Det pågår ingen revolution i Svenska kyrkan men kanske en stillsam omprövning. Hittills har det varit skralt med medieuppmärksamheten kring den nye ärkebiskopen Martin Modéus. Men hans första gudstjänst i den nya rollen sändes på SVT den andra advent. Det var en traditionell predikan. Ärkebiskopen nämnde det pågående kriget men i övrigt byggde han på bibeltexten. Det kan låta självklart men det har det inte alltid varit under senare år.
Som valspråk har Martin Modéus valt ”levande tillsammans med Kristus”. Det är ganska entydigt kristet om man till exempel jämför med Antje Jackeléns ”Gud är större” som väckte associationer till andra religioner och till dagspolitiken.
Klart är att Modéus inte omedelbart har haft samma tjuskraft på media som sin föregångare. Kanske det visar sig vara en välsignelse för Svenska kyrkan som nog behöver tid för andhämtning och kontemplation – en retreat som det heter på modernt kyrkospråk.
Det är lätt att glömma men Svenska kyrkan i sin nuvarande version är bara 22 år gammal. Sedan kyrka och stat officiellt skiljdes åt år 2000 har kyrkan bara haft tre ärkebiskopar: KG Hammar, Anders Wejryd och Antje Jackelén. Dessa har i många stycken liknat varandra. Inte minst arbetade alla tre för att Svenska kyrkan skulle ha en starkare röst i samhället, i allt fler frågor.
Vad som däremot kanske fick stå tillbaka var kyrkans inre liv och församlingarnas verksamhet. Svenska kyrkan har genomgått en strukturreform som i praktiken varit en stordriftsmodell där storpastorat tagit över. Det är en strategi som är hämtad från de vinstdrivande företagens värld. Men den kyrkliga erfarenheten är snarare att en församling inte bör bli för stor. Den bygger på personliga relationer. Det finns en gräns för hur många människor en präst kan känna.
Den nye ärkebiskopen har i flera sammanhang, till exempel nyligen i en debattartikel i DN, nämnt att kyrkan måste hitta sätt att stärka de lokala församlingarna och fortsätta att finnas över hela landet. Det är en delvis annan syn än den som varit förhärskande under senare år.
Den nye ärkebiskopen tycks stå för något nytt eller åtminstone något nygammalt. Även om man kan notera att han är den förste biskopen på länge som inte tillhör 68-generationen ligger förklaringen knappast i politik. Geografi och bakgrund kan spela större roll. Modéus kommer från Jönköping där han berättat att han fick sitt kall på Swedenborgsgatan i staden. Han har delvis hämtat sin vapensköld från hemförsamlingen Sofia i Jönköping. Hans första prästtjänst var i Byarum. Jönköpings län är en intressant byggd eftersom frikyrkans starka närvaro skapade en konkurrens. En svenskkyrklig församling kunde knappast överleva om den hade en sekulär prägel, eller slarvade med den lokala närvaron.
Det ska bli intressant att se hur Martin Modéus bakgrund påverkar hans tid som ärkebiskop. Kan det vara en efterlängtad omsvängning på gång?
LÄS MER: Konsten att kapa en kyrka
