Låt oss börja med lokalen. World of Volvos runda, vackra byggnad i trä och glas är helt unik, och på andra våningen, med fönsterbeklädda väggar från bottenplan till tak, ligger alltså Ceno Brasserie.
Här har stjärnkocken Stefan Karlsson fått uppdraget att förverkliga Volvos beställning av något “extravagant”, som matchar huset. Det märks inte direkt på menyn, målet verkar snarare vara något brett som passar alla, men som också ska ha en twist. En inte helt enkel balansgång ska det visa sig.
Toasten, som ska vara smörstekt, är iskall och torr. Serveringen i en gjutjärnspanna känns nästan hånfull
Vi väljer bort det klassiska till förmån för det lite tillskruvade och förrätterna kommer snabbt på plats. Nötig, vit sparris med ramslöksvinägrett, sås med lagrad ost och krisp av bröd och mandel (175 kr) är vacker och har alla rätta smaker men är tyvärr ungefär lika kall som glaset riesling från Alsace (229 kr). Särskilt synd på såsen, som tappar i smak utan värme.
Samma problem går igen i Toast Ceno med räkor, krabba och rökt lax i citron- och dillemulsion (185 kr). Röran är balanserad och fräsch, men själva toasten, som ska vara smörstekt, är både iskall och torr. Serveringen i en gjutjärnspanna känns nästan hånfull. Motsatsen kan sägas om glaset chablis (179 kr) som i stället serveras varmt – något servisen dock snabbt åtgärdar när vi ber om det.
Varför är inget i den temperatur vi önskar, utbrister vi!
Varför är inget i den temperatur vi önskar, utbrister vi! Uppriktigt förvånade, eftersom det är en lugn vardagskväll. Vi delar restaurangen med en barnfamilj, fyra brittiska turister och ett stort sällskap arbetskamrater som äter kvällens fixmeny. Det är ironiskt att en restaurang på Volvo har så svårt att få maten att just rulla, och det märks också i våra huvudrätter.
En bakad röding (335 kr) är vacker och väl tillagad och serveras på en klassisk smörsås med forellrom och vit och grön sparris. Stora klickar väldigt stark, sötsur gel av flädervinägrett tar tyvärr över helt och vi undviker den till varje pris. Duchessepotatisen med ramslök har stått under en värmelampa så länge att en hård, seg yta döljer den mjöliga, okrämiga potatisen. Den gratinerade potatisen med ost, som serveras till huvudrätt nummer två, verkar ha delat samma värmelampa.
Ryggbiffen med nduja-glacerade brytbönor, kalvsky, rostad schalottenlök och spetskål (335 kr), har en trevlig stekgrad men tillbehören är stökiga. Glazen påminner lite väl mycket om en Kinawok och vi önskar att man hade serverat rätten med enklare, renare smaker. Den räddas inte heller av vårt vin, ett spanskt cabernet sauvignon (179 kr), som passar bra till men tyvärr kommer in en bit efter maten.
Det får oss att fundera över vem som egentligen är den tilltänkta gästen på Ceno.
Vår kunniga, trevliga och välkomnande servis och efterrätten Ceno mess, en rabarbersorbet med inkokt rabarber, mascarponegrädde, myntamaräng och saltrostad mandel (125 kr) utgör kvällens höjdpunkter.
En stor grupp konferensdeltagare har tagit plats i restaurangens andra del. Kanske kämpar köket med att få ut mat till stora sällskap, samtidigt som ett litet antal helt vanliga gäster vill äta middag en vardagskväll. De är trots allt nyöppnade och kan mycket väl få in den rutinen med tiden, men det får oss ändå att fundera över vem som egentligen är den tilltänkta gästen på Ceno.
Förmodligen hade man vunnit på att slopa ambitionen om extravagans och enbart fokusera på vällagade, klassiska rätter som går att laga storskaligt. Vi kommer nog inte tillbaka för just maten, men så är Ceno också en restaurang som klarar sig bra utan stamgäster.
Anmäl dig till nyhetsbrevet GP Mat och dryck
Få tips på vin, öl och recept inför helgen och det bästa från Göteborgs restaurangliv. Ett nyhetsbrev för dig som är 25 år eller äldre.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
