Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Meli Petersson Ellafi
Bild: Meli Petersson Ellafi

Peter Hjörne: Centerpartiet har kedjat sig till den vänsterlutande regeringen

Trots Centerpartiets enträgna löften om motsatsen så ökar Vänsterpartiets inflytande över regeringen vid varje förhandling.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

För att travestera Pippi Långstrump: Det ingen ordning på allting och man fattar inte vart enda dugg. De politiska turerna fortsätter att förvirra. Att Stefan Löfven har avgått är emellertid begripligt, likaså att Magdalena vill efterträda honom.

Inte heller är det svårt att förstå att talmannen Andreas Norlén efter sedvanligt fikande med partiledarna gav Magdalena Andersson i uppdrag att sondera förutsättningarna för att bilda en ny regering. Hon behöver stöd av Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Så långt inga konstigheter.

Svårare att förstå är krumbukterna som ledde fram till Magdalena Anderssons sonderingsuppdrag. Således meddelade Annie Lööf i onsdags att Centern för tredje gången släpper fram en socialdemokratisk statsminister eftersom man anser sig ha vunnit den segslitna kampen med Miljöpartiet om strandskyddet och äganderätten i skogen.

– Centerpartiet är väldigt nöjda med att ha fått genomslag för vår politik, sa Annie Lööf.

Hon pekade också framåt:

– Vi kommer att sätta sakpolitiken i centrum efter nästa val. Den som kan ge oss bäst förutsättningar att få genomslag för vår politik, utan att ge ytterkantspartierna V och SD ett avgörande inflytande, den kommer också att få vårt stöd.

Det är ett slags sammanfattning av Centerns och Annie Lööfs strategi och positionsförflyttning sedan januariöverenskommelsen 2019. Det spelar ingen roll om man lierar sig med vänster- eller högersidan, socialister, konservativa eller liberala bara man får så mycket "betalt" som möjligt. Och viktigast av allt: inget samröre med SD eller V. Trolöshet och beröringsskräck som överordnad politisk arbetsmetod.

Hittills har alltså S/MP betalat bäst och det är svårt att se en väg tillbaka för Centern till de forna allianskamraterna, som ju är beredda ta stöd av SD. Dessutom har Centerns väljarbas drivit år vänster, ser hellre ett samarbete till vänster än höger och föredrar Magdalena Andersson framför Ulf Kristersson.

Trots att Centern beskriver sig som ett liberalt parti i aktiv opposition, som söker samarbete i den breda mitten, så har man kedjat sig allt hårdare till den vänstergirande socialdemokratin. Centerns breda mitt är det snart bara Annie Lööf och Dagens Nyheter som ser.

Ett annat problem för "drottningen av mitten" och hennes Centerparti är att Nooshi Dadgostar de facto har skapat inflytande för Vänsterpartiet trots Januariöverenskommelsens "dörrmatteklausul", den som stipulerade att Vänsterpartiet inte skulle ha inflytande över inriktningen av politiken i Sverige under mandatperioden.

Men Vänstern var inte avkrokad. I somras fällde den nya vänsterledaren Nooshi Dadgostar regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna. (Ett minst sagt udda samarbete mellan de två "ytterkantspartier", som Centern satt sin heder i pant för att isolera.)

När nu både Centern och Miljöpartiet utropat sig till segrare i kampen om strandskydd och äganderätt i skogen och förklarat sig beredda att släppa fram Magdalena Andersson är det ånyo den stridbara vänsterledaren Nooshi Dadgostar som kan avgöra regeringsbildningen. Hon kommer att sälja sig dyrt.

I torsdags meddelade Dadgostar att hon vill ha regelrätta förhandlingar, inte "samtal om vädret över en fika", för att släppa fram Magdalena Andersson. Hon fick som hon ville. Efter fredagens sonderingssamtal med Nooshi Dadgostar sa Magdalena Andersson till TT:

– Vi har inlett förhandlingar för att Vänsterpartiet skall kunna acceptera mig som statsminister.

– Vi behöver ett gemensamt avtal för att bilda en ny regering. Det är fyra nya partier nu som skall komma överens. Januariavtalet har fallit och en ny konstellation skall styra Sverige, sa Dadgostar efter mötet.

Alltså: Vänsterpartiet har betydande makt och inflytande och dess partiledare visar med stor tydlighet att hon och V inte kan rundas efter nästa val.

Det kommer att ta tid att nå en överenskommelse tror Nooshi Dadgostar. Men till slut kommer Magdalena Andersson att bli statsminister. Förhandlingarna kommer, enligt Magdalena Andersson, inte handla om budgetpropositionen för 2022. Det innebär att Centerpartiet kan släppa fram också regeringens budget. Partiet har nämligen ändrat inflytandeembargot gällande V från att gälla "inget inflytande" till "inget avgörande inflytande".

Därmed kan förhoppningsvis trixandet och krumbuktandet upphöra (för denna gång.) Det är inte orimligt att tro att valrörelsen kan dra igång med två tydliga alternativ: En vänsterkonstellation med S, MP och V med tyngdpunkten längre åt vänster, där C egentligen inte har något annat alternativ än att ansluta sig. Annars blir man ensam i den breda mitten och utan inflytande.

Den andra sidan blir en högerliberal konstellation med M, KD och L, med stöd av och inflytande för SD. Hade Centern, vilket tyvärr ter sig som en omöjlighet, anslutit sig så skulle det liberala inflytandet ha blivit tyngre (under förutsättning att Centern förblivit liberalt och Liberalerna klarar riksdagsspärren).

Liberalerna behövs både som balanspunkt och för att de borgerliga skall vinna valet 2022. Det kan bli svårt nog. I Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar har borgerligheten fått ett vassare motstånd än tidigare.

Hur det än går i nästa val så har vi väljare rätt att vänta oss annat än trixande och krumbuktande, demonisering och förolämpningar. Låt oss inte bara ta del av problembeskrivningar utan också av vilket Sverige, vilken framtid, ni politiker vill vara med att skapa! För att än en gång citera Thomas Jefferson: ”Jag tycker bättre om drömmar om framtiden än om det förflutnas historia”.