Replik
7/12 Varken klimataktivisterna eller teknikoptimisterna kan lösa klimatkrisen
Billy Larsson pekar på tre vägar att lösa klimatkrisen:
Artmässigt. Att sluta skjuta djur för nöjes skull lär knappast ha någon inverkan på klimatförändringarna. Att sluta se djur som en råvara för köttproduktion rimmar illa med att människan är en omnivor, att få människor att sluta äta kött är en totalt orealistisk vision. Att ge djuren bättre liv är svårt när människan alltmer inkräktar på deras revir och utrotar art efter art förutom enstaka exemplar i djurparker.
Tidsmässigt. Förnuftigt resonemang som dock stupar på att mänskligheten som kollektiv aldrig har gjort så vilket gör hela idén till ännu en orealistisk vision.
I rummet. Bästa sättet att engagera sig för världens utsatta människor är att konstatera orsakerna till att det är som det är, steg för steg till grundorsaken, och sedan arbeta för att åtgärda just grundorsaken och inte konsekvenserna av den.
Grundorsaken till problemet
Precis som klimataktivisterna och teknikoptimisterna, överförenklar och blundar Billy Larsson totalt för grundorsaken till problemen, den närmast tabubelagda överbefolkningen. Det är inte freonet som sådant som skadar atmosfären, det är mängden freon. Det är inte de fossila bränslena i sig som skapar växthuseffekten, det är mängden i atmosfären. Alla dessa för stora mängder är orsakade av alltför stor mängd människor.
Vi kan ta nästan vilket problem som helst, nedskitning av atmosfär, vatten och jord, utfiskning av hav och sjöar, artutrotning, skogsskövling med mer i en allt ökande omfattning och med precedensanalys finna att grundorsaken alltid är överbefolkningen. Samma sak med alla mänskliga konflikter som resulterar i svält, nöd, krig och annat hemskt, de är alla grundade i överbefolkningen. Varför värjer ”vi” oss för det verkliga problemet och i stället envetet fortsätter att försöka hitta lösningar för att bota symptomen?
Vad hjälper det väl om var och en kan marginellt minska sin förbrukning och påverkan när antalet som förbrukar och påverkar ökar?
Inte upphör kriget i ett överbefolkat område för att vi ger asyl till ett fåtal individer som i stället sprider överbefolkningen. Inte minskar mängden koldioxid i atmosfären för att antalet elbilar marginellt ökar när Amazonas svedjebränns för att ge den ökande befolkningen inkomst.
Vad hjälper det väl om var och en kan marginellt minska sin förbrukning och påverkan när antalet som förbrukar och påverkar ökar? Planeten, om vi ser till ekologin och alla levande arter, är gravt överbefolkad och religion, kultur och maktsträvan gör allt för att ytterligare försämra situationen. När det ses som en katastrof om en orts, en regions eller ett lands befolkning minskar blir det tydligt att varken klimataktivisterna, teknikoptimisterna eller Billy Larsson har något recept för en bättre framtid för planeten, våra barnbarn eller andra arter..
Erik Stenborg, civilingenjör och aktiv inom nätverket Population Matters
