Våren har äntligen kommit till Göteborg, uteserveringspremiären avverkades vid lunch och samma kväll har chefen beordrat en att gå och äta tapas. Förutsättningarna är alltså goda när vi styr stegen mot Tapasbaren som, efter sin pånyttfödelse för sisådär tio år sedan, nu står stadigt på sitt hörn på Mariagatan. Den spanska profilen till trots – med tjuren och slagorden "Republica popular de Majorna" – lutar menyn mer åt smårätter med svenska råvaror.
Det är näst intill fullsatt av solkyssta göteborgare när vi kliver in genom dörren till den inglasade uteserveringen. Vi får dock följa med in, upp för den smala trappan och sätta oss i den något mer glesbefolkade lokalen, som ska komma att fyllas på. Det är en härligt murrig atmosfär med mosaik, koppar och varm belysning. I andra änden av rummet hör man slammer från köket och i samma sekund som man tänker ”vardagsrummigt” smiter kocken ut genom en dörr där man kan skymta en helt vanlig trappuppgång. Det visar sig att lokalen mycket riktigt var en lägenhet tidigare. Hemtrevligt, var ordet.
Ordentliga sardeller och ruffig folköl
Två drinkar får inleda. Hjortron (145 kr) är mjuk i smaken med bett på slutet och en namnlös, alkoholfri variant (95 kr) med myskgräs och bergamott är frisk och syrlig. Presentationen är inget att skriva hem om. Det är dryck i ett glas med en stor isbit. Klart.
Vi landar i att dela på fem rätter. Till att börja med tar vi också in en ruffig, ofiltrerad folköl, Lil´Pils från Beerbibliotek (75 kr), och en fruktig riesling från Alsace (145 kr).
Först in är sardeller med grillat bröd och citron (135 kr). Kanske inget större test av köket direkt, men ett test av vilka råvaror man tar in. Gud ska veta att man fått in tråkiga sardeller genom åren. Här får man däremot ordentliga grejer.
På den annars alltid uppdaterade menyn är svampkroketterna (85 kr), likt sardellerna, en riktig trotjänare, så de måste göra någonting rätt. Det visar sig stämma. Champinjonfyllningen är omsluten av ett krispigt skal och de skogiga smakerna balanseras av syran från de picklade äppleskivorna och chilimajon.
På frågan vad det är för vin blir svaret: ”Det är från Toscana, i Italien”. Noterat.
Personalen har koll på våra tallrikar, så fort det är tomt plockas de bort och nästa rätt kommer in i ett precis lagom tempo. Den grillade endivesalladen med manchegokräm (125 kr) är utmärkt. Koljan med svartrot och lökbuljong (135 kr) som följer blir dock en besvikelse. Fisken är något seg i konsistensen, buljongen trist och rent existentiella frågor om meningen med den här rätten sköljer över en.
Nåväl, lagom till att vi ska sätta punkt tar vi in en alkoholfri Nils Oscar pale ale (55 kr) med fin beska. Den andra i sällskapet har bett om ett glas rött som passar till lammet som snart ska komma in. Det blir ett glas barbera d’Alba (155 kr) och på frågan vad det är för vin blir svaret: ”Det är från Toscana, i Italien”. Noterat.
Lammporchettan (155 kr) är från Gråbo, likt allt kött på krogarna i Göteborg, och är något hårt grillad, medan bönorna med gremolata som serveras till hyllas stort på andra sidan bordet. Men som huvudnummer för kategorin ”kött” i menyn – nja ...
Vi tar in två kaffe och delar på en suverän rosmaringlass med havtornskaramell och kaffemaräng och känner oss hemma. Majornaborna har många härliga ”vardagsrum” att välja på ute bland krogarna. Visst kan nivån på maten bli jämnare men det här är definitivt ett som är värt att slå sig ned i.
Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck
Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
