År 2005 införde Göran Perssons regering fritt inträde på statliga museer. När alliansregeringen tillträdde året därpå rev den upp beslutet och entréavgifterna återinfördes. Bland det första Alice Bah Kuhnke (MP) år 2014 gjorde som ny kulturminister var att återigen slopa dem. I höstas valde så regeringen att återinföra dem. Givet hur få den här reformen träffar kan man av turerna fram och tillbaka få intrycket av att det gått prestige i frågan. I alla fall för de rödgröna.
För gratis inträde på museer är en dålig idé som inte fungerar. Åtminstone inte som instrument för att locka fler kategorier av besökare. Redan år 2018 rapporterade Myndigheten för kulturanalys att antalet besökare på museer utan entréavgift inte ökade mer än för de museer som fortfarande tog betalt.
Nu har myndigheten kommit med en ny rapport i vilken man granskar antalet besök, antal besökare och förändringar i besökarnas sociodemografiska sammansättning. Argumenten för att slopa entréavgifterna har ju varit att det skulle locka nya grupper av besökare. Främst ovana museibesökare, äldre, män, boende utanför kommunen och boende utanför länet.
Resultatet är en sågning av konceptet med fritt inträde. Myndigheten konstaterar att ingen av dessa grupper ökat sin andel av besöken. Man hittar ”inga tecken på att reformen påverkade museibesöken i hela landet, vilket var ett av reformens syften”. Däremot fanns det en ökning bland dem som redan före reformen var vana besökare, men som nu gick oftare.
Trots att reformen betalades med statliga skattepengar gynnades alltså främst en relativt välbeställd medelklass i Stockholm. 15 av de 18 museer som omfattades ligger i staden, och 80 procent av stockholmarna besöker ett museum minst en gång om året. Hade de rödgröna på allvar velat ”öppna dörrarna på vid gavel till allt det som är vårt gemensamma kulturarv” hade en satsning på länsmuseerna i så fall varit klokare.
Eller möjligtvis att låta riksmuseernas utställningar turnera i Sverige. Nog för att det senare kan vara svårt att genomföra men alla alternativ är bättre än att göra som de rödgröna gjorde – lova allt till alla och sedan tvinga alla att betala stockholmarnas museibesök.
Det har också blivit som bland annat Nationalmuseum tidigt larmade om. De slopade entréavgifterna var underfinansierade, och ett ökat antal besökare innebar stora merkostnader som gjorde att museet gick back.
Därför var det rätt av regeringen att återinföra entréavgifterna. Vana och privilegierade kulturkonsumenter och turister kan gott också betala för sig. På så vis skapas större möjlighet att nå fler grupper. Till exempel öppettider som fungerar bättre och utställningar som faktiskt skapar en efterfrågan och intresse. Det är så vi bäst förvaltar och utvecklar vårt gemensamma kulturarv. Inte genom gratis inträde för dem som redan har råd.
