Den bild GP:s reportage lyfter om att det blir färre och färre elever som duschar är precis samma som jag ser i min yrkesvardag. Men till skillnad från många andra ser jag inte utvecklingen som ett problem, och framförallt inte skolans ansvar. Jag tycker det är fel fokusområde för skolan att lägga på elevernas duschvanor där vår tid och energi snarare borde fokuseras på deras kunskapsutveckling i ämnet.
För att hitta ursprunget till kravet på dusch av hygienskäl får vi gå ända tillbaka till läroplanen för grundskolan 1962 där eleverna skulle få lära sig sköta sin egna kroppsliga hygien. Detta berodde till stor del på att en tredjedel av alla bostäder i Sverige saknade ett badrum denna tid. I dag har alla tvättmöjligheter hemma men ändå är åsikterna fortsatt starka att få dessa kroppar i förändring att duscha efter idrotten. Varför?
Min tes är att det har funnits en tradition, en nedärvd metod, där man alltid gjort på ett visst sätt. Någon gång i tiden stod det trots allt att eleverna skulle duscha i samband med gymnastiken, då de saknade tvättningsmöjlighet hemma. Det är därför det känns så konstigt och onaturligt för oss att vi nu helt plötsligt skulle avskaffa detta tvång för våra barn när både våra föräldrar och vi själva tvingades in i den där duschen med våra klasskamrater. Det är som att sluta kolla på kalle anka på julafton, trots att utbudet av tecknat gått från en gång per år till on demand. För eleverna har aldrig tvingats duscha efter en intensiv fotbollsmatch på rasten, varför vore detta scenario annorlunda från en idrottslektion.
Undervisa i duschen
Att fråga Skolverket efter vägledning är lite som att fråga sitt horoskop om livets vägskäl. När frågan ställdes om dusch kan ingå i undervisningen till idrott och hälsa svarar undervisningsrådet; självklart kan det göra det! Förutsatt att undervisningen är lärarledd. Det betyder att om läraren kollar på, eller duschar med, eleverna går det utmärkt att både undervisa i duschen och bedöma elevernas genomförande av den. Eleven skulle då inte kunna vägra delta, då det är undervisning som omfattas av skolplikten.
I dag finns det mycket som talar för att ta bort detta tvång. Vi saknar stöd för det i skollag och läroplan. Vidare har Barnkonventionen blivit lag i Sverige. I artikel 16 står det att barn har rätt till ett privatliv. Att mot sin vilja behöva klä av sig naken i en grupp med andra skulle kunna inkräkta på denna. Barnet bestämmer över sin kropp. Punkt.
Ett annat skäl till att ifrågasätta krav på dusch är att omklädningsrummen är en av de otryggaste platserna vi har på skolan, vilket går att se i trygghetsenkäter och i GP:s reportage. Barn är oroliga att bli smygfotade när de byter om och duschar och trots mobilförbud som i dag råder på de flesta skolor är det ingen garanti för att de inte finns. Vi lärare har till och med stött på elever som lämnar in en gammal telefon i början av dagen för att behålla sin. Det här var inget äldre generationer någonsin behövde oroa sig för och ett problem vi måste adressera.
De behöver lära sig hur man tvättar sig genom en tre-punkts tvätt till exempel
Ett annat argument för att duscha efter idrotten är att det sprids en odör i klassrummet. Det kan absolut vara så, men jag anser att lösningen inte är ett duschtvång. Snarare behöver eleverna få lära sig vad det är som luktar illa. Nämligen kläder som är smutsiga och blöta. Som har blivit svettiga ett flertal gånger. Därför är det alltid klokt att byta en blöt, svettig tröja mot en ren som exempel. De behöver lära sig hur man tvättar sig genom en tre-punkts tvätt till exempel. Kanske är det sådan här kunskap som skulle behöva komma till skolan för att möta de problem som finns i dag jämfört mot de som fanns förr.
Avslutningsvis menar jag att vi ska uppmuntra barnen och ge dem all möjlighet att sköta sin hygien med bra faciliteter som har duschbås med stängbara dörrar. De ska ges tid för att tvaga sig efter en svettig lektion. De ska få utbildning kring hur man gör för att bibehålla en god hygien. Men de ska inte tvingas. Och den som anser något annat kan själv ta första steget och duscha på sitt gym.
Alexander Skytte, idrottslärare
