Vill man förstå en viktig del av svensk samtid (och framtid) bör man kasta sig över ”Delårsrapport för kommunstyrelsen” i Göteborg som Stadsledningskontoret författat. Längst bak i det torra tvåhundrasidorsdokumentets femte bilaga finner man en torrt formulerad ”Lägesbild: Släktbaserade kriminella nätverk”.
Utmärkande för lägesbilden är att den både säger väldigt mycket och samtidigt nästan ingenting. Vi kan återkomma till hur lägesbilden kan vara så paradoxal. Men först, hur ser ”läget” ut för de släktbaserade kriminella nätverken i Göteborg?
Det finns ett flertal större släkter med ursprung i Turkiet och Libanon. De flesta bor i Angered. Det handlar om ett hundratal individer varav ett femtiotal antingen varit misstänkta, anmälts eller dömts för brott (ej inräknat trafikbrott). Därutöver finns ett antal personer i Västra Frölunda samt Tynnered och Hisingen.
Koncentrationen till ett fåtal områden, menar Stadsledningskontoret, underlättar för klanerna att snabbt mobilisera släktingar. Det underlättar även för ”social kontroll över ett område” och skapar förutsättningar för att ”skrämma lokalsamhället till tystnad samt att kunna utöva hedersrelaterat våld och förtryck”.
Anställda i staden vittnar om hur klanmedlemmar, ”även barn”, tar över offentliga platser inom de kommunala verksamheterna. Stadens anställda förmår enligt rapporten inte hantera eller förhindra att så sker. I stället får de acceptera att ordningsreglerna sätts ur spel eller att verksamheten begränsas. Det handlar i detta sammanhang om fritidsgårdar, bibliotek, idrottsanläggningar och andra offentliga miljöer.
Vad detta betyder är att kommunens personal inte förmår hindra klanernas maktutövning. De vinner medan staden retirerar.
Det finns enligt polisen, som citeras extensivt, mycket som tyder på att det kommer att bli värre. Släktbaserade kriminella klaner kommer i Göteborg med kranskommuner att öka sin ”kriminella kapacitet” kontinuerligt under de kommande åren.
Problemet sprider sig också. Polisregion Väst har identifierat nya släktnätverk med ursprung i Syrien. De påminner i mångt och mycket om de turkisk-libanesiska klanerna. De är visserligen färre till antalet men har enligt polisen ”god potential att öka sin numerär och sin kriminella kapacitet på lång sikt”. Eftersom de är involverade i samma verksamheter som redan befintliga klaner finns förstås också risk för konflikter mellan klanerna.
Trots informationen från Polisen, och detta är alltså publicerat april månad 2022, skriver Stadsledningskontoret att ”Informationen om klaner ur ett Göteborgsperspektiv är knapphändig”. Det finns därför, menar Stadsledningskontoret, ”alltför lite tillgänglig information för att kunna dra några slutsatser om klaner i Göteborg”.
Låt oss översätta de orden från byråkratsvenska till vanlig vardaglig svenska: Vi vet att det finns ett parallellsamhälle i vissa stadsdelar som är så mäktigt att det delvis bestämmer över kommunal verksamhet. Men vi begriper det inte riktigt. Nåja. Det finns tillräckligt mycket information från polisen för att förstå att klanerna är etablerade, inte är på väg bort utan tvärtom ökar i antal och etablerar sig på fler platser i Västsverige.
Sverige har genomgått en fundamental demografisk förändring på några decennier. Eftersom man från politiskt håll inte slagits av tanken att detta skulle innebära några märkvärdiga konsekvenser så har man heller inte försökt få kunskap om vilka konsekvenserna skulle kunna bli. Länge var ju sådan information dessutom att betrakta som rasistisk dynamit varför man nu dras med ett underskott av förståelse som ställer till det.
Som om det inte vore illa nog håller också storstadens problem på väg att bli även småorternas och glesbygdens problem. Allt större delar av Sverige kommer att få ta del av det som sedan länge varit Angeredsbornas vardag.
Att släktbaserade kriminella nätverk hittar nya marknader och områden för etablering är inte konstigare än att det har blivit trångt i storstaden. Klanerna behärskar områden och den kriminella verksamhet som där pågår. För många klaner på ett och samma ställe leder förstås till konflikter. Men Sverige är stort och det finns etableringsmöjligheter på mindre orter där polisen inte heller är lika stark som i exempelvis Göteborg.
För att vara ett problem så allvarligt att det tvingar kommunal personal att begränsa verksamhet så är svensk offentlighet påfallande lugn. Paniken och oron uteblir. Kanske är det för att problemet med de kriminellt belastade klanerna är så abstrakt, så främmande och avlägset den trygga medelklassmiljön där politiker, tjänstemän och samhällsintresserade främst rör sig i. Samtidigt växer problemet och klanerna upptäcker nya delar av Västsverige att lägga under sig.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
