Tidigare i veckan kom beskedet att alla 30 Nato-länder undertecknat Sveriges och Finlands anslutningsprotokoll till Nato. Det innebär att Sverige nu är en ”inbjuden medlem”. Det återstår bara att samtliga parlament i Nato-länderna godkänner Sveriges anslutning innan vi uppnår fullständigt medlemskap i försvarsalliansen.
Den gemensamma avsiktsförklaringen med Turkiet gjorde detta möjligt. Men det är ingen överenskommelse som helt undanröjt Ankaras motstånd och med turkiska president- och parlamentsval nästa år kan nya hinder mycket möjligt uppstå. Det folkliga stödet för president Erdogan sviktar, vilket gör Sveriges Natoprocess till ett tacksamt byte för att försöka vinna inrikespolitiska poäng.
Erdogan vill framstå som en inflytelserik statsman som sätter Turkiets intressen främst. Vad passar då bättre än uppdiktade påståenden om att två nordiska länder som vill bli Natomedlemmar är fristad åt terrorister och statskuppmakare? Och att deras medlemskap därför måste villkoras med hårda krav på eftergifter till Ankara?
Turkiet har här ett övertag gentemot oss. I ett sådant läge kan Sverige inte ha en regering som ger Erdoganregimen skäl att hota vår Natoprocess. Tyvärr finns det sådana orosmoln inom det rödgröna blocket. Under Vänsterpartiets dag i Almedalen poserade tre vänsterpartistiska riksdagsledamöter med bland annat PKK:s flagga.
Kommunistiska PKK är en terrorklassad organisation i USA och EU, till skillnad från dess systerorganisation YPG i Syrien som var en viktig partner för USA i kriget mot Islamiska staten. Vänsterpartisternas aktion var uppenbarligen en markering mot den avsiktsförklaring regeringen Andersson ingick med Turkiet för att föra oss framåt i Natoprocessen.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar har upprepade gånger talat om att hon vill att V ska sitta i en ny rödgrön regering. Men då är det direkt olämpligt att partiet väljer att skylta med sitt PKK-vurmande i det känsliga läge Sverige befinner sig i. V har sedan tidigare kongressbeslut om att partiet ska verka för att undanröja PKK:s terrorstämpel. Det får man givetvis driva, men var sak har sin tid.
Den regering som väljs fram i september har i uppdrag att säkerställa att Sverige blir fullständig medlem i Nato. Turkiet är fortfarande en risk i den processen så länge det turkiska parlamentet inte ratificerat vår anslutning. Det vore därför totalt omdömeslöst att låta ett PKK-vurmande parti ta plats i Sveriges regering nu. Det skulle ge Erdogan och hans gelikar ammunition för att skjuta Sveriges Nato-medlemskap i sank.
Det är också anmärkningsvärt att Dadgostar vägrar kommentera sina partikollegors aktion. Stöttar partiledningen riksdagsledamöternas aktion? Och hur kommer Vänsterpartiet att förhålla sig till PKK om partiet får sitta i regering efter valet i höst, samtidigt som man ska ansvara för att baxa Sverige igenom Nato? Det här är frågor som måste besvaras om man verkligen aspirerar på att sitta i nästa regering.
Om Vänsterpartiets partiledare inte är mogen uppgiften att kommentera saken måste statsminister Magdalena Andersson vara det. För att Natoprocessen ska fortgå utan nya besvär måste Socialdemokraterna ge ett tydligt besked: Vänsterpartiet kommer inte sitta i en framtida rödgrön regering så länge Sverige inte är med i Nato. Är Magdalena Andersson redo att utfärda ett sådant löfte till svenska folket?
