Recension: GP testar Levantine i Göteborg

Uteätarna äter klassiskt franskt på Levantine och får flashbacks till såväl festmat på 80-talet som mobilfria resor till Medelhavet. Det är inte konstigt att det här har blivit en älskad mötesplats i Göteborg.

ANNONS

Uteätarna

Ikon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyr

Bistro

Levantine

Aschebergsgatan 22

031-20 15 95

Öppet: mån–tors från 17, fre från 16, lör–sön från 12

levantine.se

Betyg: 17/25

(Mat: 14/20, Service: 3/5)

Mat: Klassiskt franskt bistrokök.

Dryck: Ambitiös vinlista med varierade priser. Kort men kul öldito. Fyll gärna på utbudet av cider.

Prisnivå: 3.

Garderob: Finns ställen att hänga av sig, eller ta med jackan till stolen.

Vegetariskt: Japp, flera förrätter och tre huvudrätter.

Stämning: Blandad publik och skön atmosfär.

Ljudnivå: Pratigt bubblig. Det går att få lugnare platser längre in om man vill. Men då missar man spanläget.

Tillgänglighet: Trappsteg in, i övrigt varierad beroende på vart i lokalen du vill ta dig, nivåskillnader längre in.

Uteätarnas nota för två: 1 479 kronor. Två glas cava, två förrätter, huvudrätter och desserter. Ett glas vin och en öl.

Plus:

Mycket mat och mys för pengen. Den sköna stämningen och sättet att hantera klassisk fransk mat med omsorg, men utan onödiga pretentioner.

Minus:

Möjligen avsaknaden av överraskningar. Man skulle ha råd att chansa lite mer med några wild cards i menyn.

Kommer ni ihåg när man var i en främmande stad, gärna vid Medelhavet, och letade efter restaurang för kvällen? Alltså innan Google maps och Tripadvisor. Hade man dessutom inte orkat köpa sig en guidebok (som ändå hade hunnit bli inaktuell), och var för trött eller blyg för att fråga sig fram, fanns bara ett sätt kvar.

Att (förlåt) gå på magkänslan.

De ställen man då ville hitta såg alltid ut exakt som Levantine. Speciellt på sommaren, med lyktor över en uteservering där vackra människor satt leende med halvfulla glas. Bakom stora fönster skymtade personal som svepte fram mellan de fullsatta borden. Alla såg ut att ha roligt och nej det var verkligen inga problem att vänta en stund i baren för att få vara med.

ANNONS

När man passerar Levantine, denna numera högst etablerade hållpunkt mellan Avenyn, Johanneberg, Landala och Vasastan, är det med exakt den känslan. Den här gången går vi dessutom in. Och välkomnas med den lugna värme som bara finns hos en krog som känner sig trygg med sin egen status och position. Levantine är naturligt inbjudande, utan åthävor.

Lättsinnig och glamourös inledning

Varsitt glas cava? Absolut! Men det är den klassiska råbiffen som redan finns i tankarna. Korrekt och klanderfritt serverad med rödbetor, lök, kapris, pepparrot, dijon, äggula (165 kronor). Går också att få som huvudrätt men det är något lyxigt, på gränsen till lättsinnigt och glamouröst, att inleda måltiden på just detta sätt. Smaken av järn mot gommen, senapens distinkta skärpa mot tungan.

Sällskapet får löksoppa med krutonger, kycklingbuljong och inte minst gruyère (135 kr). Osten är som alla vet grejen med löksoppan. Det är rustikt på helt rätt sätt. Enkel men generös mat.

Klassisk bjudmat från vår barndoms tidiga 80-tal när Carl Butlers kokbok var standardverket som vred de svenska köken i fransk riktning.

Vi fortsätter med en moules frites (245 kr) respektive boeuf bourguignon på bräserad högrev, sidfläsk, champinjoner och pärllök, serverad med potatispuré (265 kr). Båda rätterna är klassisk bjudmat från vår barndoms tidiga 80-tal när Carl Butlers kokbok var standardverket som vred de svenska köken i fransk riktning. Det är nostalgiska smaker, men till skillnad från då matchar vi med ett glas pinot noir från Nya Zeeland (Walnut Collectables, 150 kr).

ANNONS

Grytan har fått omsorgen den kräver. Möjligen skulle man kunna önska lite mer sälta från sidfläsket men det är en detalj i sammanhanget.

Musslorna är inga konstigheter. Bra stuns i pommes fritesen och vi får mer aioli när vi ber om det. Det är kul mat att äta. Man får använda händerna, pilla och peta, man blir glad. Öl dricks till, ipa från Stigberget (79 kr), och på det viset möts fransk och svensk kust på ett fint sätt.

Levantine kommer som alla förstår inte rita om den kulinariska kartan. Här planeras inga revolutioner.

Till dessert blir det chokladfondant (125 kr) och den har fått en fin twist med rårörda björnbär (inte i säsong men i alla fall). Och så en crème brûlée (105 kr), för att knyta ihop den klassiska säcken.

Levantine kommer som alla förstår inte rita om den kulinariska kartan. Här planeras inga revolutioner. Men man hedrar hantverk och tradition på ett tillräckligt ansvarsfullt sätt, samtidigt som man också lyckas vara en mötesplats där åldrar blandas – och där också hundarna är välkomna. Hundmenyn finns kvar med kokt högrev och eller malt nötinnanlår. Nästa gång tar vi med vår fyrbenta älskling.

Läs mer

Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck

Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

Uteätarna

Ikon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyrIkon fyr

Bistro

Levantine

Aschebergsgatan 22

031-20 15 95

Öppet: mån–tors från 17, fre från 16, lör–sön från 12

levantine.se

Betyg: 17/25

(Mat: 14/20, Service: 3/5)

Mat: Klassiskt franskt bistrokök.

Dryck: Ambitiös vinlista med varierade priser. Kort men kul öldito. Fyll gärna på utbudet av cider.

Prisnivå: 3.

Garderob: Finns ställen att hänga av sig, eller ta med jackan till stolen.

Vegetariskt: Japp, flera förrätter och tre huvudrätter.

Stämning: Blandad publik och skön atmosfär.

Ljudnivå: Pratigt bubblig. Det går att få lugnare platser längre in om man vill. Men då missar man spanläget.

Tillgänglighet: Trappsteg in, i övrigt varierad beroende på vart i lokalen du vill ta dig, nivåskillnader längre in.

Uteätarnas nota för två: 1 479 kronor. Två glas cava, två förrätter, huvudrätter och desserter. Ett glas vin och en öl.

Plus:

Mycket mat och mys för pengen. Den sköna stämningen och sättet att hantera klassisk fransk mat med omsorg, men utan onödiga pretentioner.

Minus:

Möjligen avsaknaden av överraskningar. Man skulle ha råd att chansa lite mer med några wild cards i menyn.

Ämnen i den här artikeln

Mat
ANNONS