Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: JESSICA GOW / TT
Bild: JESSICA GOW / TT

Karin Pihl: Gör upp med den naiva synen på marknadsskolan

Den borgerliga idén om småskalighet och pluralism inom skolvärlden är ersatt med skattefinansierad oligopolkapitalism.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det var en fin tanke som låg bakom friskolereformen, världsunik i sitt slag, på 1990-talet. Mångfalden skulle öka. Eleverna skulle ha möjlighet att välja en skola vars pedagogik passade dem. Små kommunala byskolor som hotades av nedläggning skulle kunna tas över av engagerade föräldrar. Ideella organisationer, kyrkor och andra samfund skulle ha möjlighet att starta skolor med en unik profil.

Så här 30 år senare kan man konstatera att det inte riktigt blev så.

Den svenska skolmarknaden domineras alltmer av ett fåtal stora koncerner. Enigt en sammanställning som SvD gjorde i fjol växer de stora bolagen – Academedia, Internationella Engelska skolan, Kunskapsskolan, Atvexa och Jensen Education – i rasande fart. Börsnoterade Atvexa har sedan starten haft en snittillväxt på 30 procent. Taktiken för dessa bolag är att köpa upp mindre friskolor för att ta marknadsandelar.

I dag går 70 procent av grundskoleeleverna som går i friskola i en aktiebolagsdriven sådan. De ideella skolorna minskar i andel. Och utvecklingen ser ut att fortsätta.

Detta är skapat av avregleringsparadoxen. När friskolereformen infördes var reglerna få. Vem som helst kunde i praktiken starta en skola. Det blev inte bra, vilket det aktuella fallet med Römosseskolan i Göteborg, som startade 1998, visar. Pengar som skulle gå till barnens utbildning togs ur landet. Den tidigare rektorn Abdirizak Waberi står åtalad för ekobrott. Skolan är nu stängd.

För att stoppa oseriösa aktörer stramades regelverket åt. Den som vill starta en friskola måste i dag genomgå en prövning vid Skolinspektionen. Denna prövning kräver både juridiska kunskaper och tid från skolorna. Skolan måste veta hur den ska agera för att få tillstånd och vid en eventuell överklagan.

Detta leder till att de små, idéburna skolorna får det svårare. Att starta en liten skola på landsbygden där en stor del av styrelsen kanske består av engagerade föräldrar och personer i lokalsamhället är svårt. De har helt enkelt inte kapaciteten och resurserna att genomgå den byråkratiska processen.

Men det har de stora skolkoncernerna. De är så stora att de har råd att anställa folk som sitter och jobbar mot myndigheterna på heltid. Det är därför inte så konstigt att två av tre nya skolor som startas är aktiebolagskolor drivna av stora koncerner (Altinget 21/1).

Paradoxen ser alltså ut så här: önskan om mångfald och pluralism leder till att oseriösa aktörer och rena extremister tar tillfället i akt. För att stoppa detta krävs en omfattande regleringsapparat, vilket i sin tur leder till att stora koncerner gynnas medan de små, som reformen skulle värna, får det betydligt kämpigare.

Den borgerliga idén om småskalighet och pluralism är ersatt med en märklig form av skattefinansierad oligopolkapitalism.

Men de stora friskolekoncernerna konkurrerar inte bara ut små friskolor. Även kommunala skolor hotas av börsbolagens framväxt. Den fackliga tidningen Skolvärlden har i flera artiklar uppmärksammat problemet med att kommuner tvingas betala ”extra” till friskoleföretagen, vilket leder till problem för den kommunala skolans ekonomi.

LÄS MER: Dags att reparera friskolereformen

Så mycket som var fjärde svensk kommun betalar ”straffavgift” till friskolorna. Det beror på skolpengens utformning. När friskolereformen genomfördes fick en friskola 85 procent av kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Detta ändrades av Göran Persson, som drog upp ersättningen till 100 procent. Kommunala och fristående skolor skulle få lika mycket av kommunen per elev.

Om den kommunala skolan går med underskott ökar genomsnittskostnaden per elev, och därmed skolpengen. Detta blir inte sällan konsekvensen om det öppnar en friskola i kommunen som orsakar sviktande elevunderlag i befintliga skolor. Men eftersom kommunala och fristående skolor ska få lika hög ersättning blir alltså kommunen ersättningsskyldig till friskolan.

Exempelvis betalade Skövde kommun ut 2,7 miljoner kronor 2019-2020 till skolkoncernen Raul Wallenbergskolan efter att den kommunala skolan gått med underskott (Skolvärlden 22/9).

Detta för att skolorna ska behandlas lika rent ekonomiskt, trots att kommunala skolor alltid måste ha en beredskap för att ta hand om eleverna om friskolan av någon anledning tvingas stänga.

Som exempelvis var fallet med Römosseskolan. Eller när koncernen JB Education gick i konkurs. Eller när Cybergymnasiet i Göteborg lades ner i fjol eftersom företaget inte hittat några nya lokaler.

De som försvarar de vinstdrivande skolorna brukar anföra två argument som inte riktigt går ihop: Dels att vinsten inte är särskilt relevant, utan det är kärleken till utbildning som är aktiebolagens drivkraft. Om bolaget nu skulle råka dra in lite stålar är det för att skolan har en så bra pedagogik och är populär hos eleverna.

Och dels att vinstintresset är nödvändigt för att skolorna över huvud taget ska finnas.

Det är sant att friskolorna är populära. Exempelvis lockas många elever och föräldrar av Internationella engelska skolans profil med ordning och reda i klassrummet.

Men det är inte hela sanningen. Aktieägarna har givetvis ett intresse av att tjäna pengar, annat vore konstigt. Någonstans måste pengarna tas ifrån. En rapport som riksdagens utredningstjänst gjort med siffror från Skolverket och Statistiska Centralbyrån, som DN rapporterade om i fjol visar att det är vanligt att man försöker banta utgifterna i verksamheten.

Friskolorna har i snitt färre lärare per elev, enligt rapporten. Lärare och rektorer har lägre lön än i kommunala skolor. En kommunalt anställd gymnasielärare tjänar i genomsnitt 2 500 kronor mer i månaden jämfört med en lärare anställd av en friskola. Detta kan delvis förklaras med att lärare i friskolor generellt har sämre utbildning. Andelen legitimerad personal är 12-14 procentenheter lägre i friskolorna.

Det betyder nödvändigtvis inte att eleverna trivs sämre på friskolorna. Det kan snarare vara tvärtom. Många friskolor har en pedagogik som den kommunala skolan borde inspireras av.

En strategi många friskolor dock har använt sig av, vilket ett reportage från Uppdrag granskning visade 2013, är att locka till sig ”välartade” elever. Barn som är studiemotiverade och där föräldrarna är engagerade i skolgången är mer attraktiva att locka till skolan. När Uppdrag granskning testade ett 50-tal skolor välkomnade hälften av dem endast den fiktiva, studiestarka Anna. Henne gick det att klämma in i en klass. Men den studiesvaga Ale fick höra att det tyvärr inte fanns någon plats.

Det har också förekommit att friskolor lockar elever med matkuponger som går att använda till snabbmat, med gratis körkort eller att man bara behöver gå halvdagar.

LÄS MER: Varför levererar M bara plattityder i skoldebatten?

Och det går inte dåligt för skolorna. Academedia delade exempelvis ut 158 miljoner kronor i vinst till aktieägarna i fjol, vilket är 27 miljoner mer än året innan, rapporterade DN. Även Internationella engelska skolans ägare kan vara nöjda. Rörelseresultatet 2019/2020 ökade till 246 miljoner kronor. Detta enligt koncernen för att företaget hittat ”en bättre balans mellan skolpengen och lärarlönernas ökningstakter”. I klartext: De har snålat in på lönerna och låter skattepengarna i stället gå till ägarna (DN 26/11 2020).

Men vilka är dessa ägare? Det är ytterligare ett problem på skolmarknaden. Ingen vet exakt var skattebetalarnas pengar hamnar. Att granska ägarna kan vara svårt om det rör sig om utländska bolag. Skolinspektionen har exempelvis haft svårt att få svar från Internationella engelska skolan om vilka som egentligen äger företaget. De lyckades hitta en naturgasleverantör i Mexiko, en brittisk fondförvaltare och en luxemburgsk fond (Aftonbladet 15/6).

Många länder har dessutom strängare sekretesslagstiftning kring insynen i aktiebolag, vilket gör att svenska myndigheter kan gå bet om de försöker granska bolagen. Kanske ägs ett utländskt bolag i sin tur av ett kinesiskt företag? Ingen vet, för det går inte alltid att ta reda på den informationen. Ett kinesiskt företag har redan köpt in sig i den svenska vården genom att gå in som delägare i den digitala vårdgivaren Doktor.se (SvD 23/8).

Friskolevinsternas vänner påtalar ofta att den svenska skolan har större problem än vinstuttag. Det är helt sant att det inte saknas problem: dålig lärarutbildning, brist på läroböcker, ordningsstörningar. Listan kan göras lång. Men det är en skenmanöver i diskussionen om skattebetalda vinster. Det betyder inte heller att de borgerliga partierna inte behöver se över sitt försvar av det nuvarande friskolesystemet. Att försvara vinster bara genom att hänvisa till ”mångfalden” håller helt enkelt inte.

En opinionsundersökning som GP gjorde i vintras visar att åttio procent av svenskarna vill begränsa eller förbjuda vinstuttag i skolan. Av dessa är ganska många borgerliga väljare.

Endast sex procent tycker att vinstdrivna skolor är en bra idé. Det är alltså bara sex procent av väljarkåren som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och även Sverigedemokraterna slåss om i denna fråga.

Borgerligheten måste tänka om. Att granska vart skattebetalarnas pengar går är en viktig borgerlig uppgift.

LÄS MER: Inga affärshemligheter i skolan, tack

LÄS MER: Kommunen måste kunna stoppa extremister i skolan