Replik
12/6 Pseudovetenskap i domstolar leder till att våldsutsatta barn tystas
Föräldraalienation är ett solitt och väl beforskat teoretiskt ramverk för att förklara ett fenomen som handlar om att föräldrar, både mammor och pappor, utövar psykiskt våld mot sina barn för att genom olika manipulativa tekniker tvinga barnet att ta avstånd mot en tidigare älskad, önskad och ofarlig förälder (se exempelvis Baker, 2005; Harman m. fl., 2022a; Harman m. fl., 2022b, Harman m. fl., 2023; Rowlands m. fl., 2023).
Det är svårt att tänka sig att det finns en enda vettig människa som anser att umgänge, vid berättigat avståndstagande från en bevisligen våldsam och farlig förälder, ska tilldelas den våldsamma och farliga föräldern. Däremot är även föräldraalienation ett våldsamt och farligt beteende. Målet bör vara att inte en enda förälder felaktigt ska anklagas för föräldraalienation. Inte ett enda barn ska tvingas till umgänge med sin förövare. Men inte heller ett enda barn ska utsättas för föräldraalienation – en allvarlig form av psykisk misshandel som utsätter det drabbade barnet för allvarlig fara: ökad risk för alkohol- och drogmissbruk, ökad suicidrisk, ökad risk för allvarlig psykisk ohälsa i vuxen ålder.
Uppenbar risk
Det finns en uppenbar risk att, utan saklig grund, kalla föräldraalienation för pseudovetenskap. Risken består i att mer forskning inte tillkommer som kan hjälpa företrädare för myndigheter att – utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet – särskilja ett barn som riskerar att fara illa genom umgänge med en våldsutövande förälder från ett barn som riskerar att fara illa genom att fortsätta bli utsatt för den form av våldsutövning som föräldraalienation innebär.
Det vore önskvärt om vi kunde sluta föra en pseudodebatt om huruvida föräldraalienation är ett vetenskapligt giltigt begrepp eller inte och i stället kämpa tillsammans för att inte ett enda barn ska fara illa av någon form av fysiskt eller psykiskt våld. Att, på osakliga grunder, kalla föräldraalienation för pseudovetenskap och kräva förbud mot begreppet är att sätta ytterligare munkavel på redan tystade barn och misstrodda, oskyldiga, föräldrar. Som en klient, en mamma som alienerats från sina barn, uttryckte det: ”Det värsta var inte att förlora kontakten med barnen. Det värsta var att ingen trodde på mig.”
Håkan Lindholm Doveson, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i psykologisk behandling
