Svenska judars liv förändrades efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023. Sedan dess har antisemitismen i Sverige blivit värre än vad många har upplevt under sin livstid. Från den 7 oktober 2023 till 31 december 2023 identifierades 110 hatbrott med antisemitiska motiv, enligt siffror från Brottsförebyggande rådet (Brå). Det är fem gånger så många som under samma period 2022.
Häromveckan publicerade Brottsförebyggande rådet en ny rapport om judiska organisationer och församlingars upplevelse av den samtida antisemitismen. Brå har intervjuat nyckelpersoner inom det judiska Sverige för att få en bild av hur judehatet påverkar såväl judiska institutioner som enskilda judars liv.
Judiska institutioner har stor vana av säkerhetsarbete. Det har länge varit en förutsättning för att kunna skydda svenska judar som bara vill leva ett normalt judiskt liv och besöka sin församling, gå till synagogan eller handla i koscherbutiken. Men efter den 7 oktober har det krävts säkerhetsåtgärder som inte har varit nödvändiga tidigare.
Förutom att judiska verksamheter har tvingats öka säkerheten kring sina arrangemang, något som kräver stora ekonomiska resurser, beskriver intervjupersonerna hur de själva upplever att de behöver ta ett ökat ansvar för sin personliga säkerhet. De tar bort sina personuppgifter från internet, drar sig tillbaka från den offentliga debatten eller ägnar sig åt självcensur för att slippa riskera att utsättas för antisemitiska dåd.
Det är illa nog att vuxna judar känner sig tvingade att begränsa sina liv för att inte försätta sig själva eller sina familjer i fara, men det som är mest oroande är hur judiska barn påverkas av den ökande antisemitismen. I rapporten framgår att barn och unga är särskilt utsatta för judehat. Det handlar om trakasserier, hot, ofredande och ibland till och med fysiskt våld. Antisemitismen drabbar barn i alla åldrar – från förskolan till gymnasiet. Judiska barn blir knuffade, spottade på och kallade olika hatiska tillmälen. Inte minst äldre pojkar vittnar om att de har varit med om slag och sparkar.
Det värsta är att skolorna inte tar antisemitismen på allvar. Intervjupersonerna beskriver hur antisemitiska påhopp i skolan förminskas, ignoreras – eller till och med ursäktas av lärare eller skolledning. Det är ett svek på flera nivåer.
Skolan är barnens arbetsmiljö. De har inget val om de vill gå till skolan eller inte – de måste gå dit. De ska inte behöva oroa sig för att utsättas för hat eller till och med våld på sin arbetsplats. Framför allt ska judiska barn slippa oroa sig för om skolan kommer att ta deras parti, eller förövarens.
De som intervjuas i rapporten säger att en av de viktigaste åtgärderna är att förbättra skolans förmåga att hantera antisemitism. Det kräver både att skolpersonal förstår hur modern antisemitism ser ut och att de lär sig hantera den när den uppstår.
Det räcker inte med hågkomstresor till Auschwitz. Att prata mer om Förintelsen kommer inte att stoppa antisemitismen i klassrummet eller på skolgården. Det viktigaste är att både lärare och skolledningar agerar och markerar så fort som antisemitism uppstår, och visar att det här är oacceptabelt beteende som varken kan ursäktas eller ignoreras. Det finns inga giltiga bortförklaringar för att utsätta judiska barn för hat, hot eller våld.
Det här får inte tillåtas bli ett nytt normaltillstånd för svenska judar.
