Den nysläppta S-rapporten ”Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk” är på många sätt epokgörande i svensk politik. Socialdemokraterna har med denna text kastat två decennier av politiska analyser överbord. Det är nya tider och S inser detta.
Det är ett gediget arbete som partiet har gjort och det inskärptes när rapporten släpptes att man i arbetet utgått "ifrån hur vårt land ser ut idag”. Man har haft ambitionen att beskriva hur landet ser ut snarare än att med ideologiska skygglappar frisera lägesbilden för att passa ideologin.
Ett exempel på den nyvunna socialdemokratiska klarsyntheten är att partiet konstaterar att den demografiska förändringen av Sverige är den största ”samhällsförändringen under 2000-talet”. Sveriges demografiska utveckling saknar, menar S, motsvarighet i jämförbara västerländska länder.
Det är viktigt att hålla sig kvar vid denna observation. För det står inte att rasism och diskriminering skulle vara förklaringen till utanförskapet (den enskilt viktigaste faktorn för att förklara problemen) – utan demografins förändring, det vill säga befolkningssammansättningen. Socialdemokraternas analys är i högsta grad materialistisk. Faktum är att den enda gången rasism nämns är när rapportförfattarna konstaterar att utan kraftfulla politiska åtgärder kommer en "materiell grund för rasismen" att gödas.
S har helt enkelt bytt analytisk fot. Det är inte längre majoritetsbefolkningens fördomar som avgör om segregation och utanförskap uppstår utan annat. Exempelvis framhävs att migranternas sociala och ekonomiska kapital är avgörande för att förstå deras möte med det svenska samhället. En nyckelmening är denna: ”2000-talets omfattande invandring har inte varit dimensionerad utifrån de materiella, kulturella eller språkliga förutsättningarna”.
Rapportförfattarna exemplifierar hur det är skillnad på en arbetskraftsmigrant från Norden som kommer för att arbeta i ett bristyrke och en äldre migrant utan skriv- och läskunnighet som kommer från ett land ”präglat av patriarkala normer”.
Genom denna rapport ställer S definitivt och slutgiltigt om sin politiska analys av den ovannämnda demografiska förändringen av Sverige.
Frågan som många till höger ställer, och gärna uppehåller sig vid, är hur S ska gå från analys till lösning. Kritikerna har hakat upp sig vid det som Lawen Redar, en av författarna till rapporten, har sagt, nämligen att problemen måste lösas på ”strukturell väg”.
Men faktum är att rapporten inte är något batteri av lösningar utan en helt ny lägesbild som ska ligga till grund för nya politiska lösningar från S (som kommer våren 2024). I slutsatsen står visserligen att "befolkningen behöver blandas" men utan att det skrivs ut hur det ska gå till.
S vill i teorin göra vad danskarna har gjort i närmare tjugo år, nämligen att blanda befolkningen så att utanförskapsproblemen inte blir så koncentrerade som de är idag. Men detta har varit möjligt på grund av att invandringen till Danmark inte har varit lika omfattande som den till Sverige.
För att åstadkomma en dansk lösning skulle det krävas en omfattande förflyttning av befolkningen. Men det saknar av naturliga skäl stöd i opinionen. Att majoritetsbefolkningen och att personer med utrikes bakgrund som flyttat bort från utanförskapsområden skulle tvingas använda sina barn som integrationsverktyg är ingen valvinnare.
Men givet att detaljerade lösningar saknas så är det i nuläget mindre intressant att gissa "Vad" S vill göra än med "Vem" de vill göra det.
För oavsett vilka lösningar som finns på utanförskapets problem så måste det finnas parlamentariskt stöd för lösningarna. Vad har S egentligen gemensamt med V, C och MP efter detta rapportsläpp? Finns det överhuvudtaget någon som helst samsyn kvar gällande migrationen och integrationen?
För S är beroende av tre partier som i allt väsentligt inte har omprövat sitt sätt att se på den demografiska förändringen av Sverige. MP och V befinner sig inte längre i samma politiska universum som S. Centern kan möjligen tillstå att det finns problem med invandringen men har inga andra idéer än fler lönesubventioner och en mer avreglerad arbetsmarknad.
Det är berömvärt att S verkligen tar sig an dessa frågor på ett självständigt och intellektuellt vis. Men vad de har tagit igen i analytisk skärpa saknar de i politisk handlingsförmåga. Med vem tänker sig egentligen Socialdemokraterna åtgärda problemen som de lyfter i sina analyser?
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
