Jag sneddade över Heden som vanligt häromkvällen. Solen sken över fotbollsspelarna, folk med glada hundar och ett ungt par på en stel minigolfsdejt. På en parkbänk satt en man stilla och njöt en jos från Lidl. En pappa med ett gäng ungar försökte samsas med fotbollslagen och lära barnen några tricks. Hiphopen dunkade på basketplanen. På avstånd hördes ljuden från den där märkliga mekaniska dinosaurieparken som tillfälligt intagit grusplanen. Det var en klassisk kväll på Heden. Rörig, men full av liv. Så som en stad ska vara.
Rubrikerna som jag läst om Heden under året här i GP: ”Vad ska vi göra med Heden egentligen”, "Ledande Göteborgspolitiker: Detta borde göras åt Heden”, och så vidare, ekade i mitt huvud. Varför skulle man behöva göra något åt det här, tänkte jag. Vad är det som behöver åtgärdas?
Den som är intresserad av kommunalpolitik kan följa turerna många år tillbaka av dialogprocesser och diskussion. Denna heta potatis har blivit aktuell igen efter att fastighetsbolaget Wallenstam annonserade att deras ”gåva” till staden på 400 års-jubileet är en plan med fyra guldglittrande höghus i varje hörn av Heden. Hånet lät förstås inte vänta på sig, ”Trumptornen” som Mark Isitt så träffande döpte dem till (14/5).
Det är intressant att läsa Wallenstams och stjärnarkitekten Gert Wingårdhs syn på Heden i Marie Kennedys och Cecilia Oscarssons reportage om ”gåvan” i GP. Wingårdh hävdar självsäkert: ”I dag är det vackert väder, men det finns inget folk på Heden. Det är en underutnyttjad plats i Göteborg.” Wallenstam konstaterar att Heden är: ”En ganska bortglömd plats mitt i Göteborgs absoluta innerstad”(20/4).
Man blir nyfiken, har de varit på Heden? Finns det något mer ”utnyttjad” plats i stan? Kanske Slottsskogen då. Men det är ju en park, så det är såklart onåbart för fastighetsherrarna.
Solen sken över fotbollsspelarna, folk med glada hundar och ett ungt par på en stel minigolfsdejt. På en parkbänk satt en man stilla och njöt en jos från Lidl.
LÄS MER:Ledande Göteborgspolitiker: Detta borde göras åt Heden
Man undrar om de inte blandar ihop begreppen, om de inte menar att platsen är ekonomiskt underutnyttjad. För människor finns det där, varje dag. Och det är folk från hela Göteborg som kommer dit, inte bara vi som bor i området. En vild gissning är att Heden är den mest integrerade platsen i Göteborgs innerstad. Men det är det ju inget som någon tjänar några pengar på. Heden bara är. Som Eric Hilmersson skriver i sitt reportage: Heden har allt blivit ” en symbol för en tjurig, inneboende motståndskraft.” (13/5).
Idén om att fler skulle få tillgång till platsen för att bostäder byggs är orimlig. Bostäder är jättebra, men de stänger av och hägnar in platser, de blir helt enkelt till för dem som bor där. Titta bara på gatorna bredvid Heden, exempelvis Hedåsgatan där jag bor. Här är det ofta dött, om det inte är folk som är på väg till och från matcherna på arenorna. Men på Heden är det alltid folk till sent på kvällarna, vilket gör att det känns som en tryggare plats.
Det finns en risk att den överdrivna retoriken kring Heden som ödsligt, tomt och farligt styr politiken, snarare än verkligheten. Som medborgare undrar man ju: måste en plats planeras i detalj, kan en plats som Heden bara få finnas utan att man måste ösa in pengar, exploatera och styra medborgarnas rörelser? Är det verkligen så en stad skapas? Kan det inte få finnas lite fula mellanrum och andrum från det där?
Herta Müller skriver i ”Hjärtdjur” från 1994 om hur alla i diktaturens Rumänien mentalt förblev bybor, eftersom: ”I en diktatur kan det inte finnas städer, eftersom allt är smått när det blir bevakat.” Ingen jämförelse i övrigt, men jag kom att tänka på Heden när jag läste det, att allt blir så smått när det ska planeras i detalj.
LÄS MER:Vad ska vi göra med Heden egentligen?
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
