Tana French
Sökaren
Översättning Ing-Britt Björklund
Modernista
Mattias Edvardsson
Lova mig tystnad
Forum
Tove Alsterdal
Djuphamn
Lind & Co
Klas Ekman
Kusinen
Bookmark
”Sökaren” av Tana French, Modernista
Tana Frenchs senaste thriller på svenska utspelar sig på den irländska landsbygden dit Cal Hooper flytt efter många år som polis i Chicago. Han har också en jobbig skilsmässa bakom sig och söker lugn och ro; helst vill han bara vara ifred och pyssla med sitt renoveringsobjekt till hus. Det dröjer dock inte länge förrän en pojke vid namn Trey dyker upp och börjar hänga hos Cal.
Den forna polisen anar att det finns ett outtalat ärende och lirkar tålmodigt fram vad den tufsige trettonåringen har på hjärtat: hans storebror är försvunnen sedan en tid och Trey har hört rykten om att Cal är polis. ”Gör någonting”, vädjar Trey som har en tuff familjesituation och knappt vet hur man ber om hjälp.
Den trevande vänskapen mellan den livskrisande mannen och det utsatta barnet är så varsamt och fint skildrad att man vill be omgivningen vara tyst och inte störa karaktärernas ömtåliga möten. French låter allt få ta sin tid, utan att hon någonsin tappar styrfart.
Cal behöver tid för att våga engagera sig, Trey behöver tid för att våga öppna sig och hela intrigen behöver tid för att berätta historien om en försvunnen bror men kanske mest historien om Cal och Trey. Det finns en suggestiv spänning genom hela boken men det är djupet i personteckningarna, den trovärdiga dialogen och allt som sägs mellan raderna som är den stora behållningen.
Packa ner ”Sökaren” i semesterväskan och tveka inte att be folk hålla tyst om de pratar för högt när Trey äntligen vågar sig fram bakom husknuten.
”Lova mig tystnad” av Mattias Edvardsson, Forum
Mattias Edvardsson fick sitt genombrott 2018 med den psykologiska spänningsromanen ”En helt vanlig familj”, en bok som nu ska bli tv-serie på Netflix. Därefter har han skrivit ”Goda grannar” och ”En familjetragedi”, som båda rört sig i samma spår där mörka hemligheter ruvar bakom putsade fasader och familjer. Uppföljarna har varit spännande thrillers men käftsmällen från ”En helt vanlig familj” är en utmaning att upprepa.
I nya romanen ”Lova mig tystnad” har Edvardsson flyttat handlingen till Trelleborg där han själv är uppvuxen, vilket är ett mycket bra drag. Det här är en författare som vet hur man skildrar relationer – det är kanske hans allra bästa gren – och när uttrycket förankras i en miljö som uppenbarligen sitter i kroppen blir det ännu bättre. Vi följer två familjer som bor i olika delar av stan, inte bara geografiskt, men som möts när deras tonåringar faller för varandra.
Boken inleds med rubriken ”Mordnatten” och sedan förflyttas vi mellan olika tidpunkter före och efter mordet. Tidsaxeln med sina många nedslag kräver uppmärksamhet men fungerar bra om man är vaken – och det är man garanterat. Att inleda med katastrofen är något av Edvardssons signum och ett grepp han behärskar väl.
I tidigare böcker har han gärna skiftat berättarperspektiv och röst genom kapitelrubriker men glider nu snyggt mellan sina huvudpersoners tankar utan att behöva skylta om det. ”Lova mig tystnad” är en familjetragedi som gör ont och en småstadsskildring fullmatad med träffande samtidsmarkörer.
”Djup hamn” av Tove Alsterdal, Lind & Co
Så har vi kommit till den avslutande delen i Tove Alsterdals trilogi som utspelar sig i området kring Ådalen och som följer polisen Eira Sjödin i Kramfors. Jag minns fortfarande de inledande meningarna i den första boken, ”Rotvälta”: ”Där reste sig Skulebergets väldiga skugga, rövarberget. En bensinmack blinkade till i utkanten av synfältet, sedan granskog igen. Han hade varit kissnödig i mer än tjugo mil.”
Det är något visst med författare som kan berätta så mycket på tre rader. Läs och lär, alla med drömmar om att skriva en deckare. ”Rotvälta” utsågs också till Årets bästa svenska deckare 2020 och trots höga förväntningar på uppföljaren ”Slukhål” kunde man andas ut; här fanns samma uppslukande närvaro, samma driv och skickliga personteckningar.
I ”Djuphamn” får den gravida Eira sätta tänderna i ett gammalt fall så att hon inte utsätter sig för några risker. Handen upp ni som tror att hon sitter kvar vid skrivbordet. Utredningen leder bakåt i tiden, men tar sig också in i Eiras egen familjehistoria. Lösa trådar från de tidigare böckerna knyts snyggt ihop med nya och Alsterdal för oss med säker hand genom Ångermanland och människornas medvetande. Eiras mamma har gått in i demensens dimma och själv försöker Eira komma fram till vem hon helst vill ska vara pappa till barnet hon väntar. Polisarbetet pågår men det gör också livet, vilket Alsterdal fångar med en närvaro som aldrig lämnar läsaren. Eira dröjer sig kvar – tillsammans med det årliga suget efter Höga Kustens fantastiska natur.
”Kusinen” av Klas Ekman, Bookmark
Efter att ha läst författarens deckardebut ”De kapabla” från 2020 är det med viss förväntan man tar sig an ”Kusinen”. Den förra var en skruvad thriller som kombinerade mörker och extremt ångestpåslag med en befriande humor – inte något man serveras varje dag i detta jobb.
”Kusinen” utspelar sig i (eller på, som min mamma säger) Onsala där 40-åriga Fanny får sin fristad efter att ha blivit av med både jobb och bostad. Fannys framgångsrika kusin Ulrika vill gärna ha sällskap i sin lyxiga villa under sommaren medan maken kommer och går mellan jobbresor.
Det börjar med härliga middagar, sköna båtturer och vinkvällar utan botten men snart leder ett dåligt beslut till ett annat och Ekman kan ta fram sin numera välkända skruvmejsel. Men trots en del extra-allt-scener är det framför allt det psykologiska spelet och den minst sagt tryckta stämningen som ges mest utrymme i denna roman – tillsammans med alkohol.
För alltså, som de dricker. Och så fruktansvärt illa det slutar varje gång. (Fast det går inte så lite snett när de lyckas hålla sig nyktra också, ska sägas.)
Kanske har Klas Ekman skrivit sommarens motbok; man blir verkligen inte sugen på att dricka vin. Inte vid en pool i/på Onsala och inte någon annanstans heller.
Däremot läser man gärna om Fannys ganska oförutsägbara sommar där slumpen verkar styra små och stora vägval men där det också är omöjligt att veta vem som egentligen har kontrollen.
”Kusinen” är en svart och underhållande thriller som man slukar snabbare än Ulrika kan säga ”mer vin”.
Läs mer i GP Kultur:
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
