det. Nyheten var aktionen och dess rättsliga efterspel, inget annat.
Att det garanterat skulle leda till kostnader för museet, en paus i utställningen och en väntad rättegång spelade ingen roll för aktivisterna. Lika lite som att man förvägrade besökare att ta del av konstverket under en period.
Det här bekymrade inte Återställ våtmarker, som stod bakom aktionen. Men rättegången måste väl ändå har resulterat i att aktivisterna fick betala museets kostnader?
Här får den här historien en märklig vändning – som kan leda till ett spännande prejudikat för framtiden. Tingsrätten konstaterar nämligen att det handlar om skadegörelse, men kan inte finna att avsikt att skada förelåg. Därför frias helt aktivisterna och behöver inte ens ersätta Nationalmuseum.
I domen kan man läsa att de tilltalade ”inte hade vare sig avsiktsuppsåt eller insiktsuppsåt att orsaka någon annan skada än vad en avtvättning av skyddsglaset med vatten kan innebära”.
Så länge man är någorlunda försiktig och angriper en inglasad tavla är det alltså fritt fram att fortsätta med liknande skadegörelse. Det var på håret den här gången eftersom den förgyllda ramen fick färg på sig som behövde skrapas med aceton och skalpell.
Domen utgör ett slags manual i hur man kan upprepa liknande aktioner utan att riskera att straffas: angrip väl skyddade konstverk, applicera färg rakt på, undvik att få spill på väggen som rinner ned. Kanske kan Återställ våtmarker göra en pedagogisk Youtube-video?
Innebär den här domen, i konsekvensens namn, att det är fritt fram att sabotera andras egendom så länge man är försiktig? Spraya politiska slagord på fasader och väggar, även inomhus, det går ju att rengöra och återställa till ursprungligt skick.
För museer och utställningar får man nu räkna med ett par saker framöver: fler säkerhetsanordningar kommer att behöva köpas in, arbetskostnader för restaurering får man helt enkelt ta själv. Skattebetalarna står för den biten. Kanske sparar staten in några kronor för villigheten att väcka åtal mot skadegörelse lär knappast öka efter den här domen. Färre framtida rättegångskostnader kan ändå bli en besparing.
Rättsligt tycks det bli riskfritt att utföra skadegörelse under vissa omständigheter. Hur ska man förstå den här sortens aktioner?
Återställ våtmarker anser att det råder ett ekologiskt nödläge. Då är vissa handlingar, inklusive (eller kanske särskilt sådana) de som leder till kostnader för andra – pengar, arbetstid, förseningar – motiverade och försvarbara. Att provocera, eller ”väcka”, andra ur deras slummer är själva syftet.
När medlemmar från organisationen ”Just stop oil” i London krossade skyddsglaset på Velazquez tavla ”Venus” 2023 så ackompanjerades det av budskapet ”Politiken sviker oss” och ” Kvinnor fick inte rösträtt genom att rösta. Det är dags för handlingar, inte ord.”
Om ord och politik inte spelar någon roll men sabotage av utställningar nu gör det, varför nöja sig med krossat glas och färg på tavlor? Vid något tillfälle måste Just stop oil och Återställ våtmarker inse att de knappast entusiasmerar massorna eller räddar oss undan fossila bränslen. Vilka handlingar tänker de då ta till?
För finns det någon vars villighet att återställa våtmarker ökat för att de har sett konstverk saboteras på utställningar? Sannolikt inte. Men insikten att den här sortens aktioner kan göras riskfritt lär ju bara öka benägenheten att genomföra dem och annan form av skadegörelse.
Det finns alternativ. Ett av de mest framgångsrika sätten att bevara natur, oavsett om syftet är bibehållandet av biologisk mångfald eller som koldioxidsänkor, är att låta den vara. Många betydligt mer ödmjuka och tystlåtna personer än aktivisterna som hällde färg på Le Jardin de l’artiste à Giverny eller krossade glaset på Venus arbetar med det.
Det finns organisationer som framgångsrikt och genom enträget arbete samlar in pengar och köper upp mark med syftet att låta den vara i fred. Amerikanska The Nature Conservancy hör till de största och mest inflytelserika. De söker inte stöd för sina aktioner genom att med ojämna mellanrum sabotera utställningar eller verksamheter som andra värderar. Det leder sällan till någon uppståndelse men får tydliga och mätbara konsekvenser. Det är skillnad på handling och handling.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varje torsdag skickas ett nyhetsbrev ut med samtidsbetraktelser och analyser. Följ instruktionerna och anmäl dig här.
