Adam Cwejman: Åsa Wikforss går vilse i Trollskogen

Så länge man tror att det är SD som har förändrat Sverige så kommer man inte förstå vad det är som har förändrats i Sverige de senaste decennierna.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Det finns just nu, i grova drag, två huvudspår i beskrivningen av vad som är det största problemet för svensk demokrati. Det ena, och det som har fått mest uppmärksamhet under de senaste veckorna, är att Sveriges andra största parti, genom att koordinera och bruka anonyma sociala-medier konton på Youtube, Tiktok, Twitter och Facebook undergräver den svenska demokratin.

Men vari, mer exakt, består det hotet av?

En förklaring ges av Åsa Wikforss som i en DN-text beskriver hur anonymiteten ”underminerar möjligheten att vara källkritisk” och att ”avsändaren inte behöver ta ansvaret för de hatfyllda och splittrande budskapen” (DN 23/5).

ANNONS

Huvudproblemet, menar Wikforss, är att ”Genom att ge det falska intrycket av en allmän opinion skapar alltså trollfabriken en allmän opinion”. Dessa konton, menar Wikforss, bidrar till en ”känslomässig polarisering” vilket i sin tur kopplas samman med minskad tilltro till demokratiska institutioner.

Frågan är väl hur många som är mer benägna att tro på ett budskap bara för att konton som ”Sd-regeringen”, ”jimmiemoments” och ”sverjedemokraterna” upprepar dem till leda? Många, skulle Wikforss hävda.

Hon skriver att ”Under årets första tre månader publicerades omkring 1 000 inlägg som gav mer än 27 miljoner visningar”. 27 miljoner, det låter onekligen som väldigt mycket. Men jag kan lugna Wikforss med att när det kommer till enskilda sidvisningar så är det, med dagspressmått mätt, inte så mycket.

Men vad betyder det egentligen för den allmänna opinionen att en samling konton upprepar likartade budskap, gör det anonymt och utan någon större finess? Det är faktiskt rätt svårt att mäta det faktiska inflytandet och den som tvärsäkert hävdar att sambandet är enkelt och tydligt är skyldig att leverera bevisen.

Att något faktiskt påverkar opinionen i någon större utsträckning är en empirisk fråga. Att inlägg beskådas är nämligen inte samma sak som att de påverkar opinionen.

ANNONS

Tanken kring SD:s roll i svensk politik, som Wikforss och andra med henne uttrycker, är att de såsom skickliga manipulatörer driver den politiska opinionen framför sig. Människor sväljer okritiskt propagandan de möter på nätet och blir förbytta, politiskt och ideologiskt, de tror helt plötsligt på massa dumheter. Wikforss skriver om hur den ”känslomässiga polariseringen” i Sverige tilltar ”sedan 2010 då kulturkriget kom till landet. Det vill säga det år SD kom in i riksdagen.”

Centralt i denna tes är att politiskt inflytande i vår tid skapas som en konsekvens av retorik, manipulation och propaganda i sociala medier.

Det är värt att påminnas om hur detta resonemang anfördes i USA för några år sedan när rysk desinformation sades ha varit av avgörande betydelse för utgången i presidentvalet 2016.

Men när dammet lade sig och påståendet granskades fann en samling forskare som studerade den påstådda påverkan att bara en mycket liten andel av alla användare av Twitter, omkring en procent, hade exponerats för den absoluta merparten av den ryska propagandan som kablades ut.

Det var, tillade forskarna, personer som redan ämnade rösta på Trump som mött propagandan. Forskarna konstaterade att: ”Vi finner inga bevis för ett meningsfullt samband mellan exponering för den ryska utländska inflytandekampanjen och förändringar i attityder, polarisering eller röstbeteende. Resultaten har implikationer för att förstå gränserna för valinblandningskampanjer på sociala medier.”

ANNONS

Donald Trump och hans valseger kunde inte reduceras till att vara en fråga om rysk manipulation och desinformation. Kanske fanns det en liten chans ändå att en finanskrasch, tre impopulära krig, en mer ideologiskt polariserad offentlig debatt och fördjupad ojämlikhet ändå spelade någon roll för valet?

Kan något liknande även gälla för Sverige? Att tusen inlägg leder till 27 miljoner visningar under tre månader säger inget meningsfullt om vilka som har sett inläggen, hur ofta eller om de redan var benägna att tro på innehållet. Befinner man sig i en eko-kammare av åsikter så är det inte omöjligt att man ser samma budskap som redan bekräftar ens uppfattningar, vilket var fallet med de amerikaner som mest frekvent utsattes för den ryska desinformationen på Twitter.

Agerar SD lumpet i sociala medier? Jadå. Är det välkänt? Sedan länge. Är det av avgörande betydelse för svensk opinion, och vad värre vore, för svensk parlamentarisk demokrati? Sannolikt inte.

Ett problem med argumentet att svensk demokrati äventyras på grund av SD:s aktivitet i sociala medier är att det reducerar svenskars verklighet till att vara en fråga om diskurser, det vill säga diskussion och debatt.

Den faktiskt existerande materiella verkligheten, det vill säga sådant som ojämlikhet, inflation, otrygghet på gatan, förändrade sociala miljöer, tillit (eller frånvaron därav) – allt sådant förpassas till periferin i resonemanget. Verkligheten spelar en sekundär roll i Wikforss resonemang, det enda som spelar roll är hur verkligheten skildras av de värsta manipulatörerna, det vill säga SD.

ANNONS

LÄS MER: Det egentliga hotet mot svensk demokrati

När man läser Wikforss och andra som tillmäter SD en sådan enorm makt att driva, påverka och förleda det svenska folket så är det som att det där landet Sverige, där SD verkar, för en statisk och orörlig tillvaro. Landet är som det alltid har varit, inget stort och viktigt har egentligen hänt. En dag, runt 2010, dök helt enkelt Åkesson och grabbarna upp, importerade kulturkrig till svensk debatt, började ljuga, polarisera och så var vi helt plötsligt på bar backe, på väg ned till något sorts auktoritärt träsk.

Den här texten inleddes med orden att det finns två huvudsakliga spår i beskrivningen av svensk demokrati idag. Först den om SD som demokratins dödgrävare. Men så finns en annan. Den handlar om hur svenska samhällsinstitutioner fräts ned underifrån. På grund av skjutningar och sprängningar, systematiskt bedrägeri, infiltration, korruption och otillbörlig påverkan.

Sverige är demografiskt, socialt och ekonomiskt inte samma land 2022 som 1992. Det är ett, på många sätt, förändrat land. Det är inte otänkbart att åtminstone några av dessa förändringar även har påverkat befolkningens uppfattningar och därmed även den svenska partipolitiken. Sådana stora förändringar har möjliggjort vissa ideologiska ståndpunkter och försvårat för andra. Så länge man tror att det är SD som har förändrat Sverige så kommer man inte förstå vad det är som har förändrats i Sverige.

ANNONS

Anmäl dig till Adams nyhetsbrev

Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS