Den 15 september i år har kung Carl XVI Gustaf suttit på tronen i 50 år. Det kommer att firas i flera dagar i huvudstaden på flera sätt.
Trots att kung Carl XVI Gustaf troligen är landets mest fotograferade och omskrivna man, så vet gemene man bara det de kunnat ta del av i media. Inte många får träffa honom i hans ämbete, och ännu färre privat.
Men en som fått en unik och nära inblick i kungens liv är filmregissören Karin af Klintberg som ligger bakom filmen ”Kungen och jag”. I över två års tid följde hon med honom bakom kulisserna. Bland annat på officiella middagar, på promenad i vitsippsskogen, på hans privata båt, och i hans arbete. Men främst genom ett tiotal långa intervjuer.
Hon ville ta reda på vem han är som människa, hur det är att bli fostrad till ett ämbete, att vara kung och vad som format honom.
– Jag var väldigt nyfiken på den här stängda världen som faktiskt hovet är. Att få öppna en dörr in dit. För mig var det som att stiga in i ”The Crown” eller ”Downton Abbey”, och spelreglerna där, säger Karin af Klintberg.
Som många andra svenskar har Karin af Klintberg fått en bild av hur kungen är genom media. Att han skulle vara den motvillige monarken. Det efter vad som bland annat påstods i den omdiskuterade boken ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken”, som utkom 2010. Men av den sidan såg hon inget alls, utan tvärtom.
– Jag såg en monark som inte alls ifrågasätter sina uppgifter. Hans farfar sa ju plikten framför allt. Det gäller väldigt mycket för kungen med, det finns inget annat.
Utifrån vad hon såg, har han fullständigt accepterat sin lott och sin roll, och är trygg i den.
Varför är vi så fascinerade av kungafamiljen?
– För att det är ju också en saga. Det är makt, det är dynastier, och det är kärlek och det är vackra miljöer. Sen går det inte att komma ifrån att det är ett skimmer kring kungahuset. Och ouppnåeligt.
Hur var det att hänga med honom?
– Ja, det var en speciell värld. Det var väldigt tydliga regler. Det är jag som besöker honom i hans värld och jag fick inte ta honom ur den världen.
Trots att de på ett sätt inte är jämlika har de har olika sorters makt, han över hennes besök och hon över sitt material. Hon menar att det fanns en tillit mellan dem som var jätteviktig för henne och som hon tog med största respekt. Hon ville göra ett värdigt porträtt av honom.
Hon ville få kungen att öppna sig
Karin af Klintberg berättar att det svåraste med deras möten var att han skulle känna tillit till henne och öppna upp.
– Att få honom att lita på att jag inte skulle göra ett taskigt porträtt. Utan att han skulle våga ge sitt liv i mina händer på något sätt.
Även om han öppnade upp en hel del, menar hon att han ändå är en man som är född på 40-talet, att många i den generationen inte alls är intresserade av att blottlägga sig och prata om känslor som hennes generation gärna gör.
– Sen är det också så att ibland besvarar han inte vissa frågor. Och då är ju de tysta svaren också ett intressant svar. I tystnaderna finns ju ofta flera talande svar, menar Karin af Klintberg.
Hur nära skulle du säga att du kom honom?
– Jag frågar ju honom om han har gått till en terapeut. Han säger, absolut inte, det skulle inte falla mig in. Jag är ju absolut ingen terapeut, men jag skulle ändå säga att de här samtalen har varit terapeutiska för honom. Han har tvingats få tillgång till vissa minnen, för vi har nystat i hans liv genom uppväxten, hans systrar, flytten till slottet, Sigtuna och lumpen. Vi har pratat och pratat. Jag tror, fast jag gissar ju bara, att han har haft ganska trevliga stunder.
Kung Carl XVI Gustaf ville bli lokförare som barn
Karin af Klintberg försökte få honom att säga vad han skulle gjort om han inte var kung – något han inte var intresserad av att prata om – det finns inget annat för honom. I filmen fick man ändå veta att han som liten drömde om att bli lokförare, men så blev det inte.
Fanns det någonting med honom som förvånade dig?
– Jag blev väldigt förvånad över att han har känt en sån ensamhet. Jag blev också både förvånad och berörd över att han under sin uppväxt som elev blev så uttittad, något han tyckte var otäckt.
Hon kände också en sorg och förvåning över att det fanns en tystnadskultur hemma hos kungafamiljen när kungen var liten. Att han inte fick veta varför han inte hade någon pappa, och att han omkommit i en flygolycka år 1947. Hon var också förvånad över hur lite han ifrågasätter sin roll och att han är så lojal mot ämbetet.
Trots att Karin af Klintberg tillbringade många timmar med kungen visade han inget intresse för henne och vem hon var. Hon frågade till och med om det var något han ville fråga henne. Då blev hans svar: ”Ja vem är du fallen från, är det Bengt af Klintberg, folklivsforskaren som är din pappa”?, vilket hon kunde bekräfta. Kungen berättade då att han lyssnar på hans radioprogram och tycker mycket om dem.
När de ska skiljas åt i slutet av filmen, frågar hon om hon kan få en kram, det tackar han nej till. Han tar i hand och lyfter sen på hatten och de skiljs åt. Om de trots allt skulle springa på varandra igen, tror hon att han skulle känna igen henne och nicka åt henne. Men de skulle inte börja småprata.
Kungen är nu 77 år gammal och har passerat pensionsåldern, med råge, men har inga så helst planer att avgå som kung, och lämna över till kronprinsessan Victoria.
För när Karin af Klintberg frågar honom om han ska vara kung in döden svarar han:
– Ja, så är det enligt vår tradition.
LÄS MER:Året med kungafamiljen i bilder
LÄS MER:Kronprinsessan Victoria fyller år – se hennes firande genom åren
LÄS MER:Så mycket är de kungliga juvelerna värda
LÄS MER:Prinsessan Madeleine flyttar hem – nu säljer hon huset i Florida
