Sverige är inte längre ett land som går att dela in i ”arbetare” och ”kapitalister”. I dag finns det över en halv miljon småföretagare i Sverige som sliter för att få vardagen att gå ihop. Första maj-demonstrationerna är en relik från en svunnen tid. Om man verkligen bryr sig om hårt arbetande människor är det bättre att fika på det lokala konditoriet än att sjunga kampsånger på gatorna.
I dag kommer röda demonstrationståg återigen synas på gator och torg. Det blir visserligen allt glesare i tågen, men budskapen om arbetarklassens kamp kommer trots allt synas i media och på stan.
De sjunger: ”Upp, trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå”. Men sanningen är att svenska löntagare och fackanslutna inte är trälar, inte ens i en symbolisk mening. Den som har fast anställning i Sverige har nämligen extremt goda villkor. Ingångslönerna är höga, anställningstryggheten omfattande och ledigheten generös.
Mer än var fjärde företagare uppger att de aldrig kan vara lediga två dagar i veckan och nästan åtta av tio anger att de inte kan vara lediga fyra veckor i sträck
Det är en realitet som står i en bjärt kontrast mot de som tar höga risker, anställer och sliter utan trygghet; nämligen landets hundratusentals småföretagare.
Vore det mer lämpligt om de gick längst fram i tåget? Nej, småföretagare måste ofta jobba även den 1:e maj för att få verksamheten att gå runt. Men för alla som är lediga vore det en större välgärning att stötta det lokala småföretaget genom att fika, klippa sig eller beställa mat än att demonstrera.
En normal arbetsvecka jobbar en vanlig småföretagare i snitt 50 timmar. Mer än var fjärde företagare uppger att de aldrig kan vara lediga två dagar i veckan och nästan åtta av tio anger att de inte kan vara lediga fyra veckor i sträck. Det är med andra ord en verklighet som befinner sig långt från de lagstadgade villkoren som gäller löntagarna som 1-maj-demonstrationer handlar om.
Utöver arbetsbelastningen befinner sig många företagare i en vardag utan säkerhet eller förutsägbarhet. Samtidigt behöver man hantera en strid ström av lagkrav. Bland mindre företag agerar ofta ägaren vd, bolagsjurist, ekonomichef, HR-ansvarig och marknadschef, utöver att hålla driften i gång och förhoppningsvis gå med vinst. Först då kan företagaren betala ut någon lön till sig själv.
Brist på reformer
Med det sagt är det inte synd om företagarna. Det finns en stor glädje i att få utlopp för sin kreativitet och skapa riktig förändring. Vad som saknas är snarare en brist på perspektiv och reformer som förenklar entreprenörskapet. När demonstranterna skanderar ”slopat karensavdrag!” eller ”inför 35-timmarsvecka” hotar det att lägga sten på bördan.
Och man glömmer, eller struntar i, vilka som kommer tvingas betala för alla vidlyftiga krav: landets småföretagare.
Till alla som ändå kommer att demonstrera har jag tre förslag på slagord som sätter fingret på de verkliga orättvisorna i det moderna Sverige:
– Stoppa regelkrånglet! I snitt lägger en företagare en arbetsdag i veckan på administration.
– Sänk kostnaderna! Höga arbetsgivaravgifter och skatter gör att företag inte kan eller vågar anställa.
– Bättre matchning! Alldeles för många företag har svårt att hitta rätt kompetens.
Jag tror inte att något demonstrationståg kommer innehålla dessa tre slagord. Men det är i alla fall vad jag kommer tänka på när jag handlar mat på min lokala pizzeria, som plikttroget håller öppet fastän det är en väldigt röd dag.
Magnus Demervall, vd på Företagarna
