Socialdemokraterna gör snart en historisk positionsförflyttning. Under den stundande partikongressen på Svenska Mässan i Göteborg ska ett nytt partiprogram antas. Det utkast som ombuden ska ta ställning till innebär ett tydligt kliv mot en stramare migrations- och kriminalpolitik. Det är en inriktning som väcker reaktioner internt men som inte verkar väcka någon större entusiasm hos partiets företrädare.
Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelseordförande i Malmö, varnar i en intervju med DN för att Socialdemokraterna kan hamna i en ”kapprustning med högerregeringen” och därmed tappa sin egen röst. Skånedistriktet är ett av de partidistrikt som internt varit mest kritiska till omsvängningen. Det kan delvis bero på att Socialdemokraterna i Skåne är beroende av röster från väljare som starkt ogillar Sverigedemokraternas och Moderaternas hårdare linje i migrations- och rättspolitiska frågor.
Men det finns också andra röster som opponerar sig av mer ideologiska skäl. Anne-Marie Lindgren, som kallats partiets inofficiella chefsideolog, skrev nyligen i Aktuellt i Politiken att Socialdemokraterna inte får bli medskyldiga till att flytta gränsen i migrationspolitiken.
Föreningen Reformisterna, som är en slags intern opposition av socialdemokratiska traditionalister, vill i sitt remissvar tona ner den hårda retoriken kring kriminalpolitiken.
Därutöver har många enskilda politiker och sympatisörer uttryckt oro över Socialdemokraternas snabba omsvängning. Och det har onekligen gått fort. När partiet senast antog ett partiprogram, år 2013, också då i Göteborg, fanns ingen problematisering av migration eller växande brottslighet.
Det är förståeligt att många socialdemokrater inte känner igen sig i de nya formuleringarna. Widar Andersson, socialdemokratisk opinionsbildare, har påpekat att de svenska Socialdemokraterna aldrig gjorde den djupa analys som deras danska partikamrater gjorde för några år sedan (NT 20/5).
De danska Socialdemokraterna tog år 2018 fram dokumentet ”Retfærdig og realistisk”. Det var en uppgörelse med tidigare socialdemokratisk politik som, från ett vänsterperspektiv, förklarade varför låg invandring och fokus på brottsbekämpning var bra politik utifrån ett arbetarklassperspektiv.
Mette Frederiksens nya politik var formulerad utifrån den egna ideologin och identiteten. I Sverige däremot framstår Socialdemokraternas nya hårdare linje som mer av en pragmatisk nödvändighet än en ideologisk övertygelse. Många ser nog också partiprogrammet som ett tillfälligt avsteg, något att glömma när SD:s inflytande minskar.
Partiprogrammet kommer med all sannolikhet att antas, om än kanske med smärre justeringar av ordval. Traditionen av disciplin och att följa ledningen är stark i partiet. Samtidigt finns en tröst för de delegater som inte gillar den nya tonen. För vilken chans har partiledningen att realisera det nya partiprogrammet i praktisk politik? För att bilda regering kommer Socialdemokraterna att behöva samarbeta med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och kanske Centerpartiet – partier som knappast delar den nya S-linjen i migrations- och rättsfrågor.
