En undersökning av Verian, på uppdrag av Oxfam Sverige, visar att en av fyra vuxna svenskar har upplevt ekonomisk ångest det senaste året. Samtidigt upplever en majoritet, 60 procent, inte att politikerna arbetar för att förbättra deras ekonomi. Det är ett underbetyg för ett av världens rikaste länder.
Så här säger en mamma i Göteborg:
”Ökade levnadskostnader, högre högkostnadsskydd för läkemedel, elpriser. Jag går och tänker på hur jag ska få ihop det. Går till jobbet trots att jag haft panikångestattacker på morgonen. Överväger att inte hämta ut min ADHD-medicin i början av en ny högkostnadsperiod.”
En kvinna i Norra Sverige.
”Ensamstående sjuksköterska tjänar inte tillräckligt för att ta sig igenom höjning av hyra, räntor och matpriser. Lönar sig inte med utbildning”
Oväntad utgift
Det är två exempel på citat från undersökningen, där människor nämner exempelvis ökande levnadskostnader, oro för att lönen inte räcker till, höga bostadspriser, att det är kämpigt som ensamstående förälder, och oro för hur man ska klara pensionen. Många berättar om oro för att inte klara en oväntad utgift eller om livet hastigt skulle förändras exempelvis genom en sjukskrivning.
Det finns ett tydligt samband mellan finansiellt välbefinnande och individers allmänna hälsa. Personer med bättre upplevd hälsa har också ett bättre finansiellt välbefinnande. Omvänt har ekonomisk oro ett samband med sämre övergripande hälsa. En folksjukdom brukar generellt sägas drabba en procent av befolkningen, och ha stor inverkan både på individer och på samhället. Därför menar vi att det är dags att klassa ekonomisk ångest som en folksjukdom.
Enligt Finansinspektionen finns det ett samband mellan ekonomisk oro och sämre övergripande hälsa. Folkhälsomyndigheten befäster också att högre socioekonomisk status ofta innebär bättre hälsa. Mer resurser ger bättre förutsättningar för att få ökade resurser och bättre hälsa. Samma samband finns även åt andra hållet, psykisk ohälsa kan leda till minskad inkomst. Det blir självförstärkande. Enligt Folkhälsomyndigheten innebär ohälsa och systematiska skillnader i hälsa ett problem för individer, samhället och för en hållbar utveckling.
Under en lång tid har politiska beslut försvårat vardagen för väldigt många svenskar samtidigt som ett rikt fåtal har gynnats
Var fjärde vuxen känner ekonomisk ångest samtidigt som vi har sett hur de ultrarikas förmögenheter ökar rekordsnabbt, parallellt med att fattigdomen och utsattheten ökar. Att de allra flesta upplever att de får det tuffare ekonomiskt, samtidigt som ett litet rikt fåtal drar ifrån och blir allt rikare, innebär risker för samhället – det kan leda till ökad misstro mellan människor, och minskad tilltro till våra folkvalda.
Under en lång tid har politiska beslut försvårat vardagen för väldigt många svenskar samtidigt som ett rikt fåtal har gynnats. En politik som lett till att Sveriges 46 rikaste personer i dag äger mer än nästan 80 procent av befolkningen – 8 miljoner människor. Samtidigt lever nästan 730 000 svenskar i materiell och social fattigdom i Sverige idag enligt SCB. Det är en fördubbling sedan 2021. Att dessutom en av fyra känner ekonomisk ångest visar att något är skevt i Sverige.
Socialt trygghetsnät
Politiker borde bota ekonomisk ångest, inte skapa den. Att minska ekonomisk ångest är att sträva efter ett välmående samhälle, där människor lever goda liv. Ett samhälle där ojämlikheten mellan olika grupper minskar och där alla har en god hälsa och tillgång till god utbildning och vård. Där ingen lever i fattigdom och utsatthet. I Sverige, ett av världens rikaste länder, finns det enorm potential till omfördelande reformer som säkerställer goda liv för alla – inte bara för några få!
Med mindre än ett halvår kvar till valet står vi inför ett vägskäl – politiker kan antingen fortsätta driva på den här farliga utvecklingen eller underlätta människors vardag genom att satsa på de mest ekonomiskt utsatta individerna, en starkare välfärd och socialt trygghetsnät för alla, och att omfördela resurser så att alla kan få det bättre. Men då krävs att vi är många som höjer våra röster och kräver att våra politiker slutar blunda för ojämlikheten och människors ekonomiska ångest.
Suzanne Standfast, generalsekreterare Oxfam Sverige
Per-Olof Östergren, professor emeritus i socialmedicin och global hälsa Lunds universitet
Bo Burström, professor i socialmedicin Karolinska Institutet
