Dagens antagningssystem är både stelbent och ineffektivt. Historiskt sett har betyg fungerat som en rimlig urvalsgrund, men den skenande betygsinflationen i svensk skola har urholkat systemets trovärdighet. För lärosätena innebär detta en omöjlig sits: de tvingas anta studenter baserat på siffror som inte längre korrelerar med faktiska färdigheter eller kunskaper. Det har med andra ord blivit svårare för lärosäten att veta om de antar studenter som har förutsättningarna att klara sina studier.
Högskoleprovet finns som komplement vid sidan om betygen. Det är såklart välkommet att det finns fler vägar till utbildning, men studier visar att provet premierar generella färdigheter och strategisk provlogik snarare än den specifika ämneskompetens som krävs i vissa utbildningar. När urvalet reduceras till standardiserade mallar premieras "systemkännedom" framför genuint intresse och fallenhet. Det spelar ingen roll om du söker en konstnärlig utbildning, sjuksköterskeprogrammet eller en civilingenjörsutbildning, staten har bestämt att samma trubbiga verktyg ska användas för alla.
Saknar verktyg
I dag råder en märklig obalans i svensk högskola. Fristående lärosäten, som Chalmers tekniska högskola och Handelshögskolan i Stockholm, har mandat att själva utforma sina antagningsprocesser. De statliga universiteten är däremot bakbundna av förordningar som tvingar dem att anta fastställda andelar via betyg och högskoleprov. De saknar verktyg att vikta urvalet efter utbildningarnas specifika krav, och utrymmet att använda alternativa prov är extremt begränsat.
Detta leder till en pedagogisk och ekonomisk återvändsgränd. Eftersom lärosäten inte kan garantera att studenter har de förkunskaper som krävs, tvingas de istället tillämpa så kallade "sållningskurser". Genom att göra de inledande tentamina extremt svåra rensar man i efterhand bort de studenter som inte är i fas med nivån. Detta är ett symptom på en havererad antagningsprocess. Det är ett enormt slöseri med både studenternas tid och skattemedel att låta unga människor påbörja långa utbildningar de inte har förutsättningar att klara, bara för att systemet inte tillät en relevant prövning vid ansökan. Det är inte heller seriöst mot de studenter som antas utan förutsättningarna att tillgodogöra sig sin utbildning.
Vägen framåt är tydlig: låt lärosätena utforma egna antagningsprov. Chalmers har i år tagit steget att använda matematik- och fysikprov som en betydande urvalsgrund. De har även valt att minska andelen studenter som antas via högskoleprovet för att istället prioritera betyg och ämnesspecifika test. Syftet är enkelt: att säkerställa att de som påbörjar utbildningen också har rätt förutsättningar att slutföra den.
Ge universiteten resurser och mandat att utveckla prov som mäter den kompetens som faktiskt efterfrågas på respektive program
Om Sverige ska behålla sin position som en ledande kunskapsnation måste våra statliga lärosäten ges samma förtroende. Internationellt sett är det standard att framstående universitet antar studenter utifrån intervjuer, prov och portföljer. Att Sverige håller fast vid en centralstyrd enhetsmodell hämmar vår internationella konkurrenskraft.
För att skapa ett mer träffsäkert och kvalitativt antagningssystem krävs i vår mening tre reformer:
Slopa de fasta kvoterna: Ge statliga lärosäten rätt att själva bestämma hur stor andel som ska antas via betyg, högskoleprov respektive egna urvalsgrunder.
Möjliggör ämnesspecifika prov: Ge universiteten resurser och mandat att utveckla prov som mäter den kompetens som faktiskt efterfrågas på respektive program.
Minska detaljstyrningen: Utbildningskvalitet skapas bäst nära verksamheten, inte genom centrala direktiv från Stockholm.
Fler vägar till utbildning är eftersträvansvärt och skapar en sund dynamik. När lärosäten får konkurrera med olika antagningsprofiler leder det till att studenter kan göra mer genomtänkta val utifrån vad just de är intresserade av. Ett antagningssystem som speglar utbildningens krav är inte bara en fråga om effektivitet, det är en förutsättning för rättvisa och kvalitet i den högre utbildningen.
Rasmus Elfström (C), förbundsordförande Centerstudenter och riksdagskandidat
Filippa Torsvik (C), utbildnings- och studentpolitisk talesperson
