Tonår: ”Ilos” av Marion Brunet (övers. Marianne Tufvesson), Gilla Böcker
Franska Marion Brunet, förra årets Alma-pristagare, skriver i blandade genrer. Den första titeln som översattes till svenska var seglingsthrillern “Grått hav”, i den nyutkomna “Ilos” är det klimatet som står i fokus. Men egentligen är romanen inte så mycket en berättelse om klimatförändringar som en rasande skildring av ett klassamhälle.
Brunet förlägger handlingen till år 2052. Platsen är ett till hälften översvämmat Marseille, där de rika i muromgärdade lyxkomplex obekymrat bryter mot lagen mot luftkonditionering och andra tandlösa försök att hejda de galopperande konsekvenserna av miljöförstöringen. De fattiga drar sig fram bäst de kan.
Huvudpersonen, 17-åriga Nolane, har i flera år hankat sig fram med sin bror genom att göra fridyk ner till de dränkta stadsdelarna, hämta upp värdesaker och sälja. Men när brodern dör i ett påtvingat dyk måste Nolane ta tjänst hos en av de ultrarika, en maffiaboss. I skydd av det kan hon börja samarbeta med andra unga, som liksom hon vägrar underordna sig reglerna för det kollapsande samhällssystemet.
Brunet håller ett högt tempo både i språk och handling. På många sätt är boken arrangerad som en klassisk äventyrsroman där hjältarna och hjältinnorna studsar från den ena utmaningen till den andra. Här finns inte plats för några självreflekterande utläggningar, men samtidigt är Brunet skicklig i att på litet utrymme låta gestalterna framträda tydligt.
Intressant nog försöker de unga egentligen inte rädda världen vad gäller klimatförändringarna. Det är liksom kört. Man bara väntar på nästa tsunami, man vet att får man feber av de insekter som följer det förorenade vattnet är det högst osannolikt att få hjälp på de kvarvarande överbelastade vårdcentralerna; man tar sig bara från dag till dag i en värld där de flesta måste leva på gränsen, eller över gränsen, till kriminalitet för att överleva.
Det som är den stora skiljelinjen mellan de fattiga och de rika är att de förra i stället för att fruktlöst kämpa för klimatet bedriver en, åtminstone ibland, mindre fruktlös kamp för att rädda andra individer. De som kommer över havet. Bort från inbördeskrigen, de enorma bränderna, svälten. Liksom nu jagas de överlastade båtarna, hindras från att komma i hamn, och de flesta går under.
Nolane och hennes gäng gör vad de kan för flyktingarnas möjligheter att nå fast mark, och förutom det demonstrerar de vildsint; i en stark scen under de absurt luxuösa vinterspelen i sport färgas poolvattnet blodrött under parollen “De ultrarika suger blodet ur oss”.
Så blir det här till slut en roman präglad av lojalitet, klasskamp och motståndskraft i en värld alldeles för nära.
9-12 år: ”Hösten från helvetet” av Ellen Strömberg, Rabén&Sjögren/Schildt&Söderströms
Ebba är tolv år och befinner sig långt från klassens härskande klick. Det är väldigt viktigt för henne att ändra på den saken innan hon måste flytta från Finland till Sverige, eftersom mamman vill bo ihop med bilmekanikern Lennart. Ebba vill nämligen inte bli ihågkommen som en tönt. Så inleds kampen för förvandling.
Såväl processen att förändras som dagboksformen är klassisk; särskilt för mellanåldern finns otaliga skildringar där både formen och innehållet återkommer. Men vad gör det så länge det blir så bra som i finlandssvenska Ellen Strömbergs “Hösten från helvetet”?
Jag tänker genast på Adrian Mole, den självupptagne tonåringen från Thatcher-tiden, som i Sue Townsends tappning fick läsare i alla möjliga åldrar att flämta av skratt. Det kan tyckas vara ett långt kliv över till Ebba, men ändå associerar jag genast till Adrian. Här finns gemensamma nämnare: framför allt den drastiska tonen, självmedlidandet, självbedrägerierna och den i grunden oemotståndliga personligheten hos de båda dagboksskribenterna.
Vem är det Ebba vill bli egentligen? Är det någon annan, eller helt enkelt ett steg närmare sig själv? Hon diskuterar sin process både med sig själv och med dagboken som tilltalspartner, driven av en Tiktok-trend, och hon gör det i ett frenetiskt tempo – ibland blir det väl pratigt och för mycket staplande av listor, men för det mesta är det bara att glida med i hennes stormigt kritiska, dråpligt vasstungade, rörande tillvaro.
3-6 år: ”Vi gräver” av Freja Erixån, Rabén&Sjögren
Vilken debut! Freja Erixån har tidigare givit ut två serieböcker, men med “Vi gräver” tar hon steget in i bilderboksvärlden.
Historien berättas ur ett jagperspektiv. Två barn beger sig till lekplatsen med sina pappor. Väl på lekplatsen avvisas alla de vuxna förslagen om att gunga och klättra, barnen har redan sin plan klar, och den är seriös – här ska grävas.
Ett helt uppslag ägnas åt den imponerande mängd verktyg som finns till hands, och det är nästan som en disk med godissorter; Erixåns konturer är lite knyckliga, som om ett barn själv ritat, och det stora utbudet bildar en spretig tecknarglädje som gör mig sugen på att själv hugga en spade, en sil eller varför inte en ”smal pillare”.
Så grävs det. Genvägar, stenvägar, grenvägar, hålor och hem. Variationen och dynamiken kommer inte bara till uttryck i illustrationerna utan även språkligt. Det sjunger lite om den här berättelsen, och så närsynt är barnperspektivet att jag nästan känner galonbyxorna knirra under mig.
Utan konflikter är det hela dock inte. Tidigt fastslås det att det går utmärkt bra att bestämma lika mycket även om den ene, Julian, är ett år äldre. Men trots den färdiga grävplanen börjar Julian plötsligt improvisera, slutar gräva, börjar stapla saker på höjden, hämtar extramaterial i form av barr och kvistar. ”Leken börjar kännas rörig”, tycker berättaren, som reagerar genom att lämna alltihop. Har det med åldersskillnaden att göra ändå, finns det något mäktigt i det där året? Kanske, men den saken behöver inte konfronteras, för insamlandet av 14 gråsuggor som kan krypa i grävgångarna sätter ny fart på det gemensamma skapandet.
Det här är en bok för omläsningar, med nya möjligheter att få syn på saker, och det är svindlande för ögat att hänga med i de våldsamma skiftningarna i bildstilar med allt från naivistiska kritteckningar till inflikade små foton och collagelösningar.
