Finland visar vägen. Det var slutsatsen i internationella medier när Finlands avgående statsminister Sanna Marin, Socialdemokraterna, presenterade sin regering i december 2019. Den då 34-åriga Marin blev världens yngsta regeringschef. Men inte bara det. De övriga partiledarna i Marins samlingsregering var alla kvinnor under 40 år – med undantag för Svenska Folkpartiets ordförande Anna-Maja Henriksson, född 1964.
Den unga, kvinnliga regeringen sågs som ett feministiskt föredöme. Och under de år som Marin har lett Finland har hennes stjärnstatus bara ökat. Hon har beskrivits som den europeiska socialdemokratins starkast lysande stjärna. En ledstjärna för andra socialdemokratiska partier. Till stor del har det att göra med att hon handfast ledde landet både genom coronapandemin och den nuvarande säkerhetskrisen i Europa, där hon tillsammans med president Sauli Niinistö fört landet in i Nato.
Men Marins stjärnstatus beror också på att hon har en annorlunda stil. När andra politiker dyker upp i kavaj har Sanna Marin skinnjacka. Hon är politikern som gärna festar på sin fritid – och som orsakat skandal när partybilder läckt ut till allmänheten. Vissa har ansett det oansvarigt. Vad händer om ryssen närmar sig gränsen och statsministern är på fest? Andra har hyllat henne för att hon är modern. Hon har själv sagt att hon vill omdana den roll som statsministerposten innebär, och göra den mer mänsklig.
Men stjärnstatusen räckte inte. Sent på söndagskvällen stod det klart att Socialdemokraterna förlorat det finländska riksdagsvalet. Partiet blev bara tredje största. Sanna Marin blev omsprungen av valets segrare, Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna), och nationalistiska Sannfinländarna, som blir näst största parti.
Marin måste alltså lämna över posten till Samlingspartiets Petteri Orpo, som nu får till uppdrag att bilda regering. Han är betydligt mer av en traditionell politiker än Marin – medelålders, gillar korv och att vara ute i naturen. Och det han bryr sig om är främst en sak: ekonomi.
För när det kommer till kritan kan ingen stjärnstatus i världen hjälpa mot den räntesmocka som landet står inför. Finland har, i en nordisk kontext, hög statsskuld, som dessutom ökade kraftigt under pandemin. För 2022 landade skulden på drygt 50 procent. Jämför det med Sverige, med en förvisso rekordlåg statsskuld på 18 procent.
När räntorna nu stiger oroar sig många finländare för att en allt större del av statens budget måste gå till att betala lånen. Det håller inte, har Petteri Orpo upprepat under hela valrörelsen.
Vänstersidans svar har varit att vi måste investera i en grön framtid. Men det bet inte. Många oroar sig över vad skenande räntekostnader innebär för statens möjligheter att på sikt satsa på välfärden, och vad en åldrande befolkning innebär för skatteintäkterna. Samlingspartiets löften om en tillväxtdriven politik har lockat mer än den rödgröna sidans förslag om elbilspremier.
Trots Sanna Marins internationella status, och trots hennes varningar om vad som sker med landet om populistiska Sannfinländarna får inflytande – vilket de högst troligt kan få, även om det ännu inte är klart vilka Samlingspartiet ska bilda regering med – har Finland valt den lite småtråkiga killen i kostym som pratar om BNP-utveckling och tillväxtkurvor.
Som den tidigare amerikanska presidenten Bill Clintons spinndoktor James Carville sa inför valet då Clinton besegrade George Bush: Det är ekonomin, dumbom. Eller som en artikel i tidskriften Politico konstaterade: ”Finländarna älskar inte Sanna Marin lika mycket som du gör”. Sanna Marin har kanske gett den europeiska vänstern hopp, men när det gäller att rädda den finländska ekonomin hjälper det föga.
LÄS MER: SD bör inte stötta ett parti som vill sänka svenska språket
