Den 10 februari begärde LOs 13 medlemsförbund förhandling om att förkorta arbetstiden i Sverige. Dagens norm om 40-timmars arbetsvecka ska sänkas.
I Danmark har arbetstiden sedan länge sänkts till 37 timmar i veckan, ofta inkluderat lunch. Och samma förkortning sker nu i land efter land inom Europa. Nu menar LO att det är hög tid för Sverige att göra samma resa.
Senast Sverige sänkte arbetstiden var år 1973. Då sänktes veckoarbetstiden till 40 timmar i veckan. Sedan dess har arbetstidskonton tillkommit på några avtalsområden. Men ingen generell arbetstidsförkortning har skett.
Att förkorta arbetsveckan skulle innebära att produktionen vid bibehållet arbetstempo sjunker. Allt annat lika skulle en sänkt arbetstid med exempelvis 10 procent leda till minskning av produktion med 10 procent.
Men ett sådant utfall är osannolikt. Varför då?
Jo, för man kan förvänta sig att anställda som arbetar sju timmar om dagen kommer att orka producera mer per timme än anställda som arbetar åtta timmar om dagen. Detta är en produktivitetseffekt, där produktionen per timme blir större om arbetstiden är kortare.
En viktig orsak till att en arbetstidsförkortning leder till ökad produktivitet är minskad stress i vardagen, bättre sömn och större återhämtning. Allt detta möjliggör ett högre arbetstempo.
Men det finns fler anledningar.
De flesta känner nog igen sig i att arbetsförmågan sjunker under en arbetsdag. Det betyder att en arbetstidsförkortning mekaniskt leder till att produktionen per arbetad timme ökar.
Företag som kortar arbetstiden tvingas också att effektivisera. Lågproduktiva företag slås ut.
Allt detta bidrar till att öka produktiviteten.
Teoretiskt finns det mer som talar för att en arbetstidsförkortning ökar produktiviteten än tvärtom. Men frågan är i slutändan empirisk. Det vill säga – man måste mäta vad som händer på riktigt.
När min kollega LO-ekonomen Niklas Blomqvist gjorde en stor genomlysning av den forskning som gjorts kring arbetstider sedan år 2010 hittade han 81 beräkningar som besvarar frågan om hur mycket produktionen minskar när arbetstiden minskar.
Blomqvists studie visar att av 81 beräkningarna finns det bara en (1) enda som menar att genomslaget på produktionen av kortare arbetstid är 100 procent. Det vill säga att det saknas produktivitetseffekter. Detta är en undersökning som tittar på ammunitionsproduktion i Storbritannien under första världskriget.
Alla andra 80 beräkningar visar på positiva produktivitetseffekter, varav 54 visar på ett produktionsbortfall på mindre än 50 procent av arbetstidsförkortningen.
Det genomsnittliga produktionsbortfallet är cirka 40 procent, det vill säga en produktivitetseffekt som kompenserar för 60 procent av arbetstidsförkortningen.
Så är då en förkortad arbetsvecka en fri lunch? Nej, sannolikt inte.
Men en försiktig tolkning av den bästa empirin som finns att tillgå ger vid handen att kostnaden för en timme kortare arbetsvecka ger mindre än 30 minuter i förlorad produktion. Arbetstidsförkortning är ingen fri lunch. Men väldigt prisvärd.
