Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Centerpartiets partiledare Annie Lööf. Bild: Jessica Gow/TT
Centerpartiets partiledare Annie Lööf. Bild: Jessica Gow/TT

Karin Pihl: Centern är den stora förloraren på riksdagsröran

Partiet som ville se ”samling i mitten” får nu skäll både från vänster och höger.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En ny slogan för Centerpartiet skulle kunna vara ”Sveriges enda parti i den breda mitten”. Centerns politiska projekt sedan valet 2018 har varit att försöka få den politiska skiljelinjen i svensk politik att gå mellan ”mitten” och ”ytterkantspartierna” Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, snarare än mellan ett vänster- och ett högerblock.

Gårdagens politiska tumult har slutgiltigt visat att projektet är ett misslyckande. Magdalena Andersson (S) valdes till statsminister. Sedan röstades en högerbudget igenom eftersom C inte ville stödja regeringens budget. Det fick Miljöpartiet att hoppa av regeringen, eftersom det inte vill sitta och administrera högerpartiernas ekonomiska politik.

Vilket i sin tur fick konsekvensen att Andersson tvingades avgå efter några timmar på posten för att vid ett senare skede i stället söka stöd för att bilda en ren S-regering.

Ja jösses vilken soppa. Reportrarna kunde knappt hålla sig för skratt när den nyvalda – tillika avgående – statsministern höll presskonferens under onsdagseftermiddagen.

Startskottet till detta rabalder gick egentligen när Liberalerna hoppade av januarisamarbetet med regeringen och C, och Vänsterpartiet i samma veva fick en mer konfrontativ partiledare i Nooshi Dadgostar. L:s närmande till det borgerliga blocket och V:s allt tydligare krav på att få något för att de stöttar S gjorde det uppenbart att regeringen inte vilar på ett mittensamarbete i riksdagen, utan på ett vänstersamarbete. Det har raserat Centerpartiets politiska projekt.

Om de andra partierna inte vill samlas i mitten får man väl blanda lite – en statsminister stöttad av V och en budget förhandlad med SD. De två ”extremerna” tar ut varandra. Ungefär så framstår det som att C har resonerat. Men ingen blir nöjd. Kritiken kommer nu både från vänster och höger. De förra anser att C är svikare som släppt fram en SD-förhandlad budget, de senare tycker att det är obegripligt att C inte vill ha en borgerlig statsminister när man låter en högerbudget vinna.

Att C är det stabila mittenpartiet som tar ansvar är det ingen som tror på längre. Snarare framstår Centerns inställning som smått barnslig då de vägrar välja ”sida”.

Så hur ska Centern ta sig ur denna knipa?

Partiets viceordförande Martin Ådahl försökte i SVT:s Aktuellt att övertyga tittarna om att allt C gjort är att försöka hålla de ”extrema förslagen” borta från Sveriges riksdag. Frågan är dock om det går hem hos väljarna. V:s krav på höjda garantipensioner framstår inte direkt som hårdkokt socialism.

C försöker också skylla på MP. Annie Lööf har sagt att det är Miljöpartiet som får ”ta sig samman”. Men att MP inte vill sänka bensinskatterna kan nog de flesta förstå. Det framstår som ärligt snarare än haveristiskt att avgå när ens egen ekonomiska politik inte får stöd i riksdagen. Att S ändå biter sig fast är undantaget här.

LÄS MER: Så blev nyliberala Centern ett vänsterparti

Centern har alltså fått två problem: I stället för att betraktas som ett ansvarstagande parti av vänstersidan ses man som svikare som orsakar kaos i riksdagen. Det är det ena. Det andra är att konkurrensen om att vara det vänsterliberala partiet som står upp för "goda värderingar" kommer att hårdna med MP utanför regeringen.

Centerns strategi har hittills visat sig framgångsrik i opinionen. Inte minst tack vare Annie Lööfs personliga egenskaper. Man har lockat urbana, unga väljare som bryr sig om klimatet – den viktigaste frågan för C-väljarna – och som tycker det är viktigt att hålla SD borta från inflytande.

Det gamla landsbygdspartiet är inte längre ett bondeparti. I Novus kartläggning om väljarprofiler framgår att en C-väljare numera är en ung, välutbildad kvinna som bor i en större stad, och som värderar jämställdhet högre än genomsnittet i väljarkåren.

C:s nya väljarbas är snarlik Miljöpartiets. Även MP har en övervikt unga, urbana kvinnor bland sina väljare, som värdesätter klimat och jämställdhet. Det finns också ett nettoflöde av väljare från MP till C.

Men när MP inte längre sitter i regeringen blir det lättare för partiet att driva en radikal miljö- och flyktingpolitik. Miljöpartisterna behöver inte längre försvara Socialdemokraterna, som i sin tur kan börja triangulera Moderaterna.

Det är farligt för C. De har ju i stort sett samma väljare, och ett MP utanför regeringenkan snabbt återta positionen som det post-materiella parti som allra mest står upp för humanism.

Den senaste tidens politiska kaos ser helt enkelt ut att ha en tydlig förlorare.

LÄS MER: Annie Lööf är inte mitten i svensk politik

LÄS MER: Centerpartiet har kedjat sig till den vänsterlutande regeringen