Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: De kriminella klanerna har tagit Göteborg som gisslan

Sverige har en gång i tiden utrotat blodsfejden som fenomen. Det är dags att göra jobbet igen.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborgarna upplevde den gångna helgen de första riktiga sommardagarna. Uteserveringarna i centrum var sprängfyllda, Slottsskogen täcktes av filtar och det skålades i hopp om en återgång till ett slags postpandemisk normalitet.

Samtidigt i Hjällbo hölls stadsdelen i ett våldsamt grepp av en pågående blodig konflikt. Kontrasten är ett slags koncentrat av det splittrade Sverige: Livet i Sverige och livet i utanförskapsområdet är två olika verkligheter.

LÄS MER: Tre anhållna efter upploppet i Hjällbo – gäng inblandade

LÄS MER: Polisen har fortsatt förstärkt läge efter upploppet i Hjällbo

Det började med upplopp under fredagen. Sannolikt var den tändande gnistan en händelse då en fjortonåring puttades ned från en moped. Polisen omhändertog 32 personer från det efterföljande tumultet. Inspelningar från platsen vittnar om en kaosartad situation och ett fåtal poliser som försöker få läget under kontroll. Som mest var ett hundratal personer inblandade, meddelar Göteborgspolisen.

Under helgen eskalerade konflikten och i söndags sköts en man till döds på öppen gata. GP:s krimreporter Peter Linné redogör för den invecklade konflikten och dess kopplingar till den omskrivna Ali Khan-släkten. Även om detaljerna kommer ta lång tid för polisen att reda ut är det tydligt vilken sorts konflikt som skakat Hjällbo under de senaste dagarna: En blodsfejd mellan klaner.

LÄS MER: Mordet kan vara en hämnd för en bagatell

LÄS MER: Hot om hämnd uttalade efter mordet

Förra veckan visade Brottsförebyggande rådet i en omfattande jämförande studie att Sverige som enda land i Europa bryter med en nedåtgående trend i det dödliga våldet. Bland män i 20-årsåldern har dödsskjutningarna ökat under flera år. Extra besvärande är att det finns andra länder med liknande ekonomiska och demografiska förutsättningar som inte har samma utveckling med ökat skjutvåld.

Det visar att problemet med organiserad brottslighet, vare sig den sker i anslutning till kriminellt belastade släkter eller andra nätverk, har en extra allvarlig komponent just i Sverige. Som polischefen Erik Nord uttryckte det på GP:s debattsida i helgen är en orsak till detta att den svenska polisens synlighet och bemanning under lång tid varit för svag.

Förutsättningen: Den omfattande invandringen under lång tid från länder med en svag statsmakt och en central roll för den stora släkten. En invandring till ett land utan erfarenhet i modern tid av klanfejder.

Politiken har varit handfallen inför situationen. Åtgärder och insatser har haft tveksam effekt. Assimilationen har gått på tomgång och delvis bakåt. Den segregation som blivit följden utgör en fertil mylla för rekrytering till organiserad brottslighet där värdegrunden består av machoideal, blodshämnd och hederstänkande.

Den svenska lagstiftningen har inte hängt med i utvecklingen. Tungt kriminellt belastade personer sitter inne allt för kort tid och dessutom är det svårt att komma åt de som styr verksamheten. De som buras in är ofta unga och längre ned i hierarkin medan ledarna kan hålla sina händer rena. Det gör att polisens arbete ofta är att betrakta som ett evighetsarbete; de kriminella klanerna och nätverken naggas ständigt i kanten, utan att verkligen slås sönder.

Det som hände i Hjällbo under helgen vittnar om hur nära tillhands användandet av dödligt våld är för vissa i Sverige. Och då spelar det ingen roll om den tändande gnistan är att betrakta som en bagatell.

I Johanna Bäckström Lernebys bok Familjen ges flera exempel på hur fejder börjar med något litet och sedan snabbt eskalerar. Familjehedern är viktig och upprätthålls genom att aldrig låta en oförrätt förbli obesvarad. Det bådar därför inte gott för framtiden. Det vi har att göra med är inte isolerade extremfall utan exempel på ett kulturellt system där blodsfejderna är en naturlig beståndsdel.

Rättskipningen påminner snarast om den ordning som rådde i Västergötland för omkring tusen år sedan. I avsaknad av fungerande stat var det upp till släkterna att skipa rättvisa. En oförrätt kunde gottgöras med monetär kompensation. Men inte sällan kunde blodsfejderna leda till en spiral av mord och våld. Denna klankultur försvann gradvis sedan från Sverige men har nu, med invandring från Mellanöstern, återvänt.

Det som utspelar sig i Hjällbo drabbar inte "bara" kriminella. En hel stadsdel hålls gisslan av ett antal kriminellt belastade släkter och kriminella nätverk. Det här är ett av Sveriges allvarligaste samhällsproblem och inget som försvinner av att vår regering återigen förklarar hur oacceptabelt det är. Samhället måste precis som för tusen år sedan tillintetgöra de våldsamma klanstrukturerna.