Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Domare får lägga ihop samverkande bevis och de försöker göra det, men problemet är att de inte använder en rättssäker och matematiskt grundad metod. Juristutbildningen innehåller ingen obligatorisk kurs i bevisvärdering och domarbanan bygger på ”learning by doing”, skriver debattören. Bild: 	Anders Wiklund/TT
Domare får lägga ihop samverkande bevis och de försöker göra det, men problemet är att de inte använder en rättssäker och matematiskt grundad metod. Juristutbildningen innehåller ingen obligatorisk kurs i bevisvärdering och domarbanan bygger på ”learning by doing”, skriver debattören. Bild: Anders Wiklund/TT

Problemet är domares okunskap när det gäller bevisvärdering

Enligt Ahlstrand är problemet att domstolar inte får lägga ihop samverkande bevis. Hagsgård och Lundahl tillbakavisar detta påstående och säger att domstolar gör en sammantagen bedömning på ett samvetsgrant sätt. Båda sidor missar problemet, skriver Christian Dahlman, professor i juridik.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det pågår just nu en debatt om bevisvärdering och beviskrav i svenska domstolar. Åklagaren Thomas Ahlstrand hävdar att det är svårt att få gängkriminella dömda i domstol eftersom beviskraven har höjts. Från domarhåll har denna kritik tillbakavisats. Anders Hagsgård och Göran Lundahl anser att Ahlstrands verklighetsbeskrivning är felaktig och säger att lösningen på problemet inte är att sänka beviskraven.

Jag forskar sedan tio år om bevisvärdering och leder just nu ett stort forskningssamarbete mellan Lunds universitet, Universitetet i Groningen och University College London (”Preventing Miscarriages of Justice”) som syftar till att identifiera misstag i bevisvärdering och utveckla metoder som kan hjälpa domare att undvika dessa misstag. Vi har kommit fram till i vår forskning att det huvudsakliga problemet är att domare inte har en tillfredsställande metod för bevisvärdering.

Vetenskaplig metod

Det som jurister kallar bevisvärdering är i grunden ingenting annat än det som personer i andra yrken sysslar med när de värderar en hypotes mot bakgrund av viss evidens. Skillnaden är dock att när sådana bedömningar görs inom till exempel medicin så sker det enligt en vetenskapligt grundad metod som bygger på principer från sannolikhetsteori och statistik, medan bevisvärdering i domstolarna görs på känsla och intuition. Trots att den bevisning som bedöms i domstolarna allt mer är framtagen med naturvetenskapliga metoder och presenteras i statistiska termer saknar domare utbildning i de statistiska grunderna för evidensvärdering.

Forskningen visar att vi människor är dåliga på att tänka korrekt kring sannolikheter när vi bara använder vår intuition. Inom juridiken kan detta leda till allvarliga misstag. Ett exempel är Malinmordet där en man som frikändes på 1990-talet nu har dömts efter en resningsprocess. Som jag har påvisat i min forskning orsakades den friande domen 1998 av en felaktig bevisvärdering, där domstolen missade den samverkande beviskraften av ett stort antal indicier mot mannen.

Forskningen visar att vi människor är dåliga på att tänka korrekt kring sannolikheter när vi bara använder vår intuition

Enligt Ahlstrand är problemet att domstolar inte får lägga ihop samverkande bevis. Hagsgård och Lundahl tillbakavisar detta påstående och säger att domstolar gör en sammantagen bedömning på ett samvetsgrant sätt. Båda sidor missar problemet. Domare får lägga ihop samverkande bevis och de försöker göra det, men problemet är att de inte använder en rättssäker och matematiskt grundad metod. Juristutbildningen innehåller ingen obligatorisk kurs i bevisvärdering och domarbanan bygger på ”learning by doing”. Det finns några fortbildningskurser om bevisfrågor, men det är långt ifrån tillräckligt. Domare behöver en ordentlig utbildning i bevisvärdering.

Christian Dahlman, Professor på juridiska fakulteten vid Lunds universitet, har podden Öppet Fall som handlar om bevisvärdering