Tyvärr innebär de uttalade partipolitiska positionen LO-förbund har, med krav på politisk trohet till Socialdemokraterna, att organisationerna tappar i legitimitet. Denna realitet försvårar redan idag relationerna mellan till exempel vårt parti och denna del av fackföreningsrörelsen på ett sätt som vi finner olyckligt. På sikt kommer det också urholka legitimiteten i att facken spelar en juridisk roll i regleringen av arbetsmarknaden.
Inte minst är LO förbunds linje att aktiva medlemmar i andra partier än Socialdemokraterna inte får inneha förtroendeuppdrag en orimlighet. Om den svenska modellen ska överleva måste fackföreningsrörelsen överge kopplingarna till socialdemokratin och välkomna exempelvis kristdemokrater och sverigedemokrater som företrädare för medlemmarnas intressen.
Uppmanad att lämna
Det finns tyvärr ett flertal exempel på kristdemokrater som fråntagits sina fackliga uppdrag på grund av sitt medlemskap i vårt parti. Åsa Åsberg fick beskedet att hon var ”felansluten” och därför inte fick jobba för LO. Joakim Widell blev uppmanad att lämna två uppdrag i facket på grund av hans medlemskap i Kristdemokraterna. Det finns också ett stort antal sverigedemokrater som fått utstå samma behandling av sin fackförening.
En ytterligare black om foten är det stora ekonomisk stödet som vissa förbund ger till Socialdemokraternas partikassa. Sex av tio LO-medlemmar röstar på andra partier än Socialdemokraterna. Ändå går varje år 6 miljoner av LO:s medlemsavgifter direkt till Socialdemokraterna. Utöver de 6 miljonerna brukar LO satsa stora summor på att stödja Socialdemokraterna inför riksdagsval. Valet 2022 spenderade LO rekordhöga 50 miljoner på bland annat olika kampanjer för en S-seger.
Därför vill vi införa den danska modellen som innebär att det vara frivilligt för en enskild medlem i en organisation på arbetsmarknaden att låta sin medlemsavgift användas som bidrag till politiska partier. På så sätt kan den enskildes politiska självbestämmande stärkas, utan att organisationers rätt att lämna bidrag till partier och kandidater begränsas.
Vi vill inte hamna i en situation där löntagare börjar ropa på staten för att reglera löner och införa politiskt bestämda minimilöner
Kristdemokraterna vill värna partsmodellen. Den ger flexibilitet för branscher, ger både företagen och anställda inflytande över villkoren och har över tid gett stabila reallöneökningar. Vår starka arbetsmarknadsmodell är en styrka för Sverige. Till skillnad från andra EU-länder och andra utvecklade länder kan vårt näringsliv komma överens på ett sätt som inte kräver statlig inblandning och vi har en relativ arbetsfred. Vi vill inte hamna i en situation där löntagare börjar ropa på staten för att reglera löner och införa politiskt bestämda minimilöner. Det systemet vore en nedgradering från det vi har i dag.
Måste hålla ihop
Facken fyller också en omistlig roll i att skydda löntagare från exploaterande och oseriösa arbetsgivare. För att föra talan på arbetsplatser för de som har svårt att göra det själva och för att sprida kunskap om vilka rättigheter man har som anställd. Hade fackförbund inte funnits hade vi behövt uppfinna dem.
Kopplingen mellan LO-facken och Socialdemokraterna utgör inte bara en nackdel för borgerliga eller konservativa arbetare. Kopplingarna är också ett potentiellt hot mot partsmodellen eftersom LO-facken gjort partipolitik av arbetares enighet. De skapar sprickor i en rörelse som borde hålla ihop för att möta hur AI, låglönekonkurrens från Asien och Afrika med flera faktorer kommer påverka deras arbete, eller hur deras förhållanden kan påverkas av stora investeringar i Sverige av utländska bolag som saknar erfarenhet av den svenska modellen.
Vi lever inte längre i en tid där socialdemokrater kan hävda monopol på olika samhällsintressen. Framtiden kräver fackförbund som står upp för alla löntagare utan partipolitisk färg.
Ebba Busch (KD), partiledare
