Brottsförebyggande rådets rapport – ”Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder” – visar att Sverige ligger i topp. Skillnaden är störst i gruppen 20-29 åringar där vi har 18 avlidna per miljon invånare mot 0-4 i de flesta andra europeiska länder. Varför är det så? Det finns nog inget enkelt svar på den frågan men efter att ha levt nära frågan i många år kan jag reflektera lite.
Det finns individuella särdrag hos de som skjuter som hyperaktivitet, kognitiva funktionsnedsättningar och dålig impulskontroll. Det är särdrag vi ser hos många kriminella och som kan förklara varför syskon med likartade uppväxtvillkor utvecklas på olika sätt.
Dysfunktionell familjemiljö
Deras uppväxt är ofta präglad av en dysfunktionell familjemiljö. Här ser vi omsorgssvikt till följd av missbruk, sjukdom, kriminalitet eller våld. Att barn från våldsamma hem blir våldsamma är ingen nyhet.
Det är i dag inte längre någon hemlighet att mycket av problematiken med gäng- och nätverkskriminaliteten med skjutningarna och sprängningarna har koppling till migrationen till Sverige de senaste årtiondena. När man som jag har möjlighet att följa ärenden på individnivå ser man att i princip alla som skjuter eller skjuts i gängkonflikter har ursprung från Balkan, Mellanöstern, Nord- eller Östafrika. Här finns kulturfaktorer som kan vara en del av förklaringen. En annorlunda konflikthantering som bygger på vedergällning och kompensation. En barnuppfostran med tradition av aga. En machoidealiserad maskulinitet som premierar tuffhet, risktagande, fysisk styrka och självsvåldighet. En starkt könsgraderad social kontroll och där sociala relationer kan innehålla inslag av stark rangordning.
Även kulturfaktorer
De två första faktorerna – individuella särdrag och dysfunktionell familjemiljö – är ganska okontroversiella. Den tredje omständigheten – kulturfaktorer – kan säkert uppfattas mer kontroversiell. Men oaktat hur de viktas mot varandra blir det svårt att finna en förklaring till varför Sverige skulle drabbas hårdare än andra jämförbara länder. Tyskland är ett sådant land. Även om Tyskland har annorlunda redovisning av dödligt våld vet vi genom erfarenhetsutbyte att de inte har samma bekymmer med skjutvapenvåld bland unga som i Sverige. Den socioekonomiska kontexten ser ändå ungefär ut som här. Migrationen till Tyskland liknar den svenska i både omfattning och ursprung. Många av de vapen som används vid skjutningar i Sverige har dessutom passerat genom Tyskland. Det borde därför vara lätt att få tag i vapen i Tyskland.
En skillnad som har betydelse är antalet poliser. I Tyskland är de ungefär 3 poliser per tusen invånare. I Sverige är vi i dag knappt 2. Med den stora satsning på polisen som nu genomförs kommer vi förhoppningsvis vara 2,4 poliser per tusen invånare 2025. För tjugo år sedan, när utvecklingen med gäng- och nätverkskriminalitet började, var vi 1,7. Det kan vara så att en del av förklaringen till den dystra utvecklingen i Sverige har sin grund i en alltför klent dimensionerad poliskår som under många år byggt upp en skuld som nu visar sig i form av dödligt skjutvapenvåld.
Svenska värderingar
En annan omständighet som jag tror har betydelse är våra svenska värderingar. Det världsomspännande nätverket ”World Values Survey” studerar värderingar i olika länder och deras inverkan på det sociala och politiska livet. Deras undersökningar visar att Sverige sticker ut som ett land där värderingar präglas av en närmast extrem tro på individuell frihet och sekulär rationalism. Värderingarna är så införlivade i vår föreställningsvärld att vi knappt ser dem och inte förstår hur de ibland kan filtrera vår verklighetsuppfattning på ett bedrägligt sätt. Vi är övertygade om att det svenska synsättet måste vara det enda rätta och bortser därför från alternativ. Ett exempel är när familjen skickar en utåtagerande ung pojke till släkten i hemlandet för att han ska lära sig att veta hut. Då kan han ringa till svenska myndigheter som åker och hämtar tillbaka honom. I nästa stund kan vi sedan diskutera föräldraansvar.
Våra värderingar kan också göra att vi undviker diskussioner om sådant som känns obehagligt och obekvämt, till exempel förekomsten av sådana kulturfaktorer som beskrivits ovan. En undfallenhet som gör att problem kan växa för att vi tittar bort.
Att ändra grundläggande värderingar är inte lätt men att bli medveten om dem kan hjälpa oss till en saklig diskussion i stället för att sopa obekväma frågor under mattan.
Att ändra grundläggande värderingar är inte lätt men att bli medveten om dem kan hjälpa oss till en saklig diskussion i stället för att sopa obekväma frågor under mattan.
När det gäller antalet poliser är det enklare. Vi bör i vart fall försöka komma upp i den polisandel som Tyskland har. Det innebär att när vi år 2028 beräknas passera 11 miljoner invånare bör vi ha 33 000 poliser i Sverige och inte de 26 200 vi siktar mot i dag.
Det finns många perspektiv på frågan om varför Sverige ligger i topp när det gäller skjutningar. Att hela tiden våga ifrågasätta vad vi ser och om vi gör rätt saker är en viktig del. Hur den går att lösa in i minskat dödligt skjutvapenvåld är förmodligen svårbedömt. När det gäller polistätheten ser det annorlunda ut. Får vi upp den i nivå med den tyska kommer vi minska det dödliga skjutvapenvåldet. Det vågar jag lova.
Erik Nord, chef polisområde Storgöteborg