I veckan stod det klart att det blir maktskifte i Västra Götalandsregionen. Efter åtta år av blågrönt styre ska Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet försöka styra tillsammans, något som möjliggjordes efter att MP meddelat att det byter sida från alliansen till Socialdemokraterna.
Socialdemokraternas nationella retorik i välfärdsfrågorna var hård under valrörelsen. Sverige skulle ”ta tillbaka kontrollen” över välfärden. Enligt S har privatiseringarna, däribland inom vården, gått för långt.
Det är inte en helt osann bild. Men det är också en problembeskrivning som stämmer bättre in på Region Stockholm, där en långtgående privatisering lett till ökad administrativ börda med utvärderingar och kontroller. I Västra Götaland har privatiseringen inte alls gått lika långt.
Kamp mot privatiseringar kommer inte lösa sjukvårdens problem i i Västra Götaland. S regionalt gick till val på mer åt alla: köfri vård, mer personal, bättre arbetsvillkor och höjda löner. Men tongångarna när de tre gruppledarna för S, MP och V på torsdagen presenterade regionens nya ledning var mer nedtonade.
Vänsterns Carina Örgård framhöll vikten av att samarbeta med de borgerliga partierna i sakfrågor. Socialdemokraten Helén Eliasson uttryckte att hon ville vara ”ärlig med att säga” att det kan ta tid att korta köerna beroende på hur ekonomin utvecklas.
LÄS MER: Västra Götalandsregionen köper in nytt it-system
För det kommer att bli tufft, och det S-ledda styret kommer att behöva svika några av sina vallöften. Inflationen och räntehöjningarna slår mycket hårt mot regionerna. Pensionerna räknas upp med 8,7 procent nästa år, vilket blir en stor smäll – kostnaden ökar med 1,8 miljarder (DN 9/5). Utrymmet för några stora lönehöjningar för de anställda är i princip noll.
Dessutom kan sämre ekonomi leda till högre arbetslöshet och därmed minskade skatteintäkter. Och redan innan inflationssmockan hade regionen problem med ekonomin på flera håll. Exempelvis gick Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) med miljardunderskott i fjol. Sjukhuset dras med stora strukturella problem som inte bara kan lösas med mer pengar – SU har fått tillskott av regionen de senaste åren. Styrningen av sjukhuset har länge varit bristfällig. S kan inte lösa detta genom mer pengar. Dels för att pengarna inte finns, och dels för att det nödvändigtvis inte hjälper mot strukturproblem.
Men allt går inte åt fel håll i regionen. De senaste åren har det skett en svag förbättring av tillgängligheten i vården (Läkartidningen 12/8 2021). Pandemin slog givetvis hårt, med inställda operationer som följd. Men det var fler som fick vård i tid i augusti i år jämfört med året före, enligt statistik från SKR – även om siffran fortfarande är på tok för låg. Regionen har aktivt samordnat sig med privata aktörer över hela regionen för att få ned köerna. Det grönblå styret har också börjat ta itu med den administrativa överbyggnaden för att frigöra resurser.
Det måste det nya regionstyret ta fasta på. Vad det handlar om är att steg för steg ta bort onödig byråkrati och genomföra strukturförändringar, som att se över styrningen över sjukhusen och att resurserna används effektivt. Hur verksamheten leds och vad vårdpersonalen tvingas ägna sin tid åt spelar extremt stor roll för hur mycket vård man får ut per krona.
Vad det däremot inte finns utrymme för är lyxprojekt. Ett sådant är Sahlgrenska Life, ett skrytbygge där det ska bedrivas ”innovation” inom så kallad ”life science”. Det kommer garanterat att kosta betydligt mer än de tre miljarder kronor som budgeterats för innan inflationen och räntorna gått upp.
Inte heller finns utrymme för socialdemokratiskt lull-lull som låter bra men som mest drar pengar. Ett sådant är en ”regional jämlikhetskommission” som S gick till val på, som ska ”kraftsamla” för en jämlik vård. Sådant riskerar bara att skapa mer administration. Det bästa sättet att skapa jämlik vård är att se till att vården håller en generell hög kvalitet.
Den kommande mandatperioden handlar om att prioritera, kanske hårdare än på länge. Det måste S, MP och V vara inställda på.
