I Tidöavtalet finns en formulering om att samarbetspartierna ska uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare. Nu när avtalet ska förhandlas om, enligt Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg, finns det anledning att lägga till ytterligare några meningar om hur samarbetspartiernas centrala företrädare bör bete sig i offentligheten. Förslagsvis bör de undvika att aktivt försvåra regeringens arbete när Sverige befinner sig i en allvarlig kris. Som nu, i samband med koranbränningarna.
Det handlar givetvis om Richard Jomshof, ordförande för justitieutskottet och frekvent användare av plattformen X (tidigare Twitter). Som om det inte räckte med återkommande tjuvnyp från oppositionen passade Jomshof på att skriva några mindre väl valda ord om islam på X förra veckan: "Jag håller med om att vi behöver en 'bredare dialog', en dialog om hur vi demokratiserar den muslimska världen. Eller varför inte en dialog om islam, denna antidemokratiska, våldsförespråkande och kvinnofientliga religion/ideologi, grundad av krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed".
Gissningsvis blev utrikesminister Tobias Billströms (M) arbete precis mycket svårare. Det är en sak för utrikesministern att avfärda vad en enskild riksdagsledamot skriver på internet, det är en annan sak när personen råkar vara ordförande i ett riksdagsutskott och tillhör regeringens främsta samarbetsparti.
Enligt statsminister Ulf Kristersson (M) befinner sig Sverige i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Polisen har inlett en särskild händelse på grund av säkerhetsläget. Då bör inte justitieutskottets ordförande bete sig som en Flashbackkrigare, utan som en seriös politiker.
Det handlar inte om att Sverige ska böja sig för muslimska teokratier i Mellanöstern, eller att det ska vara förbjudet att kritisera islam – eller någon annan religion heller för den delen. Det handlar om att Richard Jomshof inte är en fri debattör som kan säga precis vad han vill. Det är inte hans roll. Hans uppdrag är att se till svenska intressen och Sveriges bästa, och att förvalta väljarnas förtroende på ett värdigt sätt.
Sedan Sverigedemokraternas betydelse i svensk politik förändrades, och partiet började samarbeta med regeringen, finns det i alla fall några företrädare som har visat att de klarar av att axla ett större ansvar och lägga ner sitt tröttsamma tonårstrots.
Det är milsvid skillnad mellan Richard Jomshof och partikollegan Aron Emilsson, ordförande i utrikesutskottet. ”Det är allt annat än lämpligt att bränna heliga skrifter utanför heliga platser men det är lagligt och det är tillåtet och det finns ingen anledning att ändra svensk lag”, sa Emilsson i en intervju i SVT (27/7).
Så låter någon som tar sitt ämbete på allvar och står upp för både svensk lag och svenska värderingar. Jomshof får gärna ta intryck av Emilsson.
