Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Göteborgs högre realläroverk – idag Schillerska gymnasiet – utstrålar den tyngd som dåtidens borgerlighet lade vid utbildning.
Göteborgs högre realläroverk – idag Schillerska gymnasiet – utstrålar den tyngd som dåtidens borgerlighet lade vid utbildning.

Håkan Boström: Borgerligheten kan bättre än att försvara marknadsskolan

En borgerlighet med självförtroende skulle företräda en kunskapsskola med hårda krav, även om det innebär att skolor skiljer ut sig. Istället står man i praktiken bakom glädjebetyg och gräddfiler. Det är uttryck för förflackning.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det borgerliga försvaret av friskolesystemet anklagas ofta för att vara ideologidrivet. Det är rimligare att beskriva det som slappt och ogenomtänkt. Utifrån både liberala och konservativa principer har nämligen dagens system stora brister.

Fritt skolval är i princip ganska lätt att försvara ur liberal synpunkt. Om skillnaderna mellan olika skolor är stora, exempelvis beroende på bostadsort, bör "fattiga men begåvade" som uttryckte det förr, kunna välja en bättre skola även om deras föräldrar bor i ”fel område”. Mindre begåvade elever som råkat födas i rätt område ska inte ha förtur till de bra skolorna via närhetsprincipen. Men det förutsätter att skolorna har intagningsprov. Idag är det istället den vars föräldrar ställer sitt barn i kö tidigt som får förturen i grundskolan. Redan här har den meritokratiska grundprincipen satts ur spel.

Det finns en rad rent tekniska problem med hur det nuvarande friskolesystemet är utformat – den fria etableringsrätten skapar överetablering av skolor, ersättningsnivåerna är inte anpassade till det faktiska uppdraget eller kommunens behov av beredskap för nya elever om en friskola plötsligt lägger ned, kösystemen är svåröverskådliga. De två förstnämnda faktorerna skapar merkostnader för kommunerna som går ut över skolsektorn som helhet. Men allt detta går i princip att rätta till.

Låt oss istället koncentrera oss på de huvudsakliga invändningarna som rör själva logiken i systemet: Segregationseffekterna och glädjebetygen.

Det fria skolvalet ger individen rätt att välja skola. Det är en liberal seger. Barn som inte trivs på en skola kan byta till en annan. Men det fria skolvalet föregick friskolornas etablering och bör logiskt hållas isär från existensen av fristående skolor. Du har även rätt att byta mellan kommunala skolor.

Fristående skolor – med annan huvudman än det offentliga – är vanligt i många länder. Men de bedrivs som regel i icke-vinstdrivande form. Privata och religiösa skolor bidrar med pluralism och utgör ett motvärn mot en stat som lätt tappar spärrarna i ivern att forma sina medborgare. De ger föräldrar möjlighet att sätta sina barn i en skola som kanske bättre passar barnets och föräldrarnas värderingar. Det är skälet till fristående skolor i de flesta länder och det var grundtanken när friskolereformen infördes. De privata, stiftelsedrivna och icke-vinstdrivande skolorna hör dessutom ofta till de bättre.

Hur är det då med de vinstdrivande friskolorna? Här bör man en gång för alla slå fast att skolan inte är någon vanlig marknad. Vi har skolplikt och ett bestämt antal elever. Det finns inget ”kundunderlag” som kan utökas, ingen reservkapacitet i utbudet i form av tomma skolor och undersysselsatta lärare som bara står och väntar på att bli valda. Inte heller finns det någon egentlig motsvarighet till ”innovation” och ”affärsutveckling” på andra marknader. Mer om det nedan.

Man bör ha klart för sig att elevunderlaget är a och o för en skolas kvalitet. Därför råder det ett inslag av nollsummespel på skolmarknaden som väsentligt skiljer den från riktiga marknader. Om de välmotiverade eleverna går i en skola så hamnar de dåligt motiverade eleverna i en annan.

Elevsammansättningen är en avgörande faktor för möjligheten att upprätthålla ordning och studiemotivation. Huruvida eleverna sporrar varandra eller tvärtom drar ned varandra påverkar också vilken pedagogik man kan bedriva och vilka lärare man kan rekrytera. Privata välfärdsföretag anklagas generellt för att plocka russinen ur kakan. Men själva kamrateffekten är unik för den ”produkt” skolan erbjuder även jämfört med exempelvis privata vårdföretag. I teorin kan man finkalibrera ersättningen efter dessa effekter, men det blir oundvikligen grovhugget.

Vi vet sedan länge hur man bedriver god undervisning. Behovet av innovation är lågt. De bästa skolorna bedriver i regel traditionell undervisning. Det är förutsättningarna som är avgörande. Mot bakgrund av alla dessa skillnader mot en vanlig marknad är talet om att det skulle vara samma sak ”att bygga skolor som att driva skolor” höggradigt nonsens.

Det svenska systemet är tämligen unikt i det att det tillåter vinstdrivande och därmed expanderande, skolkoncerner. Aktiebolags syfte är att gå med vinst. Problemet med detta är inte primärt vinstuttagen från skattemedel i sig – de utgör bara en halv procent av skolans totala kostnader. Problemet är vilka drivkrafter det skapar i skolan.

Elever från friskolor får högre betyg än de som gått i kommunal skola, men klarar sig trots det sämre på högskolan. Betygsinflationen är empiriskt belagd (DI 10/6 2018, Skolvärlden 30/5 2018 och 9/3 2021). Att vinstdrivande skolor har en drivkraft att sätta för höga betyg säger sig självt. Något annat resultat skulle vara förvånande.

Betygsinflationen är också det starkaste argumentet emot vinstdrivande friskolor. Den är djupt orättvis och står i strid med grundläggande meritokratiska principer i ett liberalt skolsystem. Även om betygsinflationen skulle vara begränsad (det är omstritt exakt hur man ska mäta) så får det stor betydelse även med en ”låg inflation” då antagningen till universitetet sker på marginalen. Bara misstanken om betygsinflation underminerar trovärdigheten i systemet. Resultatet är förödande om ”den fattige men begåvade” upplever systemet som riggat.

Man kan förstås motverka betygsinflationen med rigorösa externa kontroller och tester. Men det är i praktiken att förespråka en extrem detaljreglering av skolan som strider mot själva tanken med friskolornas existens avseende pedagogisk mångfald. En sådan extrem utifrånstyrning skulle även skada pedagogiken och bakbinda lärarprofessionen. Varför hålla fast vid ett system som innebär ökad byråkratisering?

Marknadsskolan kommer alltid vara mer intresserad av mätbara resultat än faktisk kunskap. Mer intresserad av yta än innehåll. Även de som har en annan drivkraft från början kommer tvingas anpassa sig till detta. För det är så konkurrens fungerar. De naiva slås ut. Det är till fördel på de flesta vanliga marknader, men det är inget optimalt sätt att organisera utbildning på. En god utbildning bygger på relationen lärare-elev, att eleven ska växa som människa genom lärarens auktoritet, omdöme och befogenhet att ställa krav. Det handlar om en professionell logik där elevens förmågor ska utvecklas. Utbildningens syfte är inte att bli en ”smart spelare” eller effektiv ögontjänare. Den måste gå emot samhällets cynism för att inte balansen ska rubbas. Kärnan i god utbildning är att slå hål på ytan och premiera innehållet. Inte tvärtom.

Den konservative sociologen och borgerliga debattören, Hans L. Zetterberg (1927-2014), brukade påpeka detta. Samhället är indelat i olika sfärer som styrs av olika logiker. Lika lite som politiken bör styra marknaden bör marknaden styra skolan eller exempelvis försvaret.

Det betyder inte att politiken bör styra skolan på detaljnivå, och än mindre universiteten. Motsättningen mellan statlig detaljstyrning och ensidig marknadsstyrning är falsk. Det är två huvuden på samma hydra. Det är bra med friskolor – de bidrar med pluralism om de utgörs av en mångfald huvudmän.

Vinstdrivande utbildningsföretag kan lämpa sig för rent instrumentella behov, såsom vissa yrkesutbildningar för vuxna. Men den grundläggande utbildningen ska inte vara instrumentell. Både samhället i stort och näringslivet tjänar på att befolkningen har en gedigen och varierad grundutbildning som kan ligga till grund för bildning och kritiskt tänkande. Just detta kan vara svårt att ta in för den som tror att hela samhället kan styras av en enda instrumentell logik.

Det andra huvudargumentet mot de vinstdrivande friskolorna – att de driver på segregationen – är något mer komplicerat. Skillnader i olika skolors kvalitet kan försvaras ur borgerlig synpunkt om möjligheten att söka till de bättre skolorna är lika för alla. Det är exempelvis allmänt känt att vissa universitetsorter i Sverige ger bättre utbildning än andra. Det är i princip inget problem om de är tillgängliga för alla duktiga studenter. På samma sätt skulle ”elitgymnasier” vara försvarbara om de är geografiskt utspridda, vilket var principen bakom de gamla allmänna läroverken och fortfarande är den dominerande principen i det tyska skolsystemet.

Det rör sig förstås om en avvägning. Ju yngre barn vi talar om desto tyngre väger argumenten för likvärdighet då principen är att duglighet och begåvning ska vara avgörande. Segregation har i sig negativa effekter om den drivs för långt. Exempelvis i form av att det uppstår problemskolor, som får svårt att lyfta utsatta områden.

Men för mycket likriktning och nivellering skadar också ett samhälle. Alla tjänar på att det finns välutbildade personer som kan besätta ledande positioner i samhället. Det höjer även utbildningens status. Konkurrensen i skolans värld ska dock baseras på duglighet, inte föräldrarnas förmåga att läsa av systemet.

När man talar om segregation i skolan är den bakomliggande bostadssegregationen i våra städer fortfarande den helt dominerande faktorn. Enligt skolforskaren Jonas Vlachos står boendesegregationen grovt sett för 70 procent av skolsegregationen medan skolvalet står för 30 procent (Altinget 27/4 2020).

Skolvalet förstärker med andra ord skillnaderna mellan skolor men ger samtidigt möjlighet för duktiga elever i exempelvis utsatta områden att välja en bättre skola centralt. Ett väldigt stort antal grundskole- och gymnasieelever pendlar exempelvis varje dag in från Angered till centrala Göteborg.

Hur mycket segregation ett samhälle kan tåla är en klassisk höger-vänsterfråga. Det är en avvägning, precis som den grundläggande konflikten mellan jämlikhet å ena sidan och frihet eller spetskompetens/värdebärande hierarkier å den andra.

Vad som däremot inte borde vara en höger-vänsterfråga är försvaret av de meritokratiska grundprinciperna och vikten att stå upp för en professionell utbildning. I varje fall borde det rimligen inte vara en högerståndpunkt att underminera professionalism och meritokrati.

Varför tar då inte den maktägande borgerligheten detta på större allvar? En förklaring kan vara att man givit upp hoppet om att Sverige kan formas till ett borgerligt samhälle. Att skapa frizoner för sina egna blir då det återstående, om än torftiga, alternativet. Men de flesta borgerliga väljare har inte tappat sin känsla för samhällsansvar. Inte minst Liberalerna har här försuttit sin chans att kunna vara det relevanta skolpartiet.

Den svartsynta tolkningen är att svaret finns hos den politiska klassen själv. Kunskap, bildning och kompetens har inte längre samma ställning hos de maktägande ”eliterna” som för ett par generationer sedan. När man gjort karriär på att trixa sig fram och känna rätt personer i PR- och politiksvängen är det lätt att tro att samhället kan fungera så i stort. Eller så bryr man sig helt enkelt inte. Det är en förflackning.

En borgerlighet som vill behålla respekten kan inte försvara glädjebetyg och gräddfiler, eller en skola som behärskas av ”kundtänkande” och sänker lärarnas auktoritet. Det borgerliga svaret måste vara att stå upp för både rättvisa och hierarkier. En elit utan pliktkänsla förfaller. Det finns i längden ingen ”frizon” där man inte behöver ställa krav på sig själv eller sina barn. Det genomskådas. För stora delar av befolkningen är det sunt förnuft.

Så försvara gärna friskolor. Men de ska konkurrera med kvalitet, disciplin och krav. Det kan de bara göra om får drivas enligt en professionell logik, inte efter en aktiebolagslogik. Den senare logiken tvingar i princip vinstdrivande skolor att släppa på disciplinen och ge glädjebetyg – annars gör någon annan det och lockar till sig eleverna. Efterfrågan är ingen domare. Efterfrågan, det vill säga rädslan att man själv eller ens barn ska halka efter om man inte gör som ”alla andra”, är disciplinens naturliga fiende.

Ett betydligt bättre alternativ för samhället är att stiftelser, industriföretag på den lokala orten eller föräldrar startar friskolor utan vinstintresse. Underlätta gärna för sådana initiativ. Det innebär mångfald och kvalitet på riktigt. Men koncernmodellen leder med nödvändighet till något annat.

Svensk borgerlighet verkar dock sakna förmågan att föreställa sig något annat än att antingen den socialdemokratiska modellen råder, där den politiska logiken genomsyrar alla verksamheter – eller att stora privata koncerner driver skattefinansierad välfärdsverksamhet enligt samma stordriftsprinciper som staten, men där istället den ekonomiska logiken härskar.

Vikten av ett oberoende civilsamhälle och andra logiker än statens och marknadens har negligeras allt för länge, trots att de i själva verket är kärnan i ett borgerligt samhälle. Den historiska erfarenheten talar för att ett starkt civilsamhälle är en förutsättning för ett samhälle med stark företagaranda och lågt skattetryck. Det handlar om att ge förutsättningar för människor att ta eget ansvar – inte göra dem till smarta systemspelare. Men svensk politik är i händerna på industrisamhällets organiserade särintressen. Partierna har rentav lagt ut sin idéutveckling på entreprenad till dem.

Den socialdemokratiska modellens inneboende nivellering och förflackning motverkas inte av att man tillför dysfunktionella marknadsinslag där de inte hör hemma. Man måste helt enkelt frigöra sig från modernistiska överideologi som vill reducera allt till en enda mätbar formel om man vill åstadkomma verkliga samhällsförbättringar i borgerlig riktning. Skolan är det främsta exemplet den svenska partiborgerlighetens misslyckande.

LÄS MER: Friskoledebatten missar helheten

LÄS MER: Låt inte stat och marknad tränga ut viktiga värden

LÄS MER: Gör upp med den naiva synen på marknadsskolan

LÄS MER: Tjatande föräldrar bidrar till glädjebetyg

LÄS MER: Dags att reparera friskolereformen