De som tror att elektrifiering är framgångsreceptet i klimatfrågan och de som tror att receptet är aktioner ses lätt som motpoler. Likafullt har de en sak gemensam: överförenkling. Låt mig förtydliga. Bägge använder överförenklande analogier.
Beträffande elektrifieringsvarianten är den underförstådda analogin med ozonhålet på 1980-talet. Lösningen blir därför densamma: ny teknik. Då gällde det att hitta ersättning för freonet som skadade ozonlagret. Nu att hitta ersättning för fossila bränslen som bidrar till global uppvärmning.
Problemen med denna teknikoptimistiska ”gröna omställning” är två. Det ena är att man satsar allt på ett osäkert kort: att det går att få fram tillräckligt med el för att ersätta de fossila bränslena. Det andra är att man inte satsar på förändringar av livsstilen som gör att utsläppen minskar, såsom matvanor och transportsätt.
Civil olydnad
När det gäller aktivismens överförenkling görs analogier till krav som gått att genomföra via ett enskilt beslut, såsom införande av kvinnlig rösträtt. Dessutom används den så kallade 3,5 procents-regeln. Den har formulerats inom forskningen om civil olydnad och innebär att med en sådan andel av befolkningen kommer man att lyckas till slut. Men hon som formulerat regeln, Erica Chenoweth, är själv tveksam till om det fungerar i klimatfrågan, eftersom tidigare motparter varit auktoritära regimer.
En gemensam överförenkling för elektrifieringstanken och aktivismen är överfokusering på klimatet.
Vår tid ofta kallas för antropocen. Det är ett geologiskt begrepp, men markerar i praktiken en ny fas i mänsklighetens historia: de globala miljöproblemens epok, som uppstod i slutet av 1900-talet. Då ändras hur vår planet fungerar, vilket försämrar förutsättningarna för mänskligt liv, och in i nästa århundrade. Det uttunnade ozonlagret var första indikationen. Den ökande medeltemperaturen den andra, och artutrotningen den tredje. Och fler försämringar har tillkommit, såsom brist på sötvatten. Och en påbörjad historisk epok går inte att avskaffa med ett fåtal beslut och kan inte hanteras med enbart ny teknik. Det krävs bland annat andra sätt att bruka jorden och skogen. Men det vill inte den etablerade politiken tillstå.
Att den miljölikgiltige Trump blir president säger en del om svårighetsgraden
Visserligen strösslas det med begreppet hållbarhet, men någon hållbar värld i betydelsen att inte använda dagens resurser på kommande generationers bekostnad, går inte att skönja. Kanske når vi dit någon gång, kanske inte. Att den miljölikgiltige Trump blir president säger en del om svårighetsgraden.
Det kommer i vart fall att ta lång tid. Jämför med arbetarrörelsen. Den uppkom i mitten av 1800-talet, och på 1960-talet hade stora delar av arbetarklassen i Sverige goda livsvillkor. Då gällde det arbetarklassen och tog ungefär hundra år, nu gäller det främst kommande generationer.
Vad är då alternativet till överförenklingar?
Det ena är att förstå att de globala miljöproblemens epok innebär ytterst svårhanterliga problem, där politik kan påverka processen åt rätt håll, men inte upphäva epoken under överskådlig tid.
Det andra är att utvecklas moraliskt, något som redan Darwin förutspådde och som filosofen Peter Singer kallat för att utvidga den moraliska cirkeln.
Dels för att öka motivationen till att genomföra förändringar. Dels för att forskning visar på ett samband mellan rikedom och konsumtionsbaserade utsläpp. Med en global befolkning som kräver mer ekonomiska resurser för att kunna konsumera mer blir det därför svårt att uppnå ett hållbart samhälle. Likafullt kan vi fortsätta att utvecklas, genom värderingar anpassade till dagens värld, och på tre sätt:
Artmässigt. Vi bör sluta skjuta djur för nöjets skull, och enbart om de skapar problem. Det går därför inte att försvara jakt på morkullor, men på vildsvin. Vi bör även sluta se djur som en råvara för ”köttproduktion” och ge dem bättre liv, även om det kostar mer.
Tidsmässigt. Vi bör i förhållande till kommande generationer väga in effekterna för dem i vårt beslutsfattande, vilket sällan görs idag.
I rummet. Vi bör engagera oss mer för världens utsatta människor. Vi gör det redan, men de globala miljöproblemen skapar en dimension till. I synnerhet som nyare forskning visar att klimatförändringar drabbar många människor redan vid en grads uppvärmning, alltså en passerad gräns.
Om det framstår som besynnerligt att ändra på vårt jordbruk, skogsbruk, matvanor, transportsätt och våra värderingar bör följande betänkas. Bara en sak kan vi veta om morgondagens samhälle.
Det kommer att vara mycket annorlunda än det vi har nu.
Billy Larsson Leg psykolog, fil dr i psykologi och författare
